Samefolk är filmens titel

Att sätta en titel på en film är en process för sig själv. För mig är det alltid viktigt att titeln känns hundra procent rätt och att den i sig själv berättar något.

Jag har en viss förkärlek till titlar med en poetisk känsla som till exempel min förra film ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent”. Den titeln är ett utdrag ur Paulus Utsis dikt ”Fjällvind” och passade så bra till den filmen som just skulle beskriva vad fjällen och kontakten med naturen betyder för mig.

Filmen jag arbetar med nu har ett helt annat fokus. Nu är det folk vi mötte som får ta plats och framför allt samerna vi träffade på vandringen. Visst är det delar med som berättar om hur vi har det på vandringen men det är bara en liten del.

Filmen har fått titeln Samefolk.

En titel som jag ganska länge har haft med mig i tankarna i konkurrens med andra förslag, men som tillslut var den som jag valde och som passar allra bäst för denna film.

På Piazzafilms webb finns en uppdaterad texten om filmen som beskriver filmens innehåll, www.piazzafilm.se. Jag lägger ut texten här nedan i detta inlägg.

Vill också passa på och informera er om att Länstidningen i Södertälje uppmärksammar gåvan som Piazzafilm skänkt till Cancerfonden i samband med filmvisningen av ”Snön är alltid vit på Landsort” den 5 mars. Läs artikeln: Överskott från filmvisning på Estrad går till Cancerfonden >>

SAMEFOLK
Från Stáloluokta och norrut längs Sveriges och Norges gräns vandrade vi en sommar. Här träffade vi samer som bor och lever sina liv. Om inga frågor ställs får vi inget veta. Så vi frågade.

Stáloluokta är ett av Tuorpon samebys sommarvisten och ligger vid sjön Virihávrre i Badjelánnda (Padjelanta) som är den största nationalparken i Sverige. Nationalparken ligger i Lappland vid gränsen mot Norge och ingår i världsarvet Laponia.

Katarina Parfa Koskinen och hennes man Ronny Koskinen driver Parfas Kiosk i Stáloluokta, en av Sveriges mest otillgängliga kiosker. Katarinas kusin Nils-Olof Parfa har också nyligen anlänt till Stáloluokta, som för övrigt är folktom då varken turistsäsongen eller kalvmärkningen kommit igång ännu.

Parfas kiosk startades av Anna och Isak Parfa som drev den i nästan 50 år. Efter ett uppehåll på 18 år startade Katarina och Ronny upp verksamheten igen sommaren 2015. Katarina är Isak och Annas barnbarn och att föra morföräldrarnas arv vidare känns viktigt för Katarina.

IMG_2599

Katarina, Ronny och Nils-Olof berättar om livet i Stáloluokta idag och tillbaka i tiden. Släkten Parfa har hållit till i Stáloluokta i drygt 100 år. Deras familj tillhör tvångsförflyttade Karesuandosamer som i början av förra seklet tvingades flytta från Karesuando då familjen förlorade sina renbetesmarker i Norge när gränserna stängdes mellan Sverige och Norge.

Vandrarna Benny och Jessica är säsongens första kunder och innan de vandrade vidare fikar vi tillsammans i Katarina och Ronnys hemtrevliga kök. Diskussionerna är många och svaren likaså. Finns det någon vildmark och ödemark kvar eller är hela Sverige ett kulturlandskap? Hur är det att driva företag i glesbygd och vad är livskvalitén i det fria livet här?

Efter tre dagar i Stáloluokta vandrar vi norrut längs Badjelánndaleden till Áhkká och vidare in på Kungsleden mot Ábesko och in i Norge. Sommaren är sen. Snön ligger kvar på stora fält och under snötäckta svackor forsar vatten som gör det svårt att ta sig fram. Vissa dagar har vi flera årstider på en och samma dag.

Längs vägen möter vi vandrare med olika erfarenheter av fjälliv. I Áhkká delar vi stuga med Kalle och Birgitta som varje sommar vandrar i fjällen. På Kungsleden i Rádunjárga raststuga får vi lunchsällskap av Selina, Filip, Anton och Gunnar. Ungdomarna är på sin första fjällvandring och vi utbyter tankar och funderingar kring samernas kultur och om fjällivet som vandrare.

8.Pia diskar i sällskap med renar

Vi passerade den svensk-norska gränsen vid Pålnoröset och fortsatte in i Norge. Vid en lunchrast i Álttesjávri (Altevatn) träffar vi renskötaren, artisten och jojkaren Simon Issát Marainen. Álttesjávri är ett av Saarivuoma samebys sommarvisten och kalvmärkningen är igång sedan en vecka tillