Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Piazzafilm’ Category

Min tanke var att komma igång med redigeringsarbetet under augusti månad men det har inte blivit så. Jag får låta redigeringsarbetet stå på vänt ett tag för jag behöver få perspektiv till filmmaterialet, det var helt enkelt för tidigt att sätta igång med det just nu.

Istället har det varit förberedelser med de kommande föreläsningarna som Piazzafilm ska hålla på Äldredagen ”Bevara dig väl – med guldkant på tillvaron” den 5 oktober i Södertälje. Det var lättare att koncentrera mig på det arbetet än att sätta igång redigeringen med den nya filmen.

2017-08-23 15.20.58 _liten

Jag är lite frustrerad över att jag känner mig så splittrad och okoncentrerad och har svårt att börja redigera. Men jag känner igen den här situationen, det här hänt förut. Det är ingen idé att börja ett redigeringsarbete när det känns så, det bättre att låta det vara och jobba med annat istället.

Materialet ligger lite för nära i tiden och jag behöver få ett större perspektiv för att se det på rätt sätt. Inget konstigt alls. Så nu har jag bestämt att redigeringsarbetet ska få köras igång om några veckor istället.

Skärmavbild 2017-08-30 kl. 18.50.34

I förra veckan blev hela programmet färdigt för ”Bevara dig väl – med guldkant på tillvaron” den 5 oktober. Vi ser framemot föreläsningarna där vi ska berätta och visa bilder om filmarbetet med filmen ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent”. Kl.11.15 och kl.13.30 har vi föreläsningar i salen Symfoni i Södertälje stadshus, läs hela programmet här >>

För några veckor sedan ringde journalisten Moa Lindstedt från Länstidningen (LT) upp mig för en pratstund om filmarbetet på sommarens vandringen. Artikeln publicerades den 22 augusti och kan även läsas på LT:s nättidning för er som är prenumerant eller Pluskund, läs artikeln här >>

2017-08-22 07.55.43_liten

Sen vi kom hem från fjällen och filminspelningen för tre veckor sedan har suget efter utelivet suttit fast hos oss båda. För att råda bot på längtan till utelivet gav vi oss i väg i förra helgen och vandrade på Sörmlandsleden i två dagar med en tältnatt.

2017-08-27 07.58.05_liten

Det blev en av de finaste vandringarna vi gjort på Sörmlandsleden. Det var varmt och soligt hela helgen och på söndagen innan lunch tog vi sommarens första (och enda) dopp i den fina sörmländska sjön Stora Envättern. Nattlägret hade vi vid Kvarnsjön som låg som en spegel när vi satt vid lägerelden på kvällen och bara sög in den härliga atmosfären i sensommarnatten.

2017-08-26 14.12.48 _liten

Hösten står för dörren och det känns helt OK. Det ska bli roligt att komma igång med redigeringsarbetet och framförallt gå igenom allt material. Det mesta vet jag vad vi filmat men det är alltid delar man glömmer bort. Nu som i många andra filmprojekt så kommer jag hitta små gömda och glömda guldkorn som till och med kan bli nyckelscener i filmen.

Jag har en mycket spännande redigeringsperiod framför mig.

Annonser

Read Full Post »

I sju veckor var vi fokuserade på filminspelningen och vandringen. Det var ett hårt arbete dygnet runt under en lång tid. Vi kom hem nöjda med ett bra filmmaterial och härliga upplevelser från vandringen.

Efter en dryg vecka här hemma känner jag mig lite vilsen och har en känsla av tomhet och saknad.

Filminspelning Pia

Att vara mitt i en filminspelningsperiod är något speciellt. Det är ett arbete här och nu med hög intensitet och skärpa. När den perioden är avslutad blir det en saknad, en tomhet, som förvisso bleknar efter ett tag. Det blir som en förälskelse som övergår i kärlek. Ett intensivt och kraftfullt arbete som sen lugnar ned sig, mognar och utvecklas till något mer.

Ungefär så känns det just nu.

Jag längtar tillbaka till fjällivet och det filmarbetet vi gjorde där. Men samtidigt ser jag framemot det fördjupade arbetet vid klippbordet som jag har framför mig under ett helt år. Känslan är tvådelad.

2.Filminspelning Pia_liten

I nästa vecka ska jag börja med klipparbetet. Då kanske den här vilsenheten släpper något. Inledningsvis ska allt material gås igenom och loggas in i datorn, jag ska organisera arbetet och göra ett första upplägg på hur jag ska jobba med materialet. Det kommer bli en rolig arbetsvecka då jag får möjlighet att uppleva en del av vårt fjälliv igen genom det vi filmat.

Tillslut kommer jag att landa fullt ut i livet här hemma.

3.Filminspelning Pia_liten

Piazzafilms filmförsäljning som varit stängd under sommaren är nu åter öppen. Ni som vill beställa filmer gör det via ett formulär på Piazzafilms webb Köpa film >>

Som tidigare meddelats så är det en del uppdrag inbokade för Piazzafilm under oktober månad här i Södertälje. Det är två föreläsningar på Äldredagen den 5 oktober samt biografvisningar av ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent” den 16 – 17 oktober. Läs mer på Piazzafilms webb Aktuella filmvisningar & uppdrag >>

Det är fredag eftermiddag och Piazzafilm ska nu stänga kontoret och ta helg. Jag önskar er alla en riktig trevlig sensommarhelg och njut liksom jag av den sommartid som är kvar.

Read Full Post »

Dokumentärfilmen med sitt tidigare arbetsnamn ”Där inga vägar finns” har fått ett nytt fokus och det nya arbetsnamnet ”Fjällfolk”.

Ett nytt fokus där fjällfolket vi mött under vandringen får ta större plats och annat får stå tillbaka. En del möten var planerade i förväg medan andra var spontana.

Alla fjällfolk vi träffat har generöst delat med sig av sina tankar och erfarenheter kring att vistas i nordliga fjälltrakter. Det är bofasta fjällfolk, vana och ovana vandrare, säsongsarbetare och företagare i glesbygd. Vi har ställt frågor och de har berättat.

Vi själva är också en del av fjällfolket och det berättar vi om.

Att vara ute på fält och filma i rådande omständigheter och själva bära med sig all teknik kräver ett hårt arbete. Den här filminspelningen och vandringen satte oss i filmteamet på prov då väderförhållandena påverkade vårt arbete såpass mycket att vi fick tänka om och tänka nytt.

Det blir ett annat fokus i filmen än det vi tänkt från början. Att låta ett filmarbete under arbetets gång få en egen frihet att styra och vägleda kan vara en tunn lina att balansera på.

Den här linan höll. Med råge.

Vi var lyhörda för förändringen och lät den vägleda oss. 22 timmars filmat material har vi med oss hem. Ett material som blir en spännande utmaning att klippa till en 58 minuters lång dokumentärfilm. En film som dels handlar om oss själva men allra mest om fjällfolket vi träffade under 46 dagar på vandring mellan Kvikkjokk och Kilpisjärvi.

Inlägg på bloggen 11 aug

FJÄLLFOLK
Genom ett nordiskt fjällandskap där Sverige, Norge och Finland korsar varandra vandrade vi i 46 dagar sommaren 2017. En vandring på 55 mil längs delar av Nordkalottleden, Padjelantaleden och Kungsleden som går i egna sträckningar och ibland jämsides med varandra.

Ett omväxlande fjällandskap med öppna fjällhedar, frodiga björkskogar, blommande ängar, snötäckta fjällsluttningar, forsande vattendrag och branta fjällraviner.

Den samiska kulturen är hela tiden närvarande i ett kulturlandskap som berättar om livet förr och om de människor som lever här nu. Det är människor som funnit sina egna vägar och sätt att leva i dessa nordliga trakter där deras förfäder har levt i urminnes tider.

Från början var målet att vandra och berätta om Nordkalottleden men så blev det inte, fjällnaturen och vi ville något annat.

Våra möten med vandrare och människor som bor och arbetar i det nordliga fjällandskapet gav oss ett annat fokus. Människor som är där med olika syften, intressen och förutsättningar och som generöst delade med sig av sina fjälliv till oss.

Om det vill vi berätta.

Fjällfolk (arbetsnamn)
en dokumentärfilm av Pia Johansson

Läs mer om filmen på www.piazzafilm.se

 

 

Read Full Post »

Att känna sig nöjd

IMG_4825

I 46 dagar har vi varit på färd mellan Kvikkjokk och Kilpisjärvi. Förmodligen den mest kontrastrika vandring vi någonsin upplevt då vi på sju veckor har vandrat genom tre olika årstider. Årstiderna som kom och gick i en blandad ordning.

