Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Där inga vägar finns’ Category

Efter två vilodagar i Ritsem var det dags att ta buss till Vakkotavare för att fortsätta vandra. Bussen kom fram vid lunchtid så vi åt lunch innan vi började gå.

Leden från Vakkotavare upp mot Abisko börjar med en och en halv km lång uppförsbacke med en höjdskillnaden på 300 meter. Den är rejält brant på vissa partier och det var vi förbereda på då vi gått den för några år sedan.

Efter fem km vandring kom vi till ett brett och djupt vad över en jokk som rinner ned från fjället Tjoarvek. Eftersom vi gått över den förut så visste vi att det är lättast att ta sig över en bit upp i jokken.

Vid leden var vattendjupet en bit upp över knäna men där vi gick kunde vi vada med kängor och damasker utan att bli blöta om fötterna. För säkerhets skull spände vi remmar strax nedanför kängskaften för att minska risken för vattenläckage.

Vid den här jokken borde det verkligen finnas en bro för det är alltid en djup vattenfåra där leden går över. Efter vadet vandrade vi tio km till innan vi slog nattläger vid jokken Gåppejåhkå.

På kvällen började jag få ont i halsen och det kändes som en förkylning var på gång. Förmodligen kan jag ha blivit smittad i Ritsem där mycket folk passerade. Hoppas det inte blir så allvarligt.

IMG_4474

Nästa dag måndag 10 juli vaknade jag med fortsatt rejält ont i halsen och kände mig riktigt vissen och orkeslös. Vi filmade några sekvenser kring frukosten och lite diskussioner om dagsläget med min hälsa och lite andra saker.

IMG_4574

Eftersom jag inte kände mig bra vandrade vi bara sju km den dagen. När vi kom ner till sjön Teusajaures båtplats åt vi lunch i duggregnet. För att komma vidare på Kungsleden finns det roddbåtar att låna för att ro över sjön till Teusastugorna. Det blåste inte så mycket så det gick bra att ro över.

I stugan tog vi en fika och funderade på om vi skulle gå vidare eller stanna kvar. Nu ösregnade det och jag kände mig verkligen inte bra. Men ingen av oss var pigga på att bo i stuga så vi bestämde oss ändå för att fortsätta gå.

Kungsleden som fortsatte bakom stugan började med en rejäl uppförsbacke som bet ordentligt i oss båda och framför allt för mig som gick med förkylning i kroppen. Eventuellt hade vi tänkt att gå en bit till men jag kände att det räckte att gå upp för backen.

IMG_4575

Ovanför backen och intill en jokk, där vatten forsade ned mot sjön, fann vi en fin plats för tältet. På kvällen blev det uppehållsväder så efter lite mat och vila filmade vi blommor som växte rikligt runt tältplatsen och intill forsen.

IMG_4499

När vi tidigare vandrade på Padjelantaleden köpte vi en fjällflora i fickformat. Trots att vi vandrat i fjällen så mycket har vi lite kunskap om fjällblommornas namn, det vill vi ändra på under den här vandringen.

Det är roligt att lära sig namnen på alla vackra blommor vi har runt omkring oss. Lappljung, Rosling, Fjällglim, Lappspira och Rosenrot är några av blommorna vi lärt oss namnen på.

IMG_4578

IMG_4579

Rosling

IMG_4577

Lappljung

Tisdag 11 juli vaknade vi av att solen värmde tältet. Frukost kunde vi njuta av i strålande morgonsol och det kändes skönt efter allt regn dagen innan.

IMG_4476

IMG_4477

Det fina vädret höll i sig fram till eftermiddagen. Vandringen gick i lugn takt i stenig terräng och vi vandrade åtta km den dagen. Jag kände mig fortfarande hängig så det var skönt att ta det lugnt.

IMG_4481

Från leden såg vi en stor renhjord så filmkameran plockades fram och det blev några riktigt bra sekvenser med betande renar på fjällheden och en grupp renar som svalkade sig på snöfälten vid fjället Urtticohkka. Vi passade också på innan lunch att filma en del sekvenser när vi vandrade.

IMG_4485

Efter lunchen kom vi ner mot jokken Kaitumjåkka som leden sen följde hela vägen bort till Kaitumstugorna. Terrängen var stenig och lerig och slingrade sig utmed den stora brusande jokken. Innan stugorna försökte vi hitta en tältplats men det var för stenigt. Istället hittade vi en bra plats för nattläget en bit bort från Kaitumstugan.

Nästa dag onsdag 12 juli blev en vilodag på samma tältplats för att jag skulle få tid för att friskna på mig från förkylningen och att vi skulle slippa gå i regn hela dagen.

IMG_4493

Vilodagen fylldes av en så liten arbetsinsats som möjligt. Först sov vi nästan elva timmar, åt en sen frukost, läste, fikade, sov en stund till, åt lunch, käkade chips och smågodis, sov en stund till, pluggade blomnamn, åt middag och plötsligt var dagen slut. Att vila, lata sig och äta lite extra gott var tydligen en bra metod att bota förkylning på, jag kände mig mycket bättre.

Natten till torsdag 13 juli öste regnet ner hela natten och höll så på fram till lunch. Därför tog vi en lugn förmiddag i tältet och gav oss inte iväg förrän vid tvåtiden på eftermiddagen när det slutat regna.

IMG_4580

Det blev en kort sträcka den här dagen för vädret blev sämre igen och vi visste om en bra tältplats efter fem km vandring från Kaitumjaurestugan. Vi slog upp tältet på en plats nära jokken Tjäktiajåhka vid fjället Stuor Jierta.

IMG_4581

På vägen dit stannade vi och pratade med två unga killar från Skåne. De har sen några år tillbaka börjat fjällvandra och blivit riktigt förtjusta i fjällivet och skulle nu vandra hela Kungsleden Abisko – Hemavan.

Vi har reflekterat över att under de senaste åren är det många flera unga fjällvandrare i åldern 20-30 år som vi möter på lederna än vad det var för 10-15 år sedan. Vad det beror på vet vi inte men det är kanske så att friluftsliv har blivit mer uppmärksammat och når ut till flera.

Mina damasker hade under dagen gått sönder i några sömmar. Om några dagar ska vi gå över Tjäktjapasset som är blöt av smältvatten och stora snöfält att gå över och då är det viktigt att damaskerna är hela. Så på kvällen efter middagen blev det lite syarbete att göra innan läggdags.

IMG_4586

Det eviga regnandet fortsatte även natten till fredag 14 juli och höll så på hela dagen. Det här var den värsta blötaste dagen hittills på vandringen.

Någon sommarkänsla har vi ännu inte känt av under de 23 dagar vi varit på färd. Totalt har vi haft soligt väder i tre och en halv dag men då har det inte varit så varmt. Efter fredagens genomblöta vandring längtar vi verkligen efter sol och värme. I genomsnitt har vi dagtid haft 8-13 grader varmt och nätterna omkring 4-7 grader varmt.

Vi packade ryggsäckarna och tog ner tältet i ösregnet och hade som mål att vandra till Singistugorna och äta lunch där.

IMG_4584

När vi genomblöta kom fram till Singistugorna bestämde vi oss för stanna där för dagen och sova inne den natten. Lunchen åt vi i stugan under livliga samtal med andra genomblöta vandrare från världens alla hörn som också sökt skydd för regnet.

När vi hade installerat oss i ett av rummen som vi skulle dela med ett ungt tjeckiskt par fylldes stugan med fler och fler genomblöta vandrare.

Tillslut kom stugvärden och frågade oss och våra nyfunna tjeckiska vänner om vi parvis kunde sova i samma säng. Det hade blivit fullsatt i alla rum och nu behövde en familj få sängplatser. Även dom skulle få sova två i varje säng.

Visst har Hasse och jag delat säng i 30 år men att sova tillsammans i en så smal stugsäng är inte möjligt. Vi behövde få sova ordentligt och någon god nattsömn i ett litet fyrbäddsrum med två personer i varje säng och två på golvet skulle vi inte fått.

Så vi packade ihop våra saker och gick ut i ösregnet och blåsten och satte upp tältet. Stugvärden kände det som han kastade ut oss men vi försäkrade honom om att vi inte kände det så, det var vårt val och det var viktigare att barnfamiljen fick det bra inomhus. Vi sov gott i tältet den natten.

IMG_4505

Nästa dag lördag den 15 juli var det ovanligt tyst i tältet när vi vaknade. Inget regnsmatter mot tältduken, härligt. Till och med små gluggar av blå himmel visade sig, men det var riktigt kallt ute.

Efter frukosten i tältet kom solen fram och vi la ut alla blöta kläder för att torka i solen. Innan vi gav oss iväg mot Sälkastugorna filmade vi när vi packade ihop våra saker och tog ner tältet.

Sträckan för dagen blev 13 km lång i en kall regnig snålblåst i stenig terräng genom Tjäktjavagge och och i slutet av dagen en hel del snöfält att gå över.

IMG_4515

Tältplats för natten blev vid jokken Tjäktjajåkka två km från Sälkastugorna.

IMG_4516

Vi hade hoppats på en varm och solig morgon men tyvärr blev det inte det. Söndag den 16 juli bjöd i och för sig på uppehållsväder så vi kunde äta frukost ute, men det var bara 12 grader varmt.

IMG_4527

Strax efter nio kom vi iväg och gick två km till Sälkastugorna där vi skulle handla bröd och pålägg. I Sälka kom vi på Nordkalottleden igen så som vi planerat och hoppas nu att inte något mer vinterväder ska styra om våra vägval framöver.

IMG_4587

När vi stod och packade ner maten i ryggsäckarna hörde vi en glad välbekant röst. Det var Peter, Hasses systerson, som kom gående från Tjäktjapasset dit vi är på väg. Han visste att vi skulle vara i området så han har hållt utkik efter oss. Det var så roligt att träffa honom här och hans glada humör gav oss en massa ny energi.

IMG_4588

IMG_4589

Efter en pratstund med Peter och en annan vandrare sa vi hej då och gick vidare mot Tjäktjapasset. Vi diskuterade fram och tillbaka ifall vi skulle gå över passet i dag eller nästa dag. Vi visste att hela passet är snötäckt och med mycket smältvatten vilket kommer göra vandringen rejält jobbig.

När vi tog lunchrast började det åter igen regna. Stora gråa moln från alla väderstreck rörde sig snabbt på himlen och vinden drog i med 17 m/s i byarna.

Då beslutade vi oss för att inte gå över passet den dagen. Istället ville vi hitta en tältplats nära första stigningen till passet och gå upp tidigt nästa dag och gå över passet då istället.

IMG_4591

Som guldkant till den här lunchen köpte vi mazariner i Sälka som smakade extra gott till kaffet denna regniga dag.

Efter tre km vandring hittade vi en bra tältplats 500 meter från passets första stigning. Regnet öste ner hela kvällen så valet att stanna där kändes helt rätt.

IMG_4593

Det vi trodde var en bra tältplats visades vara precis tvärtom, med råge. Kl 01.15 vaknade vi och tittade ut och upptäckte att vårt tält stod i en liten sjö. Nattens ihärdiga regn hann inte rinna undan och vattnet runt tältet fylldes på. Det var bara och bryta upp lägret, mitt i natten.

Det var tre km till raststugan i Tjäktjapasset och dit kom vi strax före kl.04.30. Vi åt frukost och torkade våra kläder. Där träffade vi nittonåriga Simon från Bromma som precis hade vaknat.

Han var ute på sin första fjällvandring och berättade att han kommit sent till raststugan kvällen innan. Egentligen hade han tänkt att gå vidare men kände att det inte var lämpligt i det dåliga vädret när han var blöt och trött.

IMG_4595

Raststugorna på lederna i fjällen ska inte användas som boende. Endast i nödfall och vid hårt väder är det OK att sova där. Simon tog ett helt rätt beslut att inte gå vidare kvällen innan under de väderförhållanden det var och hur han mådde.

IMG_4594

Det blev trevliga timmar med Simon denna tidiga måndagsmorgon den 17 juli. Vid åtta tiden bröt vi alla upp. Simon skulle gå söder ut mot Sälka och vi norrut vidare genom Tjäktjapasset. Inget vi direkt såg framemot.

IMG_4597

Ännu en dag i ösregn och kyla. Det tog två timmar för oss att gå genom passet som på sin högsta punkt mäter 1150 möh, en vandring över genomblöta och snötäckta marker.

Nu är vi så less på det här vädret. Det tär på vår motivation att vandra men vi peppar varandra hela tiden för att de negativa tankarna inte ska ta överhand.

IMG_4596

Efter två timmar kom vi till Tjäktjastugan där vi stannade för att äta, torka kläder och vila. Det kändes så skönt att vi hade kommit fram och slapp undan regnet några timmar. Efter lunch vandrade vi mot Alesjaure i fortsatt regnigt och blåsigt väder.

Strax innan vi kom fram till Alesjaure träffade vi två glad unga norska tjejer. De var långvandrarna Ingrid och Synnøve som vandrar Norge på langs. De startade i juni och ska vara framme i oktober. Turen går genom Norge från Nordkap i norr till Lindesnäs fyr i söder. Bitvis går också turen genom Finland och Sverige. Läs mer om deras vandring på bloggen http://www.rusleturtillindesnes.com

IMG_4598

De har gått delar av Nordkalottleden så vi fick lite information om vägval, större vad och hur det är i de norska och finska stugorna. Deras positiva och glada sätt peppade oss verkligen att vandra vidare och som Ingrid sa:
-Är bara sovsäcken torr är allt OK!

Det blev en extrem lång dag. I 20 timmar var vi igång och vandrade totalt 20 km i besvärliga förhållande. När vi kom fram till Alesjaure slog vi snabbt upp tältet i hällregnet. Efter en sen middag somnade vi på en gång.

IMG_4552

Regnet bara fortsätter att ösa ner dag efter dag och natt efter natt. Det verkar inte finnas något annat fjällväder i år. Tisdag den 18 juli var inget undantag, det regnade hela dygnet. I all regn vi går i lyser fjällblommor upp de blöta markerna. Den gula vackra Smörbollen lyser mest av alla och sätter färg i det gråa vädret.

På morgonen valde vi att ta båtskjuts istället för att gå fem km på leden i hällregnet där vi visste att det var extremt blött och ett större vad att ta sig över. Båten var fullsatt så det var inte bara vi som valde bort den besvärliga sträckan.

IMG_4599

Efter båtturen vandrade vi i ösregn drygt två km till raststugan Radunjárga vid sjön Radujavri. På grund av vädret och besvärliga vandringsförhållanden så har vi inte kunnat filma på ett par dagar. Men i raststugan tog vi fram kameran och filmade sekvenser där Hasse berättade om de senaste dagarna.

IMG_4600

Mitt i filmarbetet öppnades dörren och fyra blöta unga vandrare stack in näsan och frågade om de kunde komma in. Självklart sa vi och jag fortsatte och filma.

Vi fick ett par givande timmar tillsammans med Gunnar, Anton, Filip och Selina. De vandrade för första gången i fjällen och deltog i Svenska Turistföreningen (STF) Fjälluffa. Ungdomar mellan 18-25 år kan delta. De får en introduktion i fjällkunskap och fjällsäkerhet och rabatterade priser på fem fjällstugsnätter.

IMG_4530

Gunnar, Anton, Filip och Selina

Det blev mycket filmat i raststugan och samtalsämnena var många. Vi blir så inspirerade av alla unga vandrare vi mött de senaste dagarna och dessa fyra positiva ungdomar var inget undantag.

Efter ett par timmar sa vi hej då till vårt trevliga lunchsällskap och fortsatte vandra i ösregnet till dagens tältplats strax norr om bron över jokken Kamajåkka.

Vi mötte många vandrare som var på väg söder ut. I en lerig slänt stannade två killar till som för mig såg lite bekanta ut.
– Är det Pia sa en av killarna!
Vi blev lite fundersamma på vilka de var men när hans sa Le Trek kom vi på vilka de var.

Det var långvandrarna Emil Johansson och Christophe Barbier som vi under flera år följt på deras vandringsblogg http://www.letrek.se
Det hade liksom vi fått planerat om sin tur på grund av den sena sommaren i fjällen och all snö som finns kvar i många områden.

IMG_4533

Resten av vandringen den dagen blev en mycket blöt sådan. Regnet öste ner och leden var översvämmad av vatten och lera. På vissa ställen var det stora sjöar som vi fick gå runt. Mot slutet av dagen blev vi genomblöta om fötterna. Stundtals skrattade vi åt eländet och funderade på hur vi kan gilla fjällivet när det är såhär.

Sent på kvällen kom vi fram till nattlägret nedanför fjället Giron vid jokken Siellajohka två km från Abiskojaurestugorna.

Till vår stora förvåning slutade det regna under kvällen och natten. Men solen fortsätter att lysa med sin frånvaro.

Onsdag 19 juli tog vi sovmorgon för dagens etapp är bara 13 km. Vi skulle kunna gått hela vägen till Abisko men vi har bokat boende från den 20 juli så vi tar det lugnt fram till Abisko.

IMG_4601

Den här dagen fick vi verklig ny energi och motivering till att vandra. Inget regn på hela dagen förutom några droppar vid frukosten och lunchrasten. Inga regnkläder på och det blev varmare så vi kunde gå tunnklädda, så härligt.

Det blev äntligen tillfälle att filma när vi vandrar och andra miljöbilder. Det har varit så frustrerande att vi inte kunnat filma när vi vandrat på grund av hällregn och blåst.

Vid riktigt dåligt väder tar vi inte fram kameran för då är det risk att tekniken far illa. Men den här dagen fick vi fina bilder på vandringen mot Abisko.

IMG_4564

Strax innan vi var framme vid kvällens tältplats sprack himlen plötsligt upp och allt blev i färg igen. Det var åtta dagar sedan vi sist såg solen, vi har så länge vandrat i en gråfärgad värld.

IMG_4566

Att känna solen igen var som att få en varm kärleksfull kram av en saknad vän och vi bara njöt. Kvällsmaten vid nattlägret fyra km innan Abisko vid jokken Abiskojåkka kunde vi äta ute och kläderna fick torka i kvällssolen.

IMG_4570

Idag torsdag den 20 juli var det vår sista vandringsdag på väg till Abisko. Med lätta snabba steg vandrade vi fyra km för i Abisko väntar tre hotellnätter, god mat och vila i några dagar och framför allt en varm dusch och hårtvätt.

Det har varit svårt med filmarbetet det här tolv dagarna vi vandrat från Ritsem till Abisko på grund av det regniga vädret. Jag har stundtals känt mig bekymrad över att vi inte har kunnat filma som jag vill och framför allt när vi vandrar.

Men det kommer bli bra, det är så här det är när man är mitt uppe i en filminspelning. Tvivlen kommer om materialet kommer att räcka, har jag tillräckligt med inklippsbilder och hur blir blir det med exponeringen när ljuset är så växlande hela tiden?

Vi har varit på tur i 29 dagar och har kommit halvvägs och det är 31 dagar kvar. Trots det dåliga vädret älskar vi vårt långa fjälliv. När det är riktigt besvärligt med de kalla, regniga och blåsiga dagarna gäller det att tänka positiv. Och som vi brukar säga just sådana dagar:

– Det är i alla fall myggfritt!

IMG_4558

Read Full Post »

Torsdag 29 juni började vår första vandringsdag och som sällskap hade vi en klarblå himmel och strålande solsken hela dagen.

IMG_4312

Staloluokta lämnade vi med en varm och tacksam känsla i magen. Det har varit dagar fyllda av möten med nya människor, intressanta diskussioner och många trevliga timmar tillsammans med Katarina och Ronny. Vi önskar dom all lycka i världen med sin satsning att driva Parfa kiosken på en sån avlägsen plats som Staloluokta.

IMG_4422

Från samevistet går Padjelantaleden norrut mot Arasluokta. Det börjar med en lång uppförsbacke som vi fick belöning för när vi kom upp. Utsikten var bedårande vacker.

IMG_4423

På vägen upp i backen pekade Hasse på ett djurspår precis intill leden. Det var ett färskt björnspår som sen fortsatte upp bland björkarna. Björnen såg vi aldrig men förmodligen har han legat gömd och betraktat oss. Det är roligt att få se spåren av våra vilda djur i fjällen.

Det blev flera bra filmade sekvenser under förmiddagens vandring. Vi filmade lite prat oss emellan, om vart vi ska gå samt när vi fixade lunch.

IMG_4424

Lunchrasten hade vi vid kanten av berget Unna Dijdder ca tre kilometer norr om Staloluokta.
Göken flög förbi en bit bort och sen hörde vi hans koko under ett par timmar. Omkring 300 meter nedanför oss låg två stora älgar och slöade i solen.

IMG_4317

Vidare den dagen vandrade vi längst Padjelantaleden mot Arasluokta. Eftersom vi hade gott om tid till Ritsem gick vi bara en halvmil till den dagen och slog läger på Stuor Dijdder nordvästra sida.

IMG_4325

Huvudanledningen till tidigt nattläger var att få njuta ett tag till av den fina utsikten över sjön Virihaure innan vi kom fram till Arasluokta nästa dag.

IMG_4425

När vi låg i Kråkbärsriset och slöade efter eftermiddagskaffet såg vi två vandrare komma från Staloluokta hållet. De vinkade och såg jätteglada ut. Då såg vi vilka det var och det blev ett mycket kärt återseende.

IMG_4331

Det var de Schweizska ungdomarna Benny och Leonie som vi hade sällskap med på bussen från Gällivare och till Kvikkjokk. De bodde också på Kvikkjokks fjällstation där vi åt middag och frukost tillsammans. Det var länge sedan vi skrattat så mycket som i deras sällskap.

Nu berättade de för oss om sin tuffa vandring från Kvikkjokk till Staloluokta. De hade hamnat i ett riktigt dåliga väder och fått gjort andra vägval än vad de planerat.

De här två ungdomarna är vana vandrare som tagit kloka beslut och klarat av vandringen på ett bra och säkert sätt trots tuffa väderförhållanden med snö, istäckta sjöar, storm och dimma.

IMG_4328

Även romantiken kan slå ut i full blom på en fjällvandring. De berättade att på en bergstopp i midnattssolen hade Benny gått ned på knä och friat och de förlovade sig. Leonie var helt oförberedd till frieriet och de såg så lyckliga ut när de berättade om sin förlovning.

IMG_4346

Fredag den 30 juni var vädret lika fint som dagen innan. Det blev en vandringsdag med en hel del snöfält att gå över men annars ganska lättgående. Efter ca fem kilometer kom vi fram till samevistet Arasluokta.

IMG_4426

Sen tidigare hade vi planerat att stanna i Arasluokta ett par dagar och träffa folk och filma där. Stugvärden i Staloluokta, som kom vår sista dag där, berättade att det förmodligen inte skulle vara någon i Arasluokta innan den 3 juli.

På grund av den sena sommaren föddes kalvarna senare i år och måste få växa till sig lite mer innan kalvmärkningen kan köras igång.

IMG_4427

När vi passerade samevistet såg det helt folktomt ut så vi beslöt oss för att gå vidare. I den branta backen på berget Arras efter Arasluokta mötte vi en trött, mager och sliten tysk man med skadat knä.

IMG_4428

Han hade startat i Nordkap den 1 juni och skulle vandra till södra Italien och vara framme i januari 2018. 700 mil ska han gå. Plötsligt känns vår två månaders långa vandring som en söndagsutflykt.

IMG_4429

Nattlägret den dagen blev vi bron över jokken Miellädno.

IMG_4430

Lördag den 1 juli började vi vandra tidigt på morgon för vi visste att det skulle bli mycket snö att passera och gå över på grund av den sena sommaren i fjällen.

Det är bra att vandra tidigt på dagen då snön är kallare och hårdare än på eftermiddagen då den oftast är mjuk och porös och lätt att gå igenom. Senare på dagen är det också mer vatten i jokkarna som då har blivit fyllda av smältvatten från snö och is.

IMG_4431

En tre kilometer lång uppförsbacke mellan bergen Mulkka och Huornnasj inledde dagens vandring och efter ett par kilometer kom snöfälten allt tätare. Vi filmade en del av vandringen upp över snöfälten och de vattendränkta sluttningarna.

Vid en liten jokk stod en ensam liten tussilago och lyste upp den genomblöta fjällheden.

IMG_4350

När vi kom längst upp på platån Porka tog vi lunchrast i lä av stora stenar. Platån var helt vit av snö och bara några enstaka fläckar av barmark syntes mellan snöfälten. Vi fick rejäla problem att ta oss vidare den dagen.

IMG_4432

Det var livsfarligt att gå på vissa ställen där stora eller små vattenflöden gömde sig under snön. Vi fick lyssna efter ljudet av porlande eller forsande vatten och läsa av snöfälten ifall det var nedsänkta fält där djupa vattenflöden kunde finnas inunder.

IMG_4433

Vi beslutade att vända om när vi kom fram till ett omöjligt ställe att ta oss över. Det var plötsligt ett stort vattendrag som skar igenom snöfältet vi gick på med en dryg meters fåra och en snövägg på nästan två meter på varsin sida att ta sig ned och upp på.

IMG_4435

Så vi gick tillbaka en bit och drog oss ned i det lägre landskapet mot jokken Låddejåhkå där det fanns större fält av barmark som vi kunde passera emellan alla snöfälten.

IMG_4434

Dagens sträcka var åtta kilometer och det tog oss åtta timmar att gå den. Efter dagens sista snöfält tog vi en längre rast med benen i högläge. Det biter bra i benmusklerna att pulsa en hel arbetsdag i blötsnö upp till knäna.

IMG_4436

När vi kom ned en bit i dalen slog vi nattläger strax ovanför Låddejåhkåstugan.

Även söndag den 2 juli startade vi dagen med en lång brant uppförsbacke. Leden fortsatte över berget Loadasj och efter två kilometer kom vi fram till jokken Verttjajågåsj.

IMG_4439

Där forsade massor av vatten och det fanns bara en smal snöbrygga att ta sig över på. Den här övergången gillade jag inte.

IMG_4440

Men snöbryggan var tjock och låg stadigt över stora stenar så jag gick efter Hasse med snabba steg över snöbryggan med virvlande vatten under oss.

Under dagen hade vi ett antal snöfält att passera. Ett flertal svåra övergångar på snötäckta områden kunde vi gå runt. Längst Loadasj bergsluttningar tog vi oss sen ned mot samevistet Saluhavre där vi en bit ifrån slog upp vårt tält precis innan det började regna.

Den här var den första dagen vi inte filmat något. Det var skönt att inte behöva tänka på filmarbetet och bara fokusera på att ta oss fram över snöfält och jokkar.

IMG_4373

Måndag den 3 juli tog vi en välbehövd vilodag vid lägerplatsen en bit från samevistet Saluhavre. När vi dagen innan passerade Låddejåhkåstugan på morgonen berättade stugvärden där att de närmsta dagarna skulle bli regniga och framför allt på måndagen, så det passade bra att ta en vilodag.

IMG_4441

Hela natten ösregnade det. Det blev sovmorgon fram till strax efter nio och och en lång frukost. Så skönt att inte behöva gå den dagen. Vi var båda trötta i kropparna efter tre dagar pulsande i snö.

Ösregnet höll på hela dagen. På eftermiddagen riggade vi kameran i tältet och filmade några sekvenser där vi tillsammans pratade om de dagar som varit med alla snöfälten och hur vi ska gå framöver.

IMG_4443

Eventuellt måste vi lägga om vår planerade rutt från Ritsem till Abisko på grund av snöläget i de norska och svenska fjällen. Vi tar det avgörande beslutet om vägval när vi kommit till Ritsem.

Efter måndagens vilodagen var det dags att vandra igen tisdag den 4 juli. Regntunga moln och små glimtar av blå himmel och sol växlade av varandra under hela dagen.

Vi gick 13 km från Saluhavre till Kisurisstugan via Vuojatstugan. Ännu en dag med snöfält och istäckta vattendrag att ta sig över men inte lika ofta som de tidigare dagarna. Det tar tid att vandra när det är så här på lederna.

Hela tiden måste vi söka oss ifrån leden för att hitta säkra övergångar vid vattendragen. Snöfälten försöker vi gå runt när vi tror att det är forsande vatten under.

IMG_4396

Rosling

Naturen vaknar till liv mer och mer för varje dag. Fjällbjörken har slagit ut i skir grönska. Rosling och Lappspira sätter färg på fjällhedarna.

Fjällripan har fått ungar, vi hör ungarnas hungriga läten bland snåren intill leden. Havsörnar cirkulerar högt upp i luften mellan bergen och dalarna.

IMG_4388

Lappspira

Det är mycket arbete vid varje tillfälle vi ska filma och så måste det självklart få vara. Men det är också viktigt att då och då ta ledigt från filmandet och bara koncentrera oss på vandringen.
Vädret avgör också om vi kan filma eller inte. Den här dagen regnade det om vartannat så det blev en ledig dag från filmarbetet.

IMG_4377

När vi vandrade längs med sjön Kutjaure och såg det solbelysta snötäckta fjället Akka, 2015 möh, så stannade vi till vid ett flertal gånger och bara njöt av det vackra som omgav oss och en stor känsla av välbefinnande kände vi båda två.

IMG_4446

Det här var dag 13 av 60 dagar och vi kommer få många möjligheter till att få njuta av vackra naturupplevelser under vår långa fjällsommar.

Nattläger denna dag blev vid forsen nedanför Kisuristugan intill en snödriva. Vintern gör sig fortfarande påmind.

IMG_4447

Onsdag 5 juli vandrade vi 15 kilometer till Akkastugorna som ligget intill sjön Akkajaure. Det var lättvandrat hela dagen i både regn och lite sol.

Regnkläder på och av mellan solglimtar på himlen. Vinden var bitvis kylig och renhjorden vi passerade såg lite frusna ut dom också.

IMG_4384

När vi kom fram till stugorna bestämde vi oss för att sova inomhus, skönt att slippa sätta upp tältet i regnet den kvällen.

Vi fick en trevlig kväll i stugan tillsammans med Kalle och Birgitta från Pataholm. Jag tog fram kameran och filmade våra samtal och de berättade om deras vandringar och intresse av djurlivet i fjällen och mycket annat.

IMG_4392

Det är ljust hela nätterna så vi märker inte när kvällen kommer.  Vid midnatt är jag pigg som på dagen så även denna kväll blev sen.

Dagen efter tog vi båten från båtplatsen Änånjälme två kilometer från Akkastugorna. När vi kom fram till Ritsem och STF:s fjällstation tog vi in på vårt förbokade rum, packade upp, satte filmbatterier på laddning och körde igång en tvättmaskin.

I Ritsem ska vi stanna till söndag den 9 juli. Vi kan inte vandra Nordkalottleden i Norge för det är för mycket snö. Istället har vi nu bestämt oss för att ta bussen till Vakkotavare för att gå på Kungsleden till Abisko där vi ska var framme den 20 juli.

IMG_4448

Read Full Post »

Vi lunchtid måndag den 26 juni flög vi helikopter från Kvikkjokk upp till samevistet Staloluokta. Där stannade vi i tre dagar för att på torsdagen den 29 juni börja vandra på Padjelantaleden till Ritsem.

IMG_4397

Helikopterpiloten Samuel flög oss genom Tarradalen som i början var grönskande grön utan snöfläckar men med mycket vatten i jokkarna. Padjelantaleden startar i Kvikkjokk och vi kunde följa leden från helikoptern ända upp till Staloluokta.

IMG_4257

Ju längre in i dalen vi kom ju mer snötäckta områden såg vi. Efter Tarraluoppalstugorna och vidare upp mot Staloluokta var flera sjöar istäckta och Padjelantaleden syntes knappt under stora snöområden.

IMG_4398

Det var sommarsäsongen första reguljära helikoptertur vi bokat in oss på. När vi klev av i Staloluokta såg vi inga människor, det kändes alldeles öde. Det var mer vårvinter än sommar då bara enstaka träd bar små gröna knoppar och gammal snö låg lite var stans. En kylig vind kändes från sjön Virihaure. Sommaren vi lämnade i Kvikkjokk en halvtimme tidigare kändes väldigt avlägsen.

IMG_4290

Stugorna i Staloluokta öppnas inte förrän den 29 juni. Vi hade därför förbokat ett av rummen i en av stugorna och fått en kod till dörrlåset. Den stugan bestod av två rum var av ett alltid är öppet och det rummet vi bodde i är bara öppet på sommaren. Det var bra att ha ett eget boende de tre dagar vi skulle vara här.

IMG_4267

Stugorna i Laponia förvaltas av Laponiatjuottjudus som sköter om Laponia. Den dagliga driften av stugorna sköts av samebyarnas förening Badjelannda Laponia Turism. De är de som bemannar stugorna med stugvärdar under sommaren och höstsommaren.

IMG_4400

Efter en sopplunch i stugan tog vi kameran med oss ut för att filma vyerna från vår stuga och ut över byn och sjön. En bit bort hördes hammarslag så vi gick ner från vår stuga och upp för en kulle där ett nytt hus höll på att byggas.

IMG_4298

Sen tidigare hade vi bestämt möte i Staloluokta med Katarina Parfa Koskinen och hennes man Ronny Koskinen för att träffas och filma.

Tillsammans driver det affären Parfas kiosk i Staloluokta. Katarina hade informerat mig om att deras hus låg på en kulle så vi gissade oss till att de bodde där vi hörde hammarslagen.

Mycket riktigt, det var där de bodde men de var Katarinas kusin Nille som byggde hus och han berättade för oss att Katarina och Ronny var på väg hit med helikopter.

IMG_4412

Strax kom de farande med en fullastad helikopter av matvaror och annat som ska säljas under sommaren i kiosken. Under året så har Katarina och jag haft telefon- och mailkontakt så det var roligt att få träffa henne och Ronny och några av deras släktingar.

När allt var avlastat bjöd de på fika i huset och klockan hann nästan bli åtta på kvällen innan vi gick tillbaka till vår stuga.

IMG_4401

Det blev många bra filmade sekvenser ute på gården när de ställde in allt i förråden och mellan allt bärande stannade vi upp och och pratade om olika saker. Jag filmade också när Katarinas kusin Nille berättade om samernas förutsättningar att driva renskötsel och om vad Staloluokta betyder för honom.

IMG_4410

På tisdag den 27 juni vaknade vi av hällregn och en isande kall vind. På sjön Virihaure drev stora ismassor in mot viken och sommaren kändes ännu längre bort. Vid frukosten filmade vi morgonbestyren i stugan och pratade igenom de kommande filmdagarna.

IMG_4409

Först hade vi tänkt att filma hos Katarina och Ronny den dagen men det ställde vi in bland annat på grund av det dåliga vädret. Vi gick bort till dom för en pratstund och hjälpte till att dra upp deras båt en bit längre uppåt stranden eftersom ismassorna drev längre och längre in i viken.

IMG_4402

Katarina och Ronny hade mycket att göra den dagen med varor och prissättning. Vi bestämde att ses dagen därpå istället då vädret skulle bli bättre och de hade fått ordning på alla varor i kiosken.

Resten av dagen tog vi det lugnt. Jag gick igenom filmtekniken, laddade batterier och gjorde anteckningar på vad vi filmat de senaste dagarna.

IMG_4263

På eftermiddagen kom två kalla och blöta vandrare till vår stuga, Jessica och Benny från Enköping. De hade vandrat från Kvikkjokk och haft mestadels en mycket tuff vandring i snö, regn, kraftig vind och dimma.

Hasse satte på värmen i rummet bredvid vårt och vi bjöd dom på varm choklad så de fick lite värme i kroppen. Benny och Jessica stannade över natten och sov i sitt tält en bit ovanför stugan.

IMG_4302

Onsdag den 28 juni bjöd morgonen på sol och uppehållsväder. Benny och Jessica skulle gå vidare mot Ritsem så vi sa hejdå till varandra.

På eftermiddagen gick vi ut och filmade miljöer i området. I jokken Gjeddejåhkå gjorde smältvattnet från snö och is kullerbyttor i det forsande vattnet och rusade iväg och ut i sjön. Det var sagolikt vackert med de snöklädda bergen bakom sjön Virihaure. Lite yrvaket flög kvittrande småfåglar omkring bland låga fjällbjörkar som precis börjat slå ut.

IMG_4411

Vid lunchtid gick vi bort till huset på kullen för att träffa Katarina och Ronny igen. När vi kom in i huset slog en ljuvlig doft av våfflor och kokkaffe emot oss. Där vid köksbordet satt vandrarna Benny och Jessica med varsin nygräddad våffla framför sig.

De hade handlat i kiosken och blev inbjudna på våfflor och kaffe innan de skulle fortsätta sin vandring.

Det blev en härlig eftermiddag i Katarina och Ronnys hemtrevliga kök med intressanta diskussioner. Vi pratade om förutsättningar att driva företag på en så avlägsen plats som Staloluokta, hur använder vi naturens resurser, gruvexploateringen, vad är glesbygd, klimatförändringar, har vi någon vildmark kvar i Sverige och mycket annat.

Samtal om kulturlandskap och samisk kultur kom också upp i diskussionerna och vi hade alla många funderingar och åsikter om allt vi pratade om.

IMG_4414

När jag stod och filmade tänkte jag att det är så viktigt att samtala på det här viset. Här sitter sex personer som för en stund sedan inte kände varandra. Alla blir vi engagerade i ämnena som kommer upp och vi diskuterar om viktiga saker som verkligen är av stor betydelse.

Tänk att få möjligheten att möta så fina människor och att så snabbt få kontakt med varandra och känna gemenskap. Det är hos fjällfolk på våra vandringar som Hasse och jag har haft dessa spontana möten som betyder så mycket och som berikat våra vandringar i fjällen.

Jessica och Benny lämnade oss för att vandrade vidare mot Ritsem. Katarina och Ronny upp eld vid deras eldstad utomhus och la ut renskinn kring elden.

I ett par timmar satt vi i solen vid elden med den fina utsikten över sjön. Jag filmade och de berättade om deras liv, livskvalitet och att våga satsa på en dröm och förverkliga den.

IMG_4416

Innan vi lämnade Katarina och Ronny handlade vi middagsmat för dagen och en del saker som ska med på vandringen till Ritsem.

Staloluokta är en plats många återkommer till och det kommer vi göra utan den minsta tvekan. Att våra dagar i Staloluokta blev så lyckade kan vi tacka Katarina och Ronny för som så generöst lät oss ta del av deras liv och arbete i Staloluokta.

IMG_4420

Under resten av kvällen packade vi klart våra ryggsäckar för att börja vandra till Ritsem dagen efter. Om sju dagar ska vi vara framme i Ritsem.

Read Full Post »

Det här är sista blogginlägget innan vi far norrut för att börja vår två månaders långa fjällsommar. Det känns bra att det snart är dags. Planering i all ära, visst är det en del av resan, men nu när alla förberedelser är klara ser vi framemot att komma iväg och börja vandra och spela in filmen ”Där inga vägar finns”.

Skovax_liten

Det är viktigt att vara snäll mot kängorna och ge dem lite extra omsorg när de ska hålla i nio veckor och ca 80 mil i både torrt och blött väder. Vi har som vana att alltid smörja in kängorna med vax när vi använt dem så inte skinnet torkar och smörjer sen in kängorna på nytt när det är dags för en vandring.

Kängorna har fått sin första omgång vax och ska nu stå några dagar och suga in fettet. Sen smörjer vi in igen och kör med hårtorken på låg värme så vaxet smälter in i skinnet, ett tips vi fått av kunnig personal i butiken vi handlat kängorna hos. Under vandringen kommer vi vaxa in kängorna vid behov för att inte skinnet ska torkar och spricka.

Pia packar proviantlådor_liten

I söndags packade vi klart proviantlådorna som ska skickas i förväg med Bussgods till Ritsem och Abisko i Sverige och till Kilpisjärvi i Finland. Eftersom det inte finns så många ställen att handla mat på längs leden så har det varit mycket planerande med provianten i lådorna.

Ungefär var 14: dag kan vi fylla på så det blir periodvis ganska mycket mat att bära på. Men ju mer vi äter upp ju lättare blir ryggsäckarna, så det ska nog gå bra. Det finns ju inte så många andra alternativ.

Ryggsäckarna börjar också bli klara. Fortfarande är det en del saker som kanske är lite tveksamma ifall de ska med eller inte. Inga bra-att-ha-utifall-att-saker får packas ned, vi vill inte ha ett gram för mycket att bära. Att slutpacka ryggsäckarna är en angenäm syssla, det är då man verkligen känner att det snart är dags för avfärd.

Hasse packar_liten

Allt med filminspelningen och filmtekniken är klart och nedpackade sen en tid tillbaka. Nya solceller med större effekt och två nya batteripack är inhandlade och testade så det känns riktig bra att allt är klart med det tekniska.

Sommaren har anlänt här hemma i Södertälje med växlande väder i sol och regn, som en vanlig svensk sommar brukar vara. Norra Sverige har haft varmt ett par veckor så snösmältningen verkar vara igång ordentligt, det är bra.

Så nu återstår det några sköna dagar här hemma med tid för att bara vara och komma ner i varv innan vi far norrut. Tid att vara med familjen, leka i trädgården med vårt barnbarn och ta hand om huset och oss själva.

Liten hand_ liten

Under vandringen kommer vi rapportera här på bloggen vart vi är, hur vi har det och hur filmarbetet går. Inläggen kommer att publiceras så ofta vi kan när det finns täckning för mobilen. Ungefär var 14:e dag kommer vi kunna göra lite längre inlägg då vi är på fjällstationer.

För er som inte redan vet det så finns det på bloggens första sida ett fält där ni kan skriva in er e-postadress så får ni ett mail när ett nytt inlägg har publicerats.

Till sist, redan de gamla grekerna förstod nyttan av att vandra.

”Människans bästa medicin är att promenera”
(Hippokrates, läkekonstens fader, 460-370 f.Kr.)

 

Read Full Post »

Vi har fullt upp med att packa all film- och vandringsutrustning som ska med till sommarens fjälläventyr och filminspelning. Ett roligt arbete och nog så viktigt. Allt måste noggrant värderas, vägas och ha sin fulla rättighet att följa med i packningen. Inga onödiga saker bara nödvändiga får följa med.

Hasse packar_liten

Förra veckan packade vi grötpåsar till 59 dagar (av 70 dagar). Resterande frukostar blir på fjällstationer och vandrarhem. Grötpåsarna skickas med annan proviant upp till fyra olika platser i Sverige och Finland längs Nordkalottleden.

Grötpåsar_liten

I helgen så var det filmutrustningens tur att packas. All utrustning har jag för länge sedan plockat ihop men nu var det dags att göra den slutgiltiga packningen. När allt var utlagt på golvet så kände jag mig klart tveksam på om jag verkligen hade full kontroll på vad som ska med eller inte. Har jag glömt något? Är det något onödigt jag lagt fram? Hur många batterier behöver jag? I vilka väskor ska jag packa?

Utrustningen som ska med är HD-kameran, fyra kamerabatterier, batteriladdare, tre batteripack (en stor och två mindre), ett antal SD kort, solceller, en mikrofon med vindskydd, ljudkablar i två längder, två stativ och en del andra filmtillbehör. Allt packas i väskor och vattentäta påsar.

Osorterad utrustning_ liten

När allt var packat i sina väskor så blev den totala vikten för all filmutrustning på knappt åtta kilo och det var den gränsen jag hade satt upp som mål, inte över åtta kilo och så blev det. Så jag känner mig nöjd. Det enda jag måste ordna med är nya solceller, för den vi har ger för låg effekt för våra behov så det ska jag kolla upp under veckan.

packad utrustning_liten

För ett par veckor sedan träffade jag journalisten Moa Lindstedt från Länstidningen för en pratstund om sommarens filminspelning. Artikeln ”Fjällvandring genom en dokumentär lins” publicerades i Länstidningen den 18 maj och kan läsas här >>
(artikeln är bara läsbar på nätet om du är plus-prenumerant på Länstidningen).

Piazzafilm har också haft besök av Södertäljepostens journalist Stefan Lindström som gjorde en intervju med mig om filmprojektet och den artikeln ska publiceras i tidningens juninummer strax innan midsommar. I nästa inlägg kommer artikeln finnas länkad här på bloggen.

LT artikel_liten

En del marknadsföringsarbete har gjorts inför filmvisningarna i oktober av ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent”. Trailern är lämnad till biografen på Estrad så det är förberett tills den ska visas i höst innan filmvisningarna den 16 – 17 oktober. En trailer till Lokal TV har också levererats som kommer gå på kanalen från slutet av september och fram till visningarna.

Det har också blivit en runda med affischering på olika ställen i kommunen samt information på socialamedier och olika evenemangskalendrar om att filmen ska visas i oktober. Läs mer om filmvisningarna här >>

För er som vill beställa filmer av Piazzafilm är det bra att känna till att försäljning snart tar ett sommaruppehåll och därför måste ni göra er beställning senast den 6 juni. Mellan den 7 juni – 27 augusti är filmförsäljningen stängd.

Från den 28 augusti går det bra att beställa film igen. Filmerna beställer ni på www.piazzafilm.se

Som jag tidigare skrivit i andra blogginlägg så tycker jag mycket om den samiska poeten och slöjdaren Paulus Utsis texter. Strofen ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent” som min förra film fick som titeln, är tagen från hans dikt Fjällvind.

Följande textrad är från en av Paulus andra dikter, vilken vet jag tyvärr inte. Jag hittade detta utdrag på långvandraren Björn Johanssons blogg Deltidseremiten >>

Det är en vacker och målande text som väl formulerar det som känns så viktigt för mig, att hålla mig nära naturen, värna om den och vara i den och finna tröst och trygghet där.

”Så länge vi har vatten där fisken lever
Så länge vi har land där renen betar och vandrar
Så länge vi har marker där det vilda gömmer sig
har vi tröst på denna jord.”
Paulus Utsi

För mig är fjället en av de tryggaste platser jag vet.

Read Full Post »

Under våren har vi, filmteamet Pia och Hasse, gjort ett par dagsturer på Sörmlandsleden som en del i våra förberedelser inför den långa vandringen i sommar. Bland annat har Hasse en ny ryggsäck som behöver testas och ställas in så den sitter som den ska. Det känns också skönt att bara vara ute och gå i skogen och känna på utelivet som vi har framför oss.

 

Sörmlandsleden 2017_Hasse_liten

En dagstur i mars som erbjöd finare väder än under påskhelgen

En tredagars tältur på Sörmlandsleden stod också med i vårens kalender. Planerna var att under påskhelgen gå från Skottvångs gruvor till Mölnbo. Tyvärr kom vi inte så långt för jag trillade omkull och gjorde illa mig.

Att vädret skulle vara av den busigare sorten det visste vi, men snö, regn och blåst hindrade oss inte för att ge oss iväg. Efter lunchpausen första vandringsdagen var olyckan framme då jag for på näsan och slog i mitt vänsterknä riktigt ordentligt. Ett rejält skrubbsår, blåmärken och ett svullet knä gjorde att vi fick avbryta och ringa på skjuts hem.

Sörmlansleden_brasa_liten

Fikarast på Sörmlandsleden på en av dagsturerna under våren

Måste erkänna att jag är lite nojig för att slå mig eller få en kroppsskada på annat sätt. Det skulle vara så tråkigt om det hände något som gjorde att vi inte skulle kunna gå i sommar. Så visst tänker jag lite extra mycket på det men samtidigt så är det ju som det är. Händer det något så får vi väl bara tänka om. Uteliv till fjälls i två månader ska det bli och en film ska spelas in. Så är det bara.

Nu två veckor efter min lilla olycka så är allt bra med knät, bara ett skrubbsår kvar så det känns bra.

I maj ska jag göra färdigt det sista inför filminspelningen i sommar. Dels ska jag ge mig ut i skogen och filma med nya kameran och jag har ett nytt stativ och en del ljudutrustning som jag behöver bli lite mer hemtam med. Nu vet jag av erfarenhet att vartefter vi filmar, när väl filminspelningen är igång, så kommer tekniken och vi bli mer kompatibla med varandra, så det är inga större förberedelser som behövs.

En del arbete med intervjuerna har jag kvar att göra och läsa in mig lite mer på en del av områdena som vi kommer att passera på vandringen. Sen är det klart. Allt ska absolut inte planeras i förväg, det går inte och inte heller något jag strävar efter. Huvudsaken är att vi har några inspelningstillfällen som är planerade med vilka som vi ska träffa och var. Resten blir spontant och här och nu. Precis som det ska vara.

För en tid sedan hörde kommunala Pensionärsrådet i Södertälje kommun av sig till mig och ville boka en föreläsning med oss om vandringen 2013 och filmarbetet med ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent”. Självklart vill vi det och nu i dagarna blev bokningen klar.

Torsdag den 5 oktober föreläser vi, filmteamet Pia och Hans Johansson, vid två tillfällen under Äldredagen i Södertälje stadshus. Föreläsningarna är en del av programmet under Äldredagen som i år har temat “Bevara dig väl med guldkant på tillvaron”. Äldredagen arrangeras av kommunala Pensionärsrådet i Södertälje och vänder sig till alla över 65 år, dagen är gratis och ingen föranmälan krävs.

Under hösten är det också inbokat två biografvisningar av ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent” på Estrad i Södertälje stadshus.

affisch-a3-16e_och_17e_oktober

Måndag 16 oktober Kl.18.30 och tisdag 17 oktober kl.15:00 visas filmen. Hasse och jag och kommer att introducerar filmen och sen finnas kvar efter filmvisningen i Estrads foajé och svara på frågor om vandringen och filmprojektet.

I juni släpps biljetterna och då kan ni förköpa platser på ticnet.se, Luna biljettcentrum och Södertäljebyrån. Direktköp kan göras i Estrads biljettkassa 45 minuter innan filmen visas.

Läs mer om filmvisningarna och föreläsningarna på www.piazzafilm.se .
På Facebook finns filmvisningarna upplagda som evenemang som ni gärna får bjuda in era vänner till:
Filmvisning 16 oktober – Låt fjällvind blåsa hjärtat rent >>
Filmvisning 17 oktober – Låt fjällvind blåsa hjärtat rent >>

 

Almirida_liten

Mitt smultronställe Almyrida vid Soudabukten på Kreta

I början av maj flyttar jag Piazzafilms kontor till den lilla byn Almyrida på Kreta under en vecka. Det blir sol och vila på dagarna och skrivarbete på kvällarna. Jag behöver få lite stillhet och ro och tid för att jobba klart med det sista inför filminspelningen.

Till Almyrida har jag rest ett flertal gånger själv men också i sällskap med familjen. För mig har det blivit ett av mina smultronställen som jag ständigt återkommer till. Den här resan blir min sjätte soloresa dit och när jag kommer hem är det en månad kvar tills avresa norrut och då vill jag vara i balans i både kropp och själ… och den lilla by Almiyrida är en perfekt plats att just finna det.

 

Read Full Post »

Planeringen med vandringen och filminspelningen fortlöper som det ska. Nu är jag klar med de förhandskontakter jag velat få med folk som vi ska träffa och filma under vandringen. Det kan eventuellt bli ett par personer till som jag har fått en inledande kontakt med som också kommer vara med i filmen, vi får se.

Jag ser verkligen framemot att träffa alla jag har haft kontakt med på telefon och e-post och få se platserna de bor på och ta del av deras liv och arbete. Därutöver kommer det bli spontana möten, samtal och inspelningssituationer som vi i förväg inte har en aning om. Precis som det ska vara.

Snart är mars månad slut och våren börjar göra sig synlig i naturen mer och mer. Solen värmer, fåglarna kvittrar, blåsippor och snödroppar blommar. Det känns bra. Jag är färdig med den klena vintern vi fick i år. Nu längtar jag efter mer ljus och värme, och jag längtar efter att komma iväg på vandringen och börja spela in filmen ”Där inga vägar finns”.

IMG_1243

Padjelantaleden sommaren 2010

Padjelantaleden i Padjelanta är en del av Nordkalottleden. En sommarled som sträcker sig i 16 mil mellan Kvikkjokk i söder och Ritsem i norr. Vi börjar vandra på Padjelantaleden med start i Kvikkjokk och sen följer vi leden fram till Tarrekaise. Leden viker sen av rakt norrut från Tarrekaise men vi fortsätter västerut mot Norge och Sulitelma området.

Se karta över Padjelantaleden >> (från Laponia.nu)

Efter en vecka kommer vi till Staloluokta och in på Padjelantaleden igen. I Staluokta ska vi stanna några dagar och filma innan vi fortsätter vidare längs Padjelantaleden och upp till Ritsem.

Följande fakta om Padjelanta/Bádjelánnda är hämtat från webbsidan: Länsstyrelsen i Norrbottens län >>

Bádjelánnda är lulesamiska och betyder ”det högre landet”. Så gott som hela parken ligger ovanför skogsgränsen och är ett värdefullt renbetesland. Samebyarna Sirkas, Jåhkågasska och Tuorpon har sommarbetesmarker för sina renar här.

Padjelanta bildades 1962 och är i storlek 1 984 kvadratkilometer – Sveriges största nationalpark. Nationalparken ligger mellan gränsen mot Norge och Sareks nationalpark i Jokkmokks kommun.

Padjelanta ingår i världsarvet Laponia och i EU:s nätverk av skyddade områden Natura 2000. Längs Padjelantaleden finns det stugor där man kan övernatta. Läs mer om stugorna på: www.padjelanta.com >>

I mitten av Padjelanta ligger två vidsträckta sjöar, Vastenjávrre (Vastenjaure) och Virihávrre (Virihaure). Padjelanta slättlandskap är en kontrast mot den dramatiska terrängen i Sarek. Kontrasterna förstärks av Padjelantas omfattande, mjuka ängsmarker och dess synnerligen rika flora. I floristiskt hänseende hör området till de rikaste i fjällvärlden. Här finns växter som man inte funnit på några andra håll i fjällen. Parken är även känd för sitt rika djurliv.

IMG_1192

Padjelantas blomstrande ängar

Botanikern och geologen Carl von Linné gjorde år 1732 en expedition genom Lappland, kallad Linnés Lapplandsresa. Den expeditionen var en viktig del av hans vetenskapliga karriär. På sin lapplandresa stannade han till i Kvikkjokk och det kommer jag berätta om i nästa inlägg.

 

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: