Filmen Samefolk är klar

Filmen Samefolk är helt klar. De senaste fyra veckorna har varit intensiva då jag jobbat hårt med att få allt klart till denna helg. Och så blev det. Det känns bra, väldigt bra.

Det har varit mycket arbete under två månader med ett uppehåll på två veckors semester. Hasse och jag hade planerat att vandra i elva dagar i Jämtlandsfjällen men vi fick avbryta vandringen redan första dagen för jag var inte i form. Så vi for hem och packade om och drog till Trosa skärgård och paddlade kajak istället. Inget dåligt val av semester, det blev fantastiska dagar med sol och värme och 24 grader varmt i havet.

Och fjällen finns ju kvar nästa år.

Filmen i sin helhet har varit klar sen början av juli. Sen dess har jag jobbat i huvudsak med bildbearbetning och genomgång av alla ljudövergångar. Det är ett tidsödande arbete som kräver koncentration så det har varit bra att jag har jobbat med det på heltid i sommar.

I torsdags tittade jag på filmen på biografen tillsammans med ljudteknikern Pieter Hounslow som gjort ljudbearbetningen av filmen. Det var bra att få se hur fotot blev och hur ljudmixen låter när filmen visas i en biosalong med stor bioduk och högtalarsystem.

Vi var båda nöjda förutom en del småsaker som vi justerade igår. Och idag tankade jag ut den slutgiltiga filmfilen, mastern som man kallar den för i filmtermer, och nu är filmen Samefolk färdig.

Filminspelning av Samefolk sommaren 2017.

Det är alltid lika fascinerade varje gång en film är klar. Det börjar med en flyktig tanke som sen formas till en filmidé. Därefter görs det research och planering och sen spelas filmen in. Efter inspelningen ska filmen klippas och bearbetas tills det slutgiltiga resultatet samlas på en datafil. Den skaparprocessen är så häftig att få vara i och vara en del av.

Nu börjar en ny spännande del i arbetet med Samefolk.

Filmen ska möta sin publik och för mig är det bara att följa med på den resan. Men för att kunna visa en film så måste man tala om att den finns, och det är det jag kommer lägga fokus på nu. Trailern till filmen är färdig och publicerades för två dagar sedan och finns upplagd på Piazzafilms webb, blogg och Faceboksida.

Affischer och flyer blev klara förra helgen. Jag är mycket nöjd med grafikern Pontus Johanssons arbete och han har fångat upp en bra känsla i designen som stämmer överens med filmens innehåll.

Igår var jag på tryckeriet och tittade på ett provtryck och i nästa vecka är trycksakerna färdiga att hämtas.

Om drygt tre månader är det dags för premiären. Den dagen ser jag framemot med stor förväntan och glädje. Det ska bli en premiär med mycket folk, bubbel i glasen och livemusik av Södertäljemusiker. Precis som en premiär ska vara. Läs mer om premiären på Piazzafilms webb: Premiär 24 november >>

Ni är alla varmt välkomna till premiärvisningen av filmen Samefolk den 24 november i Södertälje. Biljettförsäljningen har varit igång sen 5 juli och salongen håller på att fyllas på. Vill ni säkra era platser till premiären så kan ni förköpa premiärbiljetterna på Ticketmaster.se, Luna biljettcentrum och på Södertäljebyrån, boka här >>

 

 

Biljettsläpp till premiären och sommarjobb

Härom dagen när jag tittade igenom hela filmen och sluttexterna rullade så kände jag att nu är filmen klar. Det är en speciell känsla. Filmen är färdig i sitt berättande och upplägg. Inget ska tas bort och inget ska läggas till. Nu är det bara finliret kvar att göra för att filmen ska var helt färdig för att lämna klippbordet.

Grafikern Pontus Johansson har gjort klart den grafiska formen. Senare i sommar ska vi ha en sista genomgång med grafiken och göra små justeringar. Ljudteknikern Pieter Hounslow har gjort ljudbearbetning klar men jag har kvar att gå igenom alla ljudövergångarna så bild och ljud ligger i en balanserad helhet. De bästa ljud- och bildklipp är ju dom vi inte tänker på. Så nu är det verkligen finlir som gäller.

Det är alltid svårt ljudmässigt att filma ute på fält i fjällmiljö. Naturens ljud är viktiga att de finns med men de får inte överrösta det människor säger. Hörbarheten i filmen är viktigt. Pieter har gjort ett bra arbete med att lyfta fram dialogen där forsande vatten eller hård vind gjorde dialogen lite svår att höra.

Bildbearbetningen är kvar att göra även om jag redan gjort en del. Nu ska varje bild synas i sömmarna och få den bearbetning de behöver. Det handlar inte om så stora förbättringar och fotot ska ha sin karaktär kvar utifrån var och på vilket sätt jag filmat, men en ordentlig genomgång ska alla bilderna få så jag känner att allt ligger rätt.

En trailer ska klippas under sommaren och det blir en utmaning för mig. Att på kort tid berätta vad filmen handlar om och göra människor nyfikna men ändå inte berätta för mycket. Det är svårt. Jag har en idé som ska prövas och även om det är en svår utmaning så ska det bli roligt att ta mig an den. Utmaningar är utvecklande.

Marknadsföringsarbetet är också igång. Grafikern Pontus Johansson håller på att formge en affisch och flyers, om ett par veckor ska han visa ett första utkast. Marknadsföringsplanen ska bli klar i augusti och under hösten kommer bokningar av filmvisningar påbörjas. Som jag tidigare meddelat så är en filmvisning i norra Sverige redan bokad i februari 2019. Mer information om den visningen kommer i höst.

Filminspelning i Stáloluokta, en plats som fått en central roll i filmen.

Det är med blandade känslor jag ger mig in i det här sista arbetet med filmen. Jag måste snart släppa taget om mitt lilla ”skötebarn” som inom kort ska ge sig ut på egna ben. Det är en spännande resa att följa med på, lite otäckt är det att släppa taget och låta den möta sin publik men det är ju så det ska vara. Mitt mål är självklart att Samefolk ska visas på många platser i olika sammanhang och jag ser fram emot att möta publiken och ta del av deras tankar och reflektioner om filmen.

Idag den 5 juli är det biljettsläpp och nu kan ni förköpa era premiärbiljetter på ticketmaster.se, Luna biljettcentrum och Södertäljebyrån.

Piazzafilm har skapat ett evenemang på Facebook: Filmpremiär – Samefolk >>

Samefolk – premiär
Plats: Estrad, Södertälje stadshus.
Datum & tid: 24 november kl.16.00
Entré: 130 kr (numrerat)
Biljettsläpp: 5 juli. Boka här >>
Förköp: ticketmaster.se, Luna biljettcentrum och Södertäljebyrån.
Direktköp: 24 november, Estrads biljettkassa från kl.15.00
Arrangörer: Piazzafilm i samarbete med Södertälje stadsscen.

Pia Johansson och Hans Johansson introducerar filmen.

Välkomna och premiärmingla i Estrads teaterfoajé mellan kl.15.00 – 15.45.
Alla bjuds på ett glas cider och livemusik av Södertäljemusiker.

Läs mer om filmen: Samefolk >>

Mellan arbetstimmarna vid klippbordet kommer jag ta lite ledigt och njuta av sommaren. Hasse och jag ska vandra elva dagar i Jämtlandsfjällen och sen blir det lite andra mindre utflykter för min del. Mitt fokus kommer trots allt ligga på att få filmen klar men det finns även tid för lite sommarledighet.

Piazzafilm önskar er alla en riktigt härlig och fin sommar!

Filmpremiär 24 november

Nu är redigeringsarbetet igång igen efter en ofrivillig lång paus på drygt en månad på grund av sjukdom. En långvarig förkylning och andra besvär har fått tid att läka ut och nu är jag sugen på att jobba vidare med filmen. Det finns fördelar med att ta pauser i redigeringsarbetet och det gör jag sporadiskt när en film ska klippas, men det brukar inte vanligtvis vara så här långt emellan redigeringspassen.

När jag tittade igenom filmen härom dagen hittad jag nya lösningar på övergångar mellan olika sekvenser. Övergångar som jag inte varit nöjd med och som jag inte kom vidare med. Nu såg jag filmen med nya fräscha ögon och då löste jag det på en gång.

I veckan har ljudteknikern Pieter Hounslow varit här och jobbat med ljudbearbetningen av filmen. Vi satt tillsammans och jobbade en dag och blev nästa färdiga. I början av juni ska vi träffas igen för att fortsätta med de sista sekvenserna som vi inte hann med.

Det är roligt att ha Pieter med i projektet för han är kunnig, noggrann och trevlig och jobba med. Pieter ljudbearbetade även ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent” så det här är det andra filmprojektet som Pieter jobbar tillsammans med Piazzafilm.

Nästa vecka kommer grafikern Pontus Johansson hit igen och vi ska jobba vidare med grafiken i filmen. Vi har en klar bild av hur det ska se ut så nu ska vi testa och sen göra justeringar vartefter. Varken ljudbearbetningen eller grafiken kommer att bli helt klart innan sommaren men planen är att det ska vara en bra bit på väg för att sen bli helt klart i början av september.

Ni kan boka in lördag den 24 november kl.16.00 i era kalendrar för då blir det premiär av filmen ”Samefolk” på Estrad i Södertälje. Precis som vid premiären av filmen ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent” kommer det att bli premiärmingel i foajén från kl.15.00 med lite bubbel att dricka och livemusik. Mer information om premiären, minglet och biljettköp kommer efter sommaren.

Premiärvisningen av filmen Låt fjällvind blåsa hjärtat rent, den 29 november 2014

Den första bokningen av Samefolk har redan kommit in så i början av februari åker vi, filmteamet Pia och Hasse Johansson, norrut och visar filmen med efterföljande publiksamtal. Mer information om den filmvisningen kommer också efter sommaren.

Filmlagret av köpfilm har fyllts på inför sommaren efter en vår där Piazzafilm har haft många beställningar. Piazzafilm har tre dokumentärfilmer till försäljning, Låt fjällvind blåsa hjärtat rent, Snön är alltid vit på Landsort och Upptäcktsresande Titti Strandberg. Beställ filmer på Piazzafilms webb, Köp film här >>

I helgen blir det några arbetspass i redigeringen, jag har lite arbete att komma ikapp med efter det långa upphållet. Men där emellan så ska jag ut och njuta av det vackra vädret och Piazzafilm önskar er alla en härlig försommarhelg!

Samefolk är filmens titel

Att sätta en titel på en film är en process för sig själv. För mig är det alltid viktigt att titeln känns hundra procent rätt och att den i sig själv berättar något.

Jag har en viss förkärlek till titlar med en poetisk känsla som till exempel min förra film ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent”. Den titeln är ett utdrag ur Paulus Utsis dikt ”Fjällvind” och passade så bra till den filmen som just skulle beskriva vad fjällen och kontakten med naturen betyder för mig.

Filmen jag arbetar med nu har ett helt annat fokus. Nu är det folk vi mötte som får ta plats och framför allt samerna vi träffade på vandringen. Visst är det delar med som berättar om hur vi har det på vandringen men det är bara en liten del.

Filmen har fått titeln Samefolk.

En titel som jag ganska länge har haft med mig i tankarna i konkurrens med andra förslag, men som tillslut var den som jag valde och som passar allra bäst för denna film.

På Piazzafilms webb finns en uppdaterad texten om filmen som beskriver filmens innehåll, www.piazzafilm.se. Jag lägger ut texten här nedan i detta inlägg.

Vill också passa på och informera er om att Länstidningen i Södertälje uppmärksammar gåvan som Piazzafilm skänkt till Cancerfonden i samband med filmvisningen av ”Snön är alltid vit på Landsort” den 5 mars. Läs artikeln: Överskott från filmvisning på Estrad går till Cancerfonden >>

SAMEFOLK
Från Stáloluokta och norrut längs Sveriges och Norges gräns vandrade vi en sommar. Här träffade vi samer som bor och lever sina liv. Om inga frågor ställs får vi inget veta. Så vi frågade.

Stáloluokta är ett av Tuorpon samebys sommarvisten och ligger vid sjön Virihávrre i Badjelánnda (Padjelanta) som är den största nationalparken i Sverige. Nationalparken ligger i Lappland vid gränsen mot Norge och ingår i världsarvet Laponia.

Katarina Parfa Koskinen och hennes man Ronny Koskinen driver Parfas Kiosk i Stáloluokta, en av Sveriges mest otillgängliga kiosker. Katarinas kusin Nils-Olof Parfa har också nyligen anlänt till Stáloluokta, som för övrigt är folktom då varken turistsäsongen eller kalvmärkningen kommit igång ännu.

Parfas kiosk startades av Anna och Isak Parfa som drev den i nästan 50 år. Efter ett uppehåll på 18 år startade Katarina och Ronny upp verksamheten igen sommaren 2015. Katarina är Isak och Annas barnbarn och att föra morföräldrarnas arv vidare känns viktigt för Katarina.

Katarina, Ronny och Nils-Olof berättar om livet i Stáloluokta idag och tillbaka i tiden. Släkten Parfa har hållit till i Stáloluokta i drygt 100 år. Deras familj tillhör tvångsförflyttade Karesuandosamer som i början av förra seklet tvingades flytta från Karesuando då familjen förlorade sina renbetesmarker i Norge när gränserna stängdes mellan Sverige och Norge.

Vandrarna Benny och Jessica är säsongens första kunder och innan de vandrade vidare fikar vi tillsammans i Katarina och Ronnys hemtrevliga kök. Diskussionerna är många och svaren likaså. Finns det någon vildmark och ödemark kvar eller är hela Sverige ett kulturlandskap? Hur är det att driva företag i glesbygd och vad är livskvalitén i det fria livet här?

Efter tre dagar i Stáloluokta vandrar vi norrut längs Badjelánndaleden till Áhkká och vidare in på Kungsleden mot Ábesko och in i Norge. Sommaren är sen. Snön ligger kvar på stora fält och under snötäckta svackor forsar vatten som gör det svårt att ta sig fram. Vissa dagar har vi flera årstider på en och samma dag.

Längs vägen möter vi vandrare med olika erfarenheter av fjälliv. I Áhkká delar vi stuga med Kalle och Birgitta som varje sommar vandrar i fjällen. På Kungsleden i Rádunjárga raststuga får vi lunchsällskap av Selina, Filip, Anton och Gunnar. Ungdomarna är på sin första fjällvandring och vi utbyter tankar och funderingar kring samernas kultur och om fjällivet som vandrare.

Vi passerade den svensk-norska gränsen vid Pålnoröset och fortsatte in i Norge. Vid en lunchrast i Álttesjávri (Altevatn) träffar vi renskötaren, artisten och jojkaren Simon Issát Marainen. Álttesjávri är ett av Saarivuoma samebys sommarvisten och kalvmärkningen är igång sedan en vecka tillbaka men något senare än det vanligtvis brukar vara.

Simon kombinerar renskötsel och arbetet som artist för att kunna leva ett friare liv och få möjligheten att arbeta med det som betyder mest för honom. För samerna är jojken ett sätt att kommunicera, berätta och komma ihåg historier och att uttrycka känslor. Jojken ett av Europas äldsta sångsätt som många urfolk runt om i värden har gemensamt, men med lite olika uttrycksätt.

Ingen vandring är den andra lik och för oss blev det en fjällsommar fylld av intryck och värdefulla möten och samtal med samer och andra folk. En sommar som gav oss svar på många frågor och nya perspektiv på hur det är att vara same och tillhöra ett av världens urfolk som bott och levt sina liv här i tusentals år.

SAMEFOLK
en dokumentärfilm av Pia Johansson

Allt överskott från filmvisningen går till Cancerfonden

Tack alla ni 344 personer som kom till filmvisningen av dokumentärfilmen ”Snön är alltid vit på Landsort” den 5 mars. En filmvisning som var till minne av filmens fotograf Jan ”Fisken” Forsell som avled i cancer i början av december 2017. Syftet med visningen var också att ge delar av biljettintäkterna till Cancerfonden.

Piazzafilm vill även tacka grafikern Pontus Johansson i Stockholm och Fredrik Hjulström på Arkitektkopia i Södertälje som med sina arbetsinsatser av design och tryck av filmvisningens affisch och flyer sponsrat visningen till förmån för Cancerfonden.

Filmvisningen blev lyckad på alla vis. Det var många år sedan filmen visades på biograf så det var roligt att få se den igen på stor duk tillsammans med en nästan fullsatt biografsalong. Läs mer om filmen Snön är alltid vit på Landsort >>

Piazzafilm ger i gåva 12 300 kr till Cancerfonden som är hela överskottet på biljettintäkterna från filmvisningen. I samband med denna gåva är Piazzafilm under ett år Företagsvän till Cancerfonden. Tillsammans kan vi verkligen göra skillnad, stort tack till er alla för ert stöd till Cancerfonden.

Klipparbetet med filmen ”Fjällfolk” går framåt och filmen har fått sin rätta längd på 59 minuter. Filmen är inte på långa vägar klar för det men nu är det lättare att jobba då tidsramen är klar och jag behöver inte klippa ner den i tid något mer.

Grafikern Pontus har varit här i två vändor och vi ska jobba tillsammans igen en dag i nästa vecka. Hans första utkast på grafiken gillad jag direkt och nu jobbar vi vidare på det spåret.

När jag klipper film använder jag alltid ett Pos-it system där filmens struktur och upplägg görs mer tydligt för mig. Jag gör helt enkelt en karta över alla scener för att få en överskådlig blick över den dramaturgiska kurvan i filmen.

Det här är ett bra sätt att se filmen i sin helhet. Det kan jag självklart även göra i datorn men med det här systemet blir det mer överskådligt och det är lätt att flytta om scenerna för att prova nya sätt att bygga upp min berättelse.

Den senaste månadens har det också varit arbetet med att förbereda deklarationen till revisorn, paketera köpfilmer, gjort ett första utkast på en marknadsföringsplan för filmen ”Fjällfolk” och lite annat administrationsarbete.

Den här veckan har jag varit på barn- och ungdomsfilmfestivalen BUFF i Malmö och sett många filmer under fyra fulltecknade dagar. Jag var där med min kollega i vårt uppdrag som kulturhandläggare för scenkonst i Södertälje kommun.

I vårt arbete ingår det även att programlägga skolbio till barn och unga i Södertälje och Nykvarn och vi var i Malmö för att se tänkbara skolbiofilmer för nästa år.

Piazzafilm önskar er alla en fin påskhelg nästa vecka och hoppas att vi alla får njuta av våren som är på väg.

Snön är alltid vit på Landsort

– Snön är alltid vit på Landsort, här är den inte grå och slaskig som i stan berättade Roland för mig en sen augustieftermiddag sommaren 2000 när vi satt i kvällssolen på deras trappa och pratade efter en avslutad inspelningsdag.

– En kall januaridag kan det vara så tyst på ön att Ingrid och jag viskar till varandra för att inte störa tystnaden. Den tiden på ön ger plats för avkoppling, tid att läsa och vara i stillhet, man blir som man säger ett med naturen sa Roland med något längtansfullt i blicken.

Efter några år på fastlandet, när deras två söner växt upp och flyttat hemifrån, flyttade Ingrid och Roland Sjöblom-Persson 1985 ut till Landsort för gott. För Ingrid, som är född på ön, var det som att komma hem igen. Hennes släkt är en gammal lotssläkt som levt och arbetat på ön sen flera generationer tillbaka.

Ingrid och Roland bor i ett gammalt skärgårdshus som ligger väl skyddat mellan bergsskrevorna strax bakom kapellet på ön.

I filmen arbetar Roland som båtsman inom Lotsen i Sjöfartsverket och Ingrid har en egen rörelse året runt med konferenser, Bed & Breakfast, servering, guidning i byn och i fyren med mera. I Tornet, den gamla Lotsutkiken på ön, har Ingrid nattlogi för sina gäster samt ett sällskapsrum högst upp i Tornet med en vidunderlig utsikt i alla väderstreck över ön och havet.

Tillsammans är Ingrid och Roland kyrkvärdar i öns kapell. På sin lediga tid arbetar även Roland med konferensverksamheten.

– När människor inte intresserar mig längre och jag inte tycker det är roligt, då lägger jag av berättar Ingrid i filmen. Landsort är en plats där nya spontana möten sker både mellan människor och natur, möten som enligt Ingrid och Roland berikar deras liv.

För Ingrid och Roland handlar det mycket om livskvalitet och frihet, ett liv som de själva har valt och bestämmer över och för Ingrid är Landsort tryggheten i hennes liv. Det är också ett mycket hårt arbete som börjar ta ut sin rätt när åldern gör sig påmind och båda två är i pensionsåldern.

I filmen följer vi med under ett år (juni 2000 – juni 2001) i deras vardagsliv på ön där kontrasterna är tydliga i både det dagliga livet och i naturen när årstiderna skiftar. För Ingrid och Roland är det viktigt att de gör saker tillsammans hela tiden, det är en förutsättning för att de ska klara av att leva tillsammans på ön.

Att de båda har en gemensam värdering på vad livskvalitet är helt avgörande för ett liv som detta, för om inte det finns så fungerar det inte att bo och leva på en ö som Landsort.

Det är 18 år sedan vi spelade in filmen och tyvärr finns varken Ingrid eller Roland i livet längre och inte heller filmens fotograf Jan ”Fisken” Forsell.

Det var ett givande och intressant filmprojekt att arbeta med då Fisken och jag fick möjlighet att verkligen lära känna Ingrid och Roland och deras liv på ön. Generöst delade de med sig av sina erfarenheter och upplevelser och sin syn på vad livskvalitet är.

För mig betyder det mycket att få visa filmen igen och på så sätt få visa min uppskattning jag känner till Ingrid, Roland och Fisken. Jag fann en fin vänskap hos alla tre, en vänskap som jag har satt stort värde på under alla år sen vi spelade in filmen tillsammans.

Filmen visades på Svergies Television (SVT) sommaren 2004 samt på ett flertal filmfestivaler och i andra sammanhang.

På måndag nästa vecka den 5 mars visas dokumentärfilmen ”Snön är alltid vit på Landsort” kl.18.30 på Estrad i Södertälje stadshus. Delar av biljettintäkterna går till Cancerfonden.

Jag kommer att vara på plats och introducera filmen samt finnas kvar i foajén efter visningen om ni vill prata om filmen med mig.

Ni kan förköpa biljetter på Ticketmaster.se, Luna biljettcentrum och Södertäljebyrån. Boka biljetter här >>

I förra veckan publicerade Länstidningen i Södertälje (LT) en artikel om den kommande filmvisningen, läs artikeln Dokumentärfilm om skärgårdslivet- visas till minne av Södertäljefotograf >>

Välkomna till filmvisningen!

 

 

 

Filmarbetet fortsätter

Filmåret 2018 är i full gång med fortsatt fokus på klipparbetet av ”Fjällfolk”. I fredags blev jag klar med alla scenerna i filmen och lagt dom i en ungefärlig ordning i en tidslinje som jag tänkt mig att de ska ligga.

 

 

De flesta scenerna är grovklippta men inledningen och anslaget har jag jobbat lite mera med så de känns skapligt färdiga. Det är viktigt att anslaget, det vill säga början av filmen, är genomarbetad redan nu för den vägleder mig i resten av klipparbetet.

Arbetsnamnet är fortfarande ”Fjällfolk”, den slutgiltiga titeln kommer jag bestämma mig för längre fram i arbetsprocessen. Filmen är i sin nuvarande form 25 minuter för lång. Den färdiga filmen ska bli omkring 58 minuter så det är en del i filmen som jag ska ta bort eller ersättas med annat. Det kommer att bli många flera versioner av filmen innan den är färdig.

I förra veckan deltog jag i Folk och Kultur i Eskilstuna. ”Folk och Kultur är en ny arena för det breda kultursamtalet i olika former, inom alla politikområden. Det är en mötesplats för offentlig och privat sektor, för media, föreningar, akademin och medborgarna – med en scen för konstnärliga upplevelser” (citat från Folk och Kultur webbsida)

Det var första året som konventet genomfördes och jag hade två välfyllda dagar med seminarier och föreläsningar. Det var intressant och lärorikt att diskutera och få olika perspektiv på vad kultur är, vad den fyller för funktion, om kulturen är tillgänglig för alla, är det någon skillnad på kulturen i staden och på landsbygden och många andra frågeställningar. Läs mer om Folk och Kultur >>

 

 

Om tre veckor är det dags för filmvisningen av ”Snön är alltid vit på Landsort”. Måndag den 5 mars kl.18.30 visas filmen på Estrad i Södertälje stadshus. Som jag tidigare informerat om så är filmvisningen till minne av min vän och filmkollega Jan ”Fisken” Forsell som avled i cancer i början av december förra året. Janne är filmens fotograf och vi spelade in filmen tillsammans under ett års tid mellan juni 2000 – juni 2001. Delar av biljettintäkterna kommer att gå till Cancerfonden.

För att slippa stå i biljettkassans kö kan ni förköpa era biljetter på Ticketmaster.se. Luna Biljettcentrum och på Södertäljebyrån. Boka biljetter här >>

 

 

Ett par veckor efter filmvisningen ska jag åka ner till Malmö och i fyra dagar delta på barn- och ungdomsfilmsfestivalen BUFF som visar barn- och ungdomsfilmer från hela världen. En av dagarna ska jag delta på seminarier och workshop på Skolbiodagen. Att besöka en filmfestival ger både inspiration och nya idéer så jag ser verkligen framemot dagarna i Malmö.

Men innan jag far söderut så har jag några arbetsveckor här hemma där mycket ska hinnas med.