De första dagarna under midsommarhelgen var det försommar i Kvikkjokk. Alla ängar blommade av sommarens första blomster och björkarna var fullt utslagna.

IMG_4207

I Staloluokta möttes vi några dagar senare av vårvintern där träden inte ens var i knopp och på sjön Virihaure låg isen kvar som ett gungande täcke in i alla vikar. Snöklädda fjäll där snösmältningen knappt hade börjat stod som vita kulisser vart än vi såg.

IMG_4409

På vandringen till Ritsem började björkarna slå ut i snötäckta områden där smältvattnet rusade ned i jokkarna. Vi vandrade i full vinter vissa dagar och när vi kom närmare Ritsem hade de första försommarblommorna börjat slå ut mellan snöfyllda raviner.

IMG_4434

Från Vakkotavare till Abisko vandrade vi två veckor i kyla och ösregn. På åtta dagar såg vi inte solen och dagstemperaturen var högst 12 grader varmt och på natten kring noll sträcket.
I Tjäktjapasset var det full vinter med en isande kall vind och det regnade dag som natt.

IMG_4584

I Abisko möttes vi av en blommande högsommarvärme och allt blev i färg igen efter två veckor i flera nyanser grått. Äntligen började vi känna att det är sommar.

På vandringen från Abisko till Kilpisjärvi blev de åtta första dagarna en extrem het färd. Med värmen kom alla insekter och det exploderade av stickande insekter som mentalt var mycket jobbigt att hantera.

Vad vi njöt av solens värme och att kunna tvätta oss i jokkarna i en varm kvällssol och inte behöva ha flera lager kläder när vi vandrade.

IMG_4667

Varje dag stod solen högt på en molnfri himmel och skugga fanns inte att få. Att vi för ett par dagar sedan gick med vinterkläder kändes mycket främmande.

Efter sommarvärmen kom kylan och regnet tillbaka på vandringen till Kilpisjärvi. Regn varje dag, en liten försynt solglimt ibland, en del nätter med en råkall vind som skakade tältet och flera vandringsdagar i en tät tjock grå dimma.

IMG_4915

Under dessa förhållanden har vi också arbetat med ett filmprojekt som under resans gång tagit en annan väg än den vi från början hade tänkt. Det var tänkt att vi skulle berätta om Nordkalottleden och de platser och människor vi skulle möta längs vår väg.

IMG_4578

Men så blir det inte, fjällnaturen och vi ville något annat. Inte på något sätt sämre, utan tvärtom.

På grund av den sena sommaren har vi inte kunnat vandrat på Nordkalottledens första delar utan fått välja andra vägar. De nya oplanerade vägvalen har gett oss andra möten med människor som generöst har delat med sig av sina fjälliv.

Det är alla dessa fjällfolk som vägledde oss till ett annat fokus i filmen. Nu ger vi deras berättelser en större plats i filmen istället för att berätta om Nordkalottleden.

IMG_4642

Vi känner oss nöjda. Mer än nöjda.

Nöjda med filmarbetet vi utfört trots de oförutsägbara väderförhållanden som gjort arbetet svårt.

Nöjda med alla våra härliga möten med människor som korsat vår väg.

Nöjda med en lång fjällsommar där vi fått uppleva så mycket vackert. Alla blommor, fjällvyer, brusande jokkar, porlande bäckar och de djur vi mött nära och på långt håll.

Nöjda med att vi än en gång har genomfört en långvandring och fått så mycket tid tillsammans och tid att låta tankarna få flyga högt och fritt.

Vi är så pass nöjda att vi bestämt oss för att Kilpisjärvi i Finland får bli vårt slutmål istället för Kautokeino i Norge.

I morgon börjar vår resa hem.

”Stig upp
Se dig vida omkring
Andas in den lätta, rena luften
Stormen brusar
Fjället dånar
inför ovädret”

(Paulus Utsi)

 

IMG_4881

Read Full Post »

Första dagen vi kom till Abisko blev vi bekant med tre norska vandrare som satt liksom vi i en soffhörna och drack varsin kall öl.

IMG_4718

Tom, Iulie och Anders hade vandrat den sträckan på Nordkalottleden som vi ska gå efter vilodagarna i Abisko. Vi fick många bra tips och råd om tältplatser, hur vaden ser ut och alternativa vägval på väg till Kilpisjärvi

IMG_4582

Vi hade mycket att prata om och gemensamma intressen så vi åt både middagen och frukost tillsammans med våra nyfunna norska vänner.

Söndag den 23 juli gick bussen kl.08.15 från Abisko till Tornehamn, en bussresa på 15 minuter. Vi blev avsläppta strax innan Tornehamn där vi gick på Norkalottleden.

IMG_4877

Äntligen har sommaren kommit till fjällen. Strålande sol och klarblå himmel hela dagen. Med värmen kom också insekterna. Bromsar, knott, mygg och annat som bits fick vi sällskap med hela dagen.

IMG_4626

Det blev en lång och ansträngande dag. Terrängen var mycket kuperad och stenig och framför allt många rejält branta stigningar. Med ryggsäckar fyllda av mat för 14 dagar gjorde inte vandringen enklare.

IMG_4878

Lunchen åt vi vid Pålnostugan, en stuga som sett sina bästa dagar. Vi tror att det är en STF stugan för rast och övernattning, men det finns aldrig någon stugvärd där så den har nog kanske glömts bort lite.

IMG_4632

IMG_4879

På eftermiddagen gick vi över gränsen till Norge. Vid gränsröset tog vi en längre rast och beundrade utsikten. Där filmade vi miljön och lite prat oss emellan innan vi gick vidare till ännu ett parti med branta uppförsbackar.

IMG_4880

Den norska stugan Lappjordhytta passerade vi och två km senare hittade vi kvällens tältplats. Den valdes med omsorg och är nog en av de finaste lägerplats vi haft på hela vandringen.

IMG_4634

Filmkameran riggades upp när tältet sattes upp så vi båda kom med på filmen. Det är lite svårt att få till bra bilder när vi ska vara med båda två. Men är ljuset jämt och vi övat några gånger brukar det bli bra.

IMG_4636

Vid tältplatsen satt en Fjällpipare och lockade på sin hona som var en bit ifrån. Fjällpiparen och de fina blommorna kring tältet kom också med på film.

Det är så bra att vädret är stabilare nu så filmarbetet kring vandringen blir lättare. Hela arbetet med filmen och dess innehåll har tagit en annan väg än vad som var tänkt från början. Inte på något vis sämre, tvärtom.

Grundidén med filmen var att berätta om Nordkalottleden och platser vi passerar och de människor vi träffar längs vår väg.

När vi nu inte kunde gå sträckorna Kvikkjokk – Staloluokta via Sulitelma och Vaisaluokta – Sälka på grund av den sena snösmältningen har vi inte möjlighet att berätta om Nordkalottleden på det sätt vi tänkt.

Det blev inte heller så att vi filmade något i Arasluokta och Ritsem så vi tappade en del av det innehållet i filmen som var planerat att vara med.

Men så här är det att arbeta med dokumentärfilm, det blir kanske inte fullt ut som man tänkt men det blir ändå bra för det kommer andra saker till en som filmas. Precis så har det blivit med det här filmprojektet.

IMG_4881

Den här filmen kommer ha mer fokus på de fjällfolk vi mött än om själva leden Nordkalottleden.

Det vackra sommarvädret fortsatte även måndag den 24 juli. Dagens vandring startade som vanligt med uppförsbackar.

När vi kom upp en bit på leden mot fjället Ruovdoaivvit var det en stor renhjord uppe på snöfälten. När det är varmt söker sig renarna upp på snöfälten för att svalka sig och komma ifrån insekterna.

IMG_4642

Det blev fina bilder på renarna och bra sekvenser där vi vandrade över fjällheden med de snötäckta bergen i bakgrunden.

Lunchrasten blev lång den här dagen. Jag var trött i kroppen och det kändes väldigt tungt att gå och humöret var också på sparlåga. Det passerade en del vandrare under lunchrasten och några av dom pratade vi med.

IMG_4883

Marie Johansson vandrar och springer Sverige runt och ska bland annat komma till Sveriges olika poler. Syd, öst, norr, väst, högsta och lägsta polerna. Hon startade i Skånska Kullaberg i maj och ska vara tillbaka i Skåne om en månad.

Vi stod länge och pratade om allt möjligt. Mötet med Marie gav mig ny energi och framför allt gjorde hon mig gladare och lättare i sinnet. Läs mer om Maries projekt på hennes blogg: http://www.dissonanslopning.blogspot.se

Efter en stund kom en man vandrades och stannade till hos oss.
-Dig har jag köpt en film av, sa han med ett leende när han kom fram till oss.

Det var Leif Eriksson från Norrtälje som går Gröna bandet, en vandring på 130 mil från Treriksröset -Grövelsjön. Han kände igen oss från filmen ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent” som han hade beställt av mig. Ibland är världen liten.

Efter lunchen bestämde vi att inte gå så mycket längre den dagen. En bit längre ner i dalen fann vi en fin tältplats på en höjd med en veranda mot jokken och alla fjäll långt bort i fjärran.

IMG_4884

Intill tältplatsen fanns ett litet vattenfall så det blev både hårtvätt, dusch och klädtvätt. Efter det och en god fiskmiddag blev jag på ännu bättre humör och kände mig piggare.

IMG_4649

På kvällen såg vi en stor älg komma lunkande på fjället mittemot. Med stora steg gick han över snöfälten och fortsatte bort mot en sjö som han simmade över. Det är så fint att se våra stora vild djur så nära och det fick jag också fångat på film.

IMG_4652

Tisdag 25 juli njöt vi av frukosten på vår lilla veranda mot fjällen innan vi började vandra mot Innsett och Altevass. Den här vandringsdagen hade vi ett flertal större jokkar att ta oss över innan lunch.

Därför startade vi lite tidigare så att det är lägre vattennivåer i vattendragen. Senare på dagen har mer smältvatten fyllt jokkarna och det blir djupare vatten att ta sig över.

Det var otroligt varmt och hett så vi stannade ofta för att dricka. Det var flera snöfält att gå över och genomblöta fjällhedar. Även idag såg vi stora renhjordar uppe på snöfälten. Renarna var lika varma som vi av den heta solen.

IMG_4885

Lunchrast hade vi strax intill samevistet i dalen Láirevággi. När vi precis börjat gå efter rasten stannade vi till och pratade med två Gröna bandet vandrare, Carl och Patrik från Jönköping.

IMG_4886

Återigen fick vi en rolig pratstund med vandrare vi möter längs vägen. De ska gå Gröna bandet på 91 dagar för att ha gott om tid att njuta av sitt fjälliv. Följ deras vandring på: http://www.instagram.com/frystorkat91dagar/

IMG_4660

Vandringen fortsatte i stekande sol som stundtals var riktigt jobbigt. Vi vill inte klaga på det soliga vädret med tanke på hur vi hade det den första månaden på vandring. Men den här hettan är svårhanterlig och framför allt alla dessa insekter som kommer med värmen.

Vid leden fann vi, vad vi tror, ett Fjällpipar bo med ett vackert ägg i. Honan blev skrämd av oss när vi gick förbi men kom tillbaka till sitt bo så snart vi gått iväg.

IMG_4887

Kvällens tältplats blev återigen en fin plats med en veranda mot en brusande jokk. Precis som förra kvällen fick vi se fjällets vilda djur. Två stora älgar gick på fjällheden på andra sidan jokken men sprang snabbt därifrån då de fick vittring på oss.

Det hade varit en lång vandringsdag så vi kom till sängs tidigt den dagen. Under sena natten körde fyrhjulingar förbi en bit bort, det var samerna som arbetat med kalvmärkning hela natten.

Morgonen onsdagen den 26 juli skilde sig inte från det tidigare dagarna. En het morgonsol på en klarblå himmel väckte oss. Efter frukosten gick vi en kort bit innan dagens filmarbete började.

IMG_4667

Sekvenser med vackra fjällvyer i bakgrunden när vi vandrade filmades samt en renhjord på snöfälten och andra fina fjällvyer.

Efter filmningen kom vi ner till Altevass, en liten by med mestadels sommarhus. Efter tre km vandring på en bilväg kom vi till ett sameviste som låg vackert vid sjön Altevatnet.

IMG_4888

När vi gick ner mot vistet träffade vi Ellen Påve. Länge stod vi och pratade med henne och hon berättade om platsen, människorna som bor här och om arbetet med kalvmärkningen som pågår för fullt.

IMG_4892

Det visades sig att vi hade gemensamma kontakter. Det var hennes svägerska Anna-Margith som hade hjälpt oss med stugboendet i Staloluokta för en månad sedan.

En bit längre ned tog vi lunchrast vid jokken Vasskarelva. När vi såg Ellen komma med sin hund så vi frågade om vi fick bjuda henne på kaffe.

IMG_4893

Filmkameran var framme under fikastunden med Ellen och hon höjde verkligen den goda stämningen med sitt glada humör och varma hjärta.

Innan Ellen kom samtalade vi en kort stund med Simon Marainen som var här och arbetade med kalvmärkningen och bodde i ett av husen i samevistet.

Simon är renskötare, poet och musiker och hade precis kommit hem från en turné i Tyskland. Han är en välkänd musiker och låtskrivare som jojkar och sjunger i bandet Ára. Läs mer om Simon och bandet Ára: http://www.soundofara.com

Efter lunchen lämnade vi motvilligt denna vackra plats. Dagens mål var att komma till Gaskashytta där vi tänkt att sova för natten. Vi ville sova inomhus för att komma ifrån solen och alla insekter.

IMG_4676

Det blev jobbiga sju km att gå till hytten. Leden gick mestadels genom snårig fjällbjörkskog där världens alla insekter fanns omkring oss. Det var vidrigt mycket knott, mygg och bromsar. På med långbyxor, vindjacka och myggnät över huvudet och snabb gång genom skogen.

IMG_4681

Sent på kvällen kom vi fram till Gaskashytta och det var så skönt att komma inomhus och få lite vila från sol och insekter. Det var två mycket rödmosiga och trötta vandrare som somnade skönt i mjuka sängar.

De norska stugorna är hemtrevliga och välordnade, det har en högre standard än fjällstugorna i Sverige. Inga andra vandrare var där så vi fick en hel stuga för oss själva.

IMG_4690

Det finns ingen stugvärd så för att nyttja stugorna måste man ha en nyckel som man beställer av Den Norska Turistförening (DNT).

IMG_4889

Torsdag den 27 juli blev det sovmorgon i den fina stugan. Vid frukosten bestämde vi oss för att stanna där fram till lunch för att inte vara i solen hela dagen. Förmiddagen ägnades åt skrivarbete med bloggen och dagboken och sortering av bilder.

IMG_4697

Lunch åt vi i stugan innan vi började vandra i solskenet mot Voumahytta. Sex km uppförsbacke i den varma heta solen med vidunderlig utsikt över dalar, jokkar och fjäll.

IMG_4700

Fjällhedarna blommade gula av Fjällsmörblommor och Fjällvioler och lite varstans stod den lilla djupblå blomman Fjällgentiana
lite gömd vid stenar och intill leden.

IMG_4890

Flera gånger stannade vi och la oss på backen och tittade på blommorna och fotograferade.

IMG_4896

IMG_4711

IMG_4895

Kvällens tältplats låg ovanför Fiskløselva mellan bergen Gaskkasaisi och Coalbmoaivi. Innan vi åt middag tvättade vi oss i bäcken intill tältplatsen. Så skönt att kunna tvätta sig ordentlig varje dag när det är så varmt och svettigt.

Det gick inte att sitta ute och äta på grund av alla insekter så det blev middag i tältet innan vi gick till sängs.

IMG_4721

Den här dagen tog vi ledigt från filmarbetet eftersom vi filmat så mycket de senaste dagarna. Att filma när det är fullt med mygg och bromsar sätter verkligen oss på prov, så det är bra att ta ledigt en dag och bara fokusera på att gå.

Det är dag 36 och vi stortrivs med vandringen och filmarbete.

Fredag 28 juli satte vi väckarklockan på kl.05.30. Den här dagen skulle bli lika varm och het som alla de andra dagarna varit från Abisko så vi ville komma iväg tidigt.

IMG_4728

Det var så galet mycket mygg och bromsar på morgonen när vi fixade frukosten, tog ner tältet och packade ryggsäckarna att allt gick snabbare än annars.

Halv åtta vandrade vi iväg från lägerplatsen och fick några tidiga morgontimmar som inte var fullt så heta som senare på dagen.

IMG_4897

Första timmarna blev en stenig vandring med stundtals stora långa snöfält att gå över. På vissa ställen ser det ut som att snön aldrig kommer hinna tina innan det blir vinter igen.

IMG_4738

Vid ett större snöfält stannade vi till och filmade vandringsbilder och vyer över det steniga landskapet och snöfälten. Inför sådana filmsekvenser får Hasse provgå ett antal gånger för att jag ska göra alla inställningar. Den här gången fick han gå många gånger fram och tillbaka över snöfältet innan vi kunde filma.

I en stenig backe mötte vi Markus Franke från Tyskland. Han är på långvandring från Nord Kap till Hamburg, en vandring på ca fem månader. Det blev en lång pratstund med denna glada och positiva vandrare som njöt i fulla drag av sin vandring och den vackra fjällnaturen.

IMG_4898

När det börjar närma sig lunchtid var det extrem hett och insekterna var verkligen störande. Det blev många pauser i värmen för att dricka vatten.

IMG_4750

Efter den steniga terrängen och snöfälten vandrade vi på blommande gröna fjällhedar med fina vyer över sjöar och dalar som korsade varandra. Landskapet är kontrastrikt och varierande och hela tiden föränderlig, det gör vandringen mer spännande.

IMG_4755

Även denna dag bestämde vi oss för att inte vandra hela dagen på grund av den heta solen och insekterna. Vid två tiden kom vi fram till Voumahytta och stannade där för natten för att ännu en gång sova inomhus.

Det blev en sen lunch i stugan i lugn och ro utan tusen insekter surrande omkring oss. Så skönt.

När Hasse var ute en sväng runt stugan kom en ung norsk vandrare förbi. Det var Kaja Juul som går Norge på Langs. Hon ska gå 270 mil från Nord Kap till Lindesnes.

Jag filmade samtalet med Kaja utanför stugan och hon berättade om sin tur där hon bland annat råkat riktigt illa ut i en älv när hon vadade. Hon stannade bara vid stugan för en rast innan hon gick vidare söderut.

IMG_4899

Voumahytta ligger vackert vid sjön Voumajåvri. Innan vi gick in för att fixa middagen fortsatte dagens filmarbete. Det blev en längre sekvens med oss två på en bänk vid stugan med utsikt över sjön där vi pratade om hur det är just nu och lite andra filosofiska tankar.

Det här har varit en bra dag med filmarbete och framförallt mötet med Kaja. Fram till nu har jag filmat 17 timmar och har fått ett mycket bra material att jobba med i höst.

IMG_4900

Ännu en dag i solsken och knallblå himmel fick vi vandra i lördag 29 juli. Voumathytta lämnade vi tidigt på morgon och valde en väg utanför leden runt Blåfjället.

Leden går på norra sidan men vi valde den södra som vi fått tips av från andra vandrare. Den vägen vi valde var torrare och går på skrå runt Blåfjället.

IMG_4773

Lunchrast tog vi på en höjd intill Blåfjället med ett vattenfall som låg högt upp på fjället. Att ligga och slöa i solen med en behaglig svalkande vind är inte dumt efter en god sopplunch.

IMG_4772

Även den här dagen valde vi att inte gå hela dagen eftersom vi har gått om tid att komma fram till Kilpisjärvi. Vid jokken Voumajohka slog vi läger redan på eftermiddagen under en björk som gav oss skugga några timmar.

IMG_4775.JPG

Resten av dag slöade vi i tältet för ute gick det inte att sitta för alla insekter. Senare på kvällen blev det molnigt och några regnstänk hördes på tältduken.

Efter åtta dagar i stekande sol vore det skönt ifall vi fick en molnig dag imorgon.

Söndag 30 jul blev en molnig dag med både regn och dimma och det kändes helt OK efter den långa värmeböljan. Vi hade tänkt en tidig morgon men när klockan ringde och regnet smattrade mot tältduken somnade vi om och sov en timme till.

IMG_4787

Vid tiotiden kom vi iväg i ösregnet för att vandra tio km till Dividalshytta. Först hade vi tänkt att vandra en bit till förbi stugan men det valde vi ganska snart bort.

IMG_4901

Vandringen tog tid då leden delvis var kuperad och lerig med fallna träd över leden. Det ösregnade hela dagen och innan vi kom till stugan var det två km brant uppförsbacke. Under hela dagen träffade vi inte någon annan vandrare.

Kl.13.30 såg vi äntligen stugan och bestämde att vi går inte mer idag utan stannar här över natten.

IMG_4796

När kaminen var igång och kläder på tork åt vi sen lunch innan dagens filmarbete skulle göras.
Det blev filmsekvenser i stugan samt ett samtal mellan oss två om olika saker som hänt under vandringen. Utomhus ösregnade det så vi filmade bara inomhus.

IMG_4792

Resten av kvällen laddade vi kamerabatterier, skrivarbete med bloggen och planerade morgondagens vandring. Inga flera vandrare kom så vi hade ännu en gång en hela stuga för oss själva.

IMG_4907

Måndag 31 juli och tisdag 1 augusti var två regniga och dimmiga vandringsdagar. Ibland går dagarna ihop och vi tappar både uppfattning om datum och vilken veckodag det är. Det är inte så viktigt att hela tiden ha koll på det.

IMG_4903

Vi hade några större vad att ta oss över och det största vadet var över Skaktarelva, ett vad på 100 meter. Det var enda gången vi hittills har behövt ta av oss på fötterna och byta till vadarskor.

IMG_4906

Måndagens nattläger blev direkt efter det stora vadet en bit från älven. Hela kvällen och natten vräkte regnet ned och en iskall hård vind skakade tältet.

IMG_4905

Efter tisdagens långa vandringsdag i rejäl dimma och regn så valde vi att ännu en gång nyttja de fina norska stugorna. Daertahytta var en nybyggd stuga som ligger vackert på fjället Buossirs sluttning i dalen Daertavaggi.

IMG_4908

Stugan var tom när vi kom men efter ett par timmar kom långvandraren Matilda Roempke som går Gröna Bandet 130 mil från Grövelsjön till Treriksröset. Hon startade i juni och hade nu bara två dagar kvar till slutmålet Treriksröset.

IMG_4806

Matilda berättade om sin vandring och jag filmade vårt samtal. Hon berättade bland annat om hennes tankar kring fjällvandring och vad det gör med oss människor att leva ett fjälliv under en lång tid.

Onsdag 2 augusti blev en regnfri dag så det blev mycket filmarbetet gjort den här dagen. En bit bort på leden från Daertahytta spelade vi in sekvenser med samtal oss emellan samt vandringsbilder.

IMG_4911

Resten av dagen kan förklaras med två ord, sten och dimma. Fram till lunch var det steniga backar att ta oss upp för och solen tittade ibland fram mellan molnen.

IMG_4912

Sen var det åtta km blockterräng i en tät dimma som rullade in över oss och sen försvann. Så höll det på hela dagen. Ena stunden såg vi alla höga fjäll omkring oss och sen absolut ingenting. Flera stora snöfält var vi också tvungna att gå över.

IMG_4913

I en stenig backe träffade vi Kajsa och Emma som går Gröna Bandet. I motsats till Matilda som bara hade några dagar kvar så hade Emma och Kajsa just startat sin långvandring.

IMG_4914

Vårt önskemål var att passera Rostahytta men vi slog läger fyra km innan för det blev för sent att gå längre än så. Nattlägret blev vid jokken Aslatjohka.

När vi kom ned mot jokken var det renar som betade på fjällhedarna. Innan vi slog upp tältet filmade jag renarna som stilla gick och betade i dimman som kom och gick. Det blev riktigt fina bilder.

IMG_4915

Dagens filminspelningar blev jag mycket nöjd med. Det känns bra för jag har stundtals haft svårt med filmarbetet då jag fått tänka om en hel del på grund av nya vägval och rådande väderförhållanden. Det gäller att få inspelat det jag har planerat och det som kommer till oss spontant.

IMG_4916

Den här kvällen blev det fest. Matilda, som vi träffade igår, gav oss lite extra mat som hon har torkat själv. Så efter vår frystorkade middag åt vi en kycklinggryta som smakade så gott.

Torsdag den 3 augusti var det fortfarande dimma och den höll sig kvar fram till lunch. Under natten hade vi hört hur renarna betade nära tältet och det fanns en stor hjord intill vår lägerplats på morgonen.

Vi kom iväg tidigt i den täta dimman och började dagen med en del svårare vad. Det var mycket vatten i jokkarna eftersom det regnat under natten och det tillsammans ned smältvatten från kvarliggande snöfält fylls jokkarna snabbt på.

IMG_4918

Som många andra luncher den senaste veckan regnade det även idag. Men vi fick ändå en behövlig rast i småregnat i sällskap av en renhjord som betade intill oss.

IMG_4917

Några kilometer efter lunchrasten passerade vi Rostahytta och Iselva. Vid hyttan sprack himlen upp i solsken och dimman försvann.

IMG_4919

En av broarna över Iselva var inte rolig att gå över. Glest mellan trasiga bräder och inget räcke, bara en vajer att hålla i. Jag gick väldigt snabbt över med en obehaglig känsla i kroppen.

IMG_4920

Leden därefter var lättvandrad på stora fjällhedar. Dagens filmarbete gjorde vi vid det gröna fjällhedarna med fjället Moskángáisi som bakgrund. Det blev fantastiskt vackra bilder i det fina eftermiddags ljuset.

IMG_4921

Vi slog läger för natten vid sjön Moskánjávri. Idag har vi varit på färd i 43 dagar, vi mår bra och njuter av vandringen.

IMG_4841

Regnvädret kom tillbaka på natten mot fredag den 4 augusti. Dimman låg tät runt tältet som många andra morgnar den här veckan.

Leden fortsatte på lättvandrade fjällhedar över en del mindre vad.
Nästan hela dagen på vägen till Pältsastugan vandrade vi längs fjället Juoksavátnjunni östra sida.

Strax innan lunch träffade vi på två Gröna Bandare, Rasmus, Yohanna och deras hund Yip Yap från Malmö. Det var deras andra dag på sin långa vandring som ska sluta i Grövelsjön i början av oktober. Följ deras vandring på Facebook: Vegadventure.se

IMG_4922

Innan vi kom till Pältsastugan hade vi fjället Pältsan vid vår sida med sin spetsiga topp som dominerade bland alla andra höga fjäll vi passerade.

IMG_4850

I Pältsastuga, som är Svenska Turistföreningens nordligaste stuga, tog vi en fika och pratade med stugvärden och en annan vandrare innan vi fortsatte fyra km till nattens lägerplats. Som det ser ut nu så kan vi komma fram till Kilpisjärvi redan i morgon, en dag tidigare än beräknat .

IMG_4923

Det blev en tidig morgon idag lördag den 5 augusti. Kl.05.00 gick vi upp för att komma iväg och vandra 13 km till Treriksröset och sen åka båt till Kilpisjärvi.

IMG_4924

Hela dagen har det varit stenigt och backig terräng vi vandrat i men vi slapp att gå i regn idag. Till Treriksröset kom vi fram strax före lunch.

IMG_4865

När vi nu kommit till Treriksröset har vi genomfört vårt eget Gröna Bandet men inte i ett sträck utan uppdelat på tre olika vandringar under tre år.

På eftermiddagen kom vi fram till Kilpisjärvi Vandring center där vi ska bo i två nätter.

Read Full Post »

Efter två vilodagar i Ritsem var det dags att ta buss till Vakkotavare för att fortsätta vandra. Bussen kom fram vid lunchtid så vi åt lunch innan vi började gå.

Leden från Vakkotavare upp mot Abisko börjar med en och en halv km lång uppförsbacke med en höjdskillnaden på 300 meter. Den är rejält brant på vissa partier och det var vi förbereda på då vi gått den för några år sedan.

Efter fem km vandring kom vi till ett brett och djupt vad över en jokk som rinner ned från fjället Tjoarvek. Eftersom vi gått över den förut så visste vi att det är lättast att ta sig över en bit upp i jokken.

Vid leden var vattendjupet en bit upp över knäna men där vi gick kunde vi vada med kängor och damasker utan att bli blöta om fötterna. För säkerhets skull spände vi remmar strax nedanför kängskaften för att minska risken för vattenläckage.

Vid den här jokken borde det verkligen finnas en bro för det är alltid en djup vattenfåra där leden går över. Efter vadet vandrade vi tio km till innan vi slog nattläger vid jokken Gåppejåhkå.

På kvällen började jag få ont i halsen och det kändes som en förkylning var på gång. Förmodligen kan jag ha blivit smittad i Ritsem där mycket folk passerade. Hoppas det inte blir så allvarligt.

IMG_4474

Nästa dag måndag 10 juli vaknade jag med fortsatt rejält ont i halsen och kände mig riktigt vissen och orkeslös. Vi filmade några sekvenser kring frukosten och lite diskussioner om dagsläget med min hälsa och lite andra saker.

IMG_4574

Eftersom jag inte kände mig bra vandrade vi bara sju km den dagen. När vi kom ner till sjön Teusajaures båtplats åt vi lunch i duggregnet. För att komma vidare på Kungsleden finns det roddbåtar att låna för att ro över sjön till Teusastugorna. Det blåste inte så mycket så det gick bra att ro över.

I stugan tog vi en fika och funderade på om vi skulle gå vidare eller stanna kvar. Nu ösregnade det och jag kände mig verkligen inte bra. Men ingen av oss var pigga på att bo i stuga så vi bestämde oss ändå för att fortsätta gå.

Kungsleden som fortsatte bakom stugan började med en rejäl uppförsbacke som bet ordentligt i oss båda och framför allt för mig som gick med förkylning i kroppen. Eventuellt hade vi tänkt att gå en bit till men jag kände att det räckte att gå upp för backen.

IMG_4575

Ovanför backen och intill en jokk, där vatten forsade ned mot sjön, fann vi en fin plats för tältet. På kvällen blev det uppehållsväder så efter lite mat och vila filmade vi blommor som växte rikligt runt tältplatsen och intill forsen.

IMG_4499

När vi tidigare vandrade på Padjelantaleden köpte vi en fjällflora i fickformat. Trots att vi vandrat i fjällen så mycket har vi lite kunskap om fjällblommornas namn, det vill vi ändra på under den här vandringen.

Det är roligt att lära sig namnen på alla vackra blommor vi har runt omkring oss. Lappljung, Rosling, Fjällglim, Lappspira och Rosenrot är några av blommorna vi lärt oss namnen på.

IMG_4578

IMG_4579

Rosling

IMG_4577

Lappljung

Tisdag 11 juli vaknade vi av att solen värmde tältet. Frukost kunde vi njuta av i strålande morgonsol och det kändes skönt efter allt regn dagen innan.

IMG_4476

IMG_4477

Det fina vädret höll i sig fram till eftermiddagen. Vandringen gick i lugn takt i stenig terräng och vi vandrade åtta km den dagen. Jag kände mig fortfarande hängig så det var skönt att ta det lugnt.

IMG_4481

Från leden såg vi en stor renhjord så filmkameran plockades fram och det blev några riktigt bra sekvenser med betande renar på fjällheden och en grupp renar som svalkade sig på snöfälten vid fjället Urtticohkka. Vi passade också på innan lunch att filma en del sekvenser när vi vandrade.

IMG_4485

Efter lunchen kom vi ner mot jokken Kaitumjåkka som leden sen följde hela vägen bort till Kaitumstugorna. Terrängen var stenig och lerig och slingrade sig utmed den stora brusande jokken. Innan stugorna försökte vi hitta en tältplats men det var för stenigt. Istället hittade vi en bra plats för nattläget en bit bort från Kaitumstugan.

Nästa dag onsdag 12 juli blev en vilodag på samma tältplats för att jag skulle få tid för att friskna på mig från förkylningen och att vi skulle slippa gå i regn hela dagen.

IMG_4493

Vilodagen fylldes av en så liten arbetsinsats som möjligt. Först sov vi nästan elva timmar, åt en sen frukost, läste, fikade, sov en stund till, åt lunch, käkade chips och smågodis, sov en stund till, pluggade blomnamn, åt middag och plötsligt var dagen slut. Att vila, lata sig och äta lite extra gott var tydligen en bra metod att bota förkylning på, jag kände mig mycket bättre.

Natten till torsdag 13 juli öste regnet ner hela natten och höll så på fram till lunch. Därför tog vi en lugn förmiddag i tältet och gav oss inte iväg förrän vid tvåtiden på eftermiddagen när det slutat regna.

IMG_4580

Det blev en kort sträcka den här dagen för vädret blev sämre igen och vi visste om en bra tältplats efter fem km vandring från Kaitumjaurestugan. Vi slog upp tältet på en plats nära jokken Tjäktiajåhka vid fjället Stuor Jierta.

IMG_4581

På vägen dit stannade vi och pratade med två unga killar från Skåne. De har sen några år tillbaka börjat fjällvandra och blivit riktigt förtjusta i fjällivet och skulle nu vandra hela Kungsleden Abisko – Hemavan.

Vi har reflekterat över att under de senaste åren är det många flera unga fjällvandrare i åldern 20-30 år som vi möter på lederna än vad det var för 10-15 år sedan. Vad det beror på vet vi inte men det är kanske så att friluftsliv har blivit mer uppmärksammat och når ut till flera.

Mina damasker hade under dagen gått sönder i några sömmar. Om några dagar ska vi gå över Tjäktjapasset som är blöt av smältvatten och stora snöfält att gå över och då är det viktigt att damaskerna är hela. Så på kvällen efter middagen blev det lite syarbete att göra innan läggdags.

IMG_4586

Det eviga regnandet fortsatte även natten till fredag 14 juli och höll så på hela dagen. Det här var den värsta blötaste dagen hittills på vandringen.

Någon sommarkänsla har vi ännu inte känt av under de 23 dagar vi varit på färd. Totalt har vi haft soligt väder i tre och en halv dag men då har det inte varit så varmt. Efter fredagens genomblöta vandring längtar vi verkligen efter sol och värme. I genomsnitt har vi dagtid haft 8-13 grader varmt och nätterna omkring 4-7 grader varmt.

Vi packade ryggsäckarna och tog ner tältet i ösregnet och hade som mål att vandra till Singistugorna och äta lunch där.

IMG_4584

När vi genomblöta kom fram till Singistugorna bestämde vi oss för stanna där för dagen och sova inne den natten. Lunchen åt vi i stugan under livliga samtal med andra genomblöta vandrare från världens alla hörn som också sökt skydd för regnet.

När vi hade installerat oss i ett av rummen som vi skulle dela med ett ungt tjeckiskt par fylldes stugan med fler och fler genomblöta vandrare.

Tillslut kom stugvärden och frågade oss och våra nyfunna tjeckiska vänner om vi parvis kunde sova i samma säng. Det hade blivit fullsatt i alla rum och nu behövde en familj få sängplatser. Även dom skulle få sova två i varje säng.

Visst har Hasse och jag delat säng i 30 år men att sova tillsammans i en så smal stugsäng är inte möjligt. Vi behövde få sova ordentligt och någon god nattsömn i ett litet fyrbäddsrum med två personer i varje säng och två på golvet skulle vi inte fått.

Så vi packade ihop våra saker och gick ut i ösregnet och blåsten och satte upp tältet. Stugvärden kände det som han kastade ut oss men vi försäkrade honom om att vi inte kände det så, det var vårt val och det var viktigare att barnfamiljen fick det bra inomhus. Vi sov gott i tältet den natten.

IMG_4505

Nästa dag lördag den 15 juli var det ovanligt tyst i tältet när vi vaknade. Inget regnsmatter mot tältduken, härligt. Till och med små gluggar av blå himmel visade sig, men det var riktigt kallt ute.

Efter frukosten i tältet kom solen fram och vi la ut alla blöta kläder för att torka i solen. Innan vi gav oss iväg mot Sälkastugorna filmade vi när vi packade ihop våra saker och tog ner tältet.

Sträckan för dagen blev 13 km lång i en kall regnig snålblåst i stenig terräng genom Tjäktjavagge och och i slutet av dagen en hel del snöfält att gå över.

IMG_4515

Tältplats för natten blev vid jokken Tjäktjajåkka två km från Sälkastugorna.

IMG_4516

Vi hade hoppats på en varm och solig morgon men tyvärr blev det inte det. Söndag den 16 juli bjöd i och för sig på uppehållsväder så vi kunde äta frukost ute, men det var bara 12 grader varmt.

IMG_4527

Strax efter nio kom vi iväg och gick två km till Sälkastugorna där vi skulle handla bröd och pålägg. I Sälka kom vi på Nordkalottleden igen så som vi planerat och hoppas nu att inte något mer vinterväder ska styra om våra vägval framöver.

IMG_4587

När vi stod och packade ner maten i ryggsäckarna hörde vi en glad välbekant röst. Det var Peter, Hasses systerson, som kom gående från Tjäktjapasset dit vi är på väg. Han visste att vi skulle vara i området så han har hållt utkik efter oss. Det var så roligt att träffa honom här och hans glada humör gav oss en massa ny energi.

IMG_4588

IMG_4589

Efter en pratstund med Peter och en annan vandrare sa vi hej då och gick vidare mot Tjäktjapasset. Vi diskuterade fram och tillbaka ifall vi skulle gå över passet i dag eller nästa dag. Vi visste att hela passet är snötäckt och med mycket smältvatten vilket kommer göra vandringen rejält jobbig.

När vi tog lunchrast började det åter igen regna. Stora gråa moln från alla väderstreck rörde sig snabbt på himlen och vinden drog i med 17 m/s i byarna.

Då beslutade vi oss för att inte gå över passet den dagen. Istället ville vi hitta en tältplats nära första stigningen till passet och gå upp tidigt nästa dag och gå över passet då istället.

IMG_4591

Som guldkant till den här lunchen köpte vi mazariner i Sälka som smakade extra gott till kaffet denna regniga dag.

Efter tre km vandring hittade vi en bra tältplats 500 meter från passets första stigning. Regnet öste ner hela kvällen så valet att stanna där kändes helt rätt.

IMG_4593

Det vi trodde var en bra tältplats visades vara precis tvärtom, med råge. Kl 01.15 vaknade vi och tittade ut och upptäckte att vårt tält stod i en liten sjö. Nattens ihärdiga regn hann inte rinna undan och vattnet runt tältet fylldes på. Det var bara och bryta upp lägret, mitt i natten.

Det var tre km till raststugan i Tjäktjapasset och dit kom vi strax före kl.04.30. Vi åt frukost och torkade våra kläder. Där träffade vi nittonåriga Simon från Bromma som precis hade vaknat.

Han var ute på sin första fjällvandring och berättade att han kommit sent till raststugan kvällen innan. Egentligen hade han tänkt att gå vidare men kände att det inte var lämpligt i det dåliga vädret när han var blöt och trött.

IMG_4595

Raststugorna på lederna i fjällen ska inte användas som boende. Endast i nödfall och vid hårt väder är det OK att sova där. Simon tog ett helt rätt beslut att inte gå vidare kvällen innan under de väderförhållanden det var och hur han mådde.

IMG_4594

Det blev trevliga timmar med Simon denna tidiga måndagsmorgon den 17 juli. Vid åtta tiden bröt vi alla upp. Simon skulle gå söder ut mot Sälka och vi norrut vidare genom Tjäktjapasset. Inget vi direkt såg framemot.

IMG_4597

Ännu en dag i ösregn och kyla. Det tog två timmar för oss att gå genom passet som på sin högsta punkt mäter 1150 möh, en vandring över genomblöta och snötäckta marker.

Nu är vi så less på det här vädret. Det tär på vår motivation att vandra men vi peppar varandra hela tiden för att de negativa tankarna inte ska ta överhand.

IMG_4596

Efter två timmar kom vi till Tjäktjastugan där vi stannade för att äta, torka kläder och vila. Det kändes så skönt att vi hade kommit fram och slapp undan regnet några timmar. Efter lunch vandrade vi mot Alesjaure i fortsatt regnigt och blåsigt väder.

Strax innan vi kom fram till Alesjaure träffade vi två glad unga norska tjejer. De var långvandrarna Ingrid och Synnøve som vandrar Norge på langs. De startade i juni och ska vara framme i oktober. Turen går genom Norge från Nordkap i norr till Lindesnäs fyr i söder. Bitvis går också turen genom Finland och Sverige. Läs mer om deras vandring på bloggen http://www.rusleturtillindesnes.com

IMG_4598

De har gått delar av Nordkalottleden så vi fick lite information om vägval, större vad och hur det är i de norska och finska stugorna. Deras positiva och glada sätt peppade oss verkligen att vandra vidare och som Ingrid sa:
-Är bara sovsäcken torr är allt OK!

Det blev en extrem lång dag. I 20 timmar var vi igång och vandrade totalt 20 km i besvärliga förhållande. När vi kom fram till Alesjaure slog vi snabbt upp tältet i hällregnet. Efter en sen middag somnade vi på en gång.

IMG_4552

Regnet bara fortsätter att ösa ner dag efter dag och natt efter natt. Det verkar inte finnas något annat fjällväder i år. Tisdag den 18 juli var inget undantag, det regnade hela dygnet. I all regn vi går i lyser fjällblommor upp de blöta markerna. Den gula vackra Smörbollen lyser mest av alla och sätter färg i det gråa vädret.

På morgonen valde vi att ta båtskjuts istället för att gå fem km på leden i hällregnet där vi visste att det var extremt blött och ett större vad att ta sig över. Båten var fullsatt så det var inte bara vi som valde bort den besvärliga sträckan.

IMG_4599

Efter båtturen vandrade vi i ösregn drygt två km till raststugan Radunjárga vid sjön Radujavri. På grund av vädret och besvärliga vandringsförhållanden så har vi inte kunnat filma på ett par dagar. Men i raststugan tog vi fram kameran och filmade sekvenser där Hasse berättade om de senaste dagarna.

IMG_4600

Mitt i filmarbetet öppnades dörren och fyra blöta unga vandrare stack in näsan och frågade om de kunde komma in. Självklart sa vi och jag fortsatte och filma.

Vi fick ett par givande timmar tillsammans med Gunnar, Anton, Filip och Selina. De vandrade för första gången i fjällen och deltog i Svenska Turistföreningen (STF) Fjälluffa. Ungdomar mellan 18-25 år kan delta. De får en introduktion i fjällkunskap och fjällsäkerhet och rabatterade priser på fem fjällstugsnätter.

IMG_4530

Gunnar, Anton, Filip och Selina

Det blev mycket filmat i raststugan och samtalsämnena var många. Vi blir så inspirerade av alla unga vandrare vi mött de senaste dagarna och dessa fyra positiva ungdomar var inget undantag.

Efter ett par timmar sa vi hej då till vårt trevliga lunchsällskap och fortsatte vandra i ösregnet till dagens tältplats strax norr om bron över jokken Kamajåkka.

Vi mötte många vandrare som var på väg söder ut. I en lerig slänt stannade två killar till som för mig såg lite bekanta ut.
– Är det Pia sa en av killarna!
Vi blev lite fundersamma på vilka de var men när hans sa Le Trek kom vi på vilka de var.

Det var långvandrarna Emil Johansson och Christophe Barbier som vi under flera år följt på deras vandringsblogg http://www.letrek.se
Det hade liksom vi fått planerat om sin tur på grund av den sena sommaren i fjällen och all snö som finns kvar i många områden.

IMG_4533

Resten av vandringen den dagen blev en mycket blöt sådan. Regnet öste ner och leden var översvämmad av vatten och lera. På vissa ställen var det stora sjöar som vi fick gå runt. Mot slutet av dagen blev vi genomblöta om fötterna. Stundtals skrattade vi åt eländet och funderade på hur vi kan gilla fjällivet när det är såhär.

Sent på kvällen kom vi fram till nattlägret nedanför fjället Giron vid jokken Siellajohka två km från Abiskojaurestugorna.

Till vår stora förvåning slutade det regna under kvällen och natten. Men solen fortsätter att lysa med sin frånvaro.

Onsdag 19 juli tog vi sovmorgon för dagens etapp är bara 13 km. Vi skulle kunna gått hela vägen till Abisko men vi har bokat boende från den 20 juli så vi tar det lugnt fram till Abisko.

IMG_4601

Den här dagen fick vi verklig ny energi och motivering till att vandra. Inget regn på hela dagen förutom några droppar vid frukosten och lunchrasten. Inga regnkläder på och det blev varmare så vi kunde gå tunnklädda, så härligt.

Det blev äntligen tillfälle att filma när vi vandrar och andra miljöbilder. Det har varit så frustrerande att vi inte kunnat filma när vi vandrat på grund av hällregn och blåst.

Vid riktigt dåligt väder tar vi inte fram kameran för då är det risk att tekniken far illa. Men den här dagen fick vi fina bilder på vandringen mot Abisko.

IMG_4564

Strax innan vi var framme vid kvällens tältplats sprack himlen plötsligt upp och allt blev i färg igen. Det var åtta dagar sedan vi sist såg solen, vi har så länge vandrat i en gråfärgad värld.

IMG_4566

Att känna solen igen var som att få en varm kärleksfull kram av en saknad vän och vi bara njöt. Kvällsmaten vid nattlägret fyra km innan Abisko vid jokken Abiskojåkka kunde vi äta ute och kläderna fick torka i kvällssolen.

IMG_4570

Idag torsdag den 20 juli var det vår sista vandringsdag på väg till Abisko. Med lätta snabba steg vandrade vi fyra km för i Abisko väntar tre hotellnätter, god mat och vila i några dagar och framför allt en varm dusch och hårtvätt.

Det har varit svårt med filmarbetet det här tolv dagarna vi vandrat från Ritsem till Abisko på grund av det regniga vädret. Jag har stundtals känt mig bekymrad över att vi inte har kunnat filma som jag vill och framför allt när vi vandrar.

Men det kommer bli bra, det är så här det är när man är mitt uppe i en filminspelning. Tvivlen kommer om materialet kommer att räcka, har jag tillräckligt med inklippsbilder och hur blir blir det med exponeringen när ljuset är så växlande hela tiden?

Vi har varit på tur i 29 dagar och har kommit halvvägs och det är 31 dagar kvar. Trots det dåliga vädret älskar vi vårt långa fjälliv. När det är riktigt besvärligt med de kalla, regniga och blåsiga dagarna gäller det att tänka positiv. Och som vi brukar säga just sådana dagar:

– Det är i alla fall myggfritt!

IMG_4558

Read Full Post »

På väg till Ritsem

Torsdag 29 juni började vår första vandringsdag och som sällskap hade vi en klarblå himmel och strålande solsken hela dagen.

IMG_4312

Staloluokta lämnade vi med en varm och tacksam känsla i magen. Det har varit dagar fyllda av möten med nya människor, intressanta diskussioner och många trevliga timmar tillsammans med Katarina och Ronny. Vi önskar dom all lycka i världen med sin satsning att driva Parfa kiosken på en sån avlägsen plats som Staloluokta.

IMG_4422

Från samevistet går Padjelantaleden norrut mot Arasluokta. Det börjar med en lång uppförsbacke som vi fick belöning för när vi kom upp. Utsikten var bedårande vacker.

IMG_4423

På vägen upp i backen pekade Hasse på ett djurspår precis intill leden. Det var ett färskt björnspår som sen fortsatte upp bland björkarna. Björnen såg vi aldrig men förmodligen har han legat gömd och betraktat oss. Det är roligt att få se spåren av våra vilda djur i fjällen.

Det blev flera bra filmade sekvenser under förmiddagens vandring. Vi filmade lite prat oss emellan, om vart vi ska gå samt när vi fixade lunch.

IMG_4424

Lunchrasten hade vi vid kanten av berget Unna Dijdder ca tre kilometer norr om Staloluokta.
Göken flög förbi en bit bort och sen hörde vi hans koko under ett par timmar. Omkring 300 meter nedanför oss låg två stora älgar och slöade i solen.

IMG_4317

Vidare den dagen vandrade vi längst Padjelantaleden mot Arasluokta. Eftersom vi hade gott om tid till Ritsem gick vi bara en halvmil till den dagen och slog läger på Stuor Dijdder nordvästra sida.

IMG_4325

Huvudanledningen till tidigt nattläger var att få njuta ett tag till av den fina utsikten över sjön Virihaure innan vi kom fram till Arasluokta nästa dag.

IMG_4425

När vi låg i Kråkbärsriset och slöade efter eftermiddagskaffet såg vi två vandrare komma från Staloluokta hållet. De vinkade och såg jätteglada ut. Då såg vi vilka det var och det blev ett mycket kärt återseende.

IMG_4331

Det var de Schweizska ungdomarna Benny och Leonie som vi hade sällskap med på bussen från Gällivare och till Kvikkjokk. De bodde också på Kvikkjokks fjällstation där vi åt middag och frukost tillsammans. Det var länge sedan vi skrattat så mycket som i deras sällskap.

Nu berättade de för oss om sin tuffa vandring från Kvikkjokk till Staloluokta. De hade hamnat i ett riktigt dåliga väder och fått gjort andra vägval än vad de planerat.

De här två ungdomarna är vana vandrare som tagit kloka beslut och klarat av vandringen på ett bra och säkert sätt trots tuffa väderförhållanden med snö, istäckta sjöar, storm och dimma.

IMG_4328

Även romantiken kan slå ut i full blom på en fjällvandring. De berättade att på en bergstopp i midnattssolen hade Benny gått ned på knä och friat och de förlovade sig. Leonie var helt oförberedd till frieriet och de såg så lyckliga ut när de berättade om sin förlovning.

IMG_4346

Fredag den 30 juni var vädret lika fint som dagen innan. Det blev en vandringsdag med en hel del snöfält att gå över men annars ganska lättgående. Efter ca fem kilometer kom vi fram till samevistet Arasluokta.

IMG_4426

Sen tidigare hade vi planerat att stanna i Arasluokta ett par dagar och träffa folk och filma där. Stugvärden i Staloluokta, som kom vår sista dag där, berättade att det förmodligen inte skulle vara någon i Arasluokta innan den 3 juli.

På grund av den sena sommaren föddes kalvarna senare i år och måste få växa till sig lite mer innan kalvmärkningen kan köras igång.

IMG_4427

När vi passerade samevistet såg det helt folktomt ut så vi beslöt oss för att gå vidare. I den branta backen på berget Arras efter Arasluokta mötte vi en trött, mager och sliten tysk man med skadat knä.

IMG_4428

Han hade startat i Nordkap den 1 juni och skulle vandra till södra Italien och vara framme i januari 2018. 700 mil ska han gå. Plötsligt känns vår två månaders långa vandring som en söndagsutflykt.

IMG_4429

Nattlägret den dagen blev vi bron över jokken Miellädno.

IMG_4430

Lördag den 1 juli började vi vandra tidigt på morgon för vi visste att det skulle bli mycket snö att passera och gå över på grund av den sena sommaren i fjällen.

Det är bra att vandra tidigt på dagen då snön är kallare och hårdare än på eftermiddagen då den oftast är mjuk och porös och lätt att gå igenom. Senare på dagen är det också mer vatten i jokkarna som då har blivit fyllda av smältvatten från snö och is.

IMG_4431

En tre kilometer lång uppförsbacke mellan bergen Mulkka och Huornnasj inledde dagens vandring och efter ett par kilometer kom snöfälten allt tätare. Vi filmade en del av vandringen upp över snöfälten och de vattendränkta sluttningarna.

Vid en liten jokk stod en ensam liten tussilago och lyste upp den genomblöta fjällheden.

IMG_4350

När vi kom längst upp på platån Porka tog vi lunchrast i lä av stora stenar. Platån var helt vit av snö och bara några enstaka fläckar av barmark syntes mellan snöfälten. Vi fick rejäla problem att ta oss vidare den dagen.

IMG_4432

Det var livsfarligt att gå på vissa ställen där stora eller små vattenflöden gömde sig under snön. Vi fick lyssna efter ljudet av porlande eller forsande vatten och läsa av snöfälten ifall det var nedsänkta fält där djupa vattenflöden kunde finnas inunder.

IMG_4433

Vi beslutade att vända om när vi kom fram till ett omöjligt ställe att ta oss över. Det var plötsligt ett stort vattendrag som skar igenom snöfältet vi gick på med en dryg meters fåra och en snövägg på nästan två meter på varsin sida att ta sig ned och upp på.

IMG_4435

Så vi gick tillbaka en bit och drog oss ned i det lägre landskapet mot jokken Låddejåhkå där det fanns större fält av barmark som vi kunde passera emellan alla snöfälten.

IMG_4434

Dagens sträcka var åtta kilometer och det tog oss åtta timmar att gå den. Efter dagens sista snöfält tog vi en längre rast med benen i högläge. Det biter bra i benmusklerna att pulsa en hel arbetsdag i blötsnö upp till knäna.

IMG_4436

När vi kom ned en bit i dalen slog vi nattläger strax ovanför Låddejåhkåstugan.

Även söndag den 2 juli startade vi dagen med en lång brant uppförsbacke. Leden fortsatte över berget Loadasj och efter två kilometer kom vi fram till jokken Verttjajågåsj.

IMG_4439

Där forsade massor av vatten och det fanns bara en smal snöbrygga att ta sig över på. Den här övergången gillade jag inte.

IMG_4440

Men snöbryggan var tjock och låg stadigt över stora stenar så jag gick efter Hasse med snabba steg över snöbryggan med virvlande vatten under oss.

Under dagen hade vi ett antal snöfält att passera. Ett flertal svåra övergångar på snötäckta områden kunde vi gå runt. Längst Loadasj bergsluttningar tog vi oss sen ned mot samevistet Saluhavre där vi en bit ifrån slog upp vårt tält precis innan det började regna.

Den här var den första dagen vi inte filmat något. Det var skönt att inte behöva tänka på filmarbetet och bara fokusera på att ta oss fram över snöfält och jokkar.

IMG_4373

Måndag den 3 juli tog vi en välbehövd vilodag vid lägerplatsen en bit från samevistet Saluhavre. När vi dagen innan passerade Låddejåhkåstugan på morgonen berättade stugvärden där att de närmsta dagarna skulle bli regniga och framför allt på måndagen, så det passade bra att ta en vilodag.

IMG_4441

Hela natten ösregnade det. Det blev sovmorgon fram till strax efter nio och och en lång frukost. Så skönt att inte behöva gå den dagen. Vi var båda trötta i kropparna efter tre dagar pulsande i snö.

Ösregnet höll på hela dagen. På eftermiddagen riggade vi kameran i tältet och filmade några sekvenser där vi tillsammans pratade om de dagar som varit med alla snöfälten och hur vi ska gå framöver.

IMG_4443

Eventuellt måste vi lägga om vår planerade rutt från Ritsem till Abisko på grund av snöläget i de norska och svenska fjällen. Vi tar det avgörande beslutet om vägval när vi kommit till Ritsem.

Efter måndagens vilodagen var det dags att vandra igen tisdag den 4 juli. Regntunga moln och små glimtar av blå himmel och sol växlade av varandra under hela dagen.

Vi gick 13 km från Saluhavre till Kisurisstugan via Vuojatstugan. Ännu en dag med snöfält och istäckta vattendrag att ta sig över men inte lika ofta som de tidigare dagarna. Det tar tid att vandra när det är så här på lederna.

Hela tiden måste vi söka oss ifrån leden för att hitta säkra övergångar vid vattendragen. Snöfälten försöker vi gå runt när vi tror att det är forsande vatten under.

IMG_4396

Rosling

Naturen vaknar till liv mer och mer för varje dag. Fjällbjörken har slagit ut i skir grönska. Rosling och Lappspira sätter färg på fjällhedarna.

Fjällripan har fått ungar, vi hör ungarnas hungriga läten bland snåren intill leden. Havsörnar cirkulerar högt upp i luften mellan bergen och dalarna.

IMG_4388

Lappspira

Det är mycket arbete vid varje tillfälle vi ska filma och så måste det självklart få vara. Men det är också viktigt att då och då ta ledigt från filmandet och bara koncentrera oss på vandringen.
Vädret avgör också om vi kan filma eller inte. Den här dagen regnade det om vartannat så det blev en ledig dag från filmarbetet.

IMG_4377

När vi vandrade längs med sjön Kutjaure och såg det solbelysta snötäckta fjället Akka, 2015 möh, så stannade vi till vid ett flertal gånger och bara njöt av det vackra som omgav oss och en stor känsla av välbefinnande kände vi båda två.

IMG_4446

Det här var dag 13 av 60 dagar och vi kommer få många möjligheter till att få njuta av vackra naturupplevelser under vår långa fjällsommar.

Nattläger denna dag blev vid forsen nedanför Kisuristugan intill en snödriva. Vintern gör sig fortfarande påmind.

IMG_4447

Onsdag 5 juli vandrade vi 15 kilometer till Akkastugorna som ligget intill sjön Akkajaure. Det var lättvandrat hela dagen i både regn och lite sol.

Regnkläder på och av mellan solglimtar på himlen. Vinden var bitvis kylig och renhjorden vi passerade såg lite frusna ut dom också.

IMG_4384

När vi kom fram till stugorna bestämde vi oss för att sova inomhus, skönt att slippa sätta upp tältet i regnet den kvällen.

Vi fick en trevlig kväll i stugan tillsammans med Kalle och Birgitta från Pataholm. Jag tog fram kameran och filmade våra samtal och de berättade om deras vandringar och intresse av djurlivet i fjällen och mycket annat.

IMG_4392

Det är ljust hela nätterna så vi märker inte när kvällen kommer.  Vid midnatt är jag pigg som på dagen så även denna kväll blev sen.

Dagen efter tog vi båten från båtplatsen Änånjälme två kilometer från Akkastugorna. När vi kom fram till Ritsem och STF:s fjällstation tog vi in på vårt förbokade rum, packade upp, satte filmbatterier på laddning och körde igång en tvättmaskin.

I Ritsem ska vi stanna till söndag den 9 juli. Vi kan inte vandra Nordkalottleden i Norge för det är för mycket snö. Istället har vi nu bestämt oss för att ta bussen till Vakkotavare för att gå på Kungsleden till Abisko där vi ska var framme den 20 juli.

IMG_4448

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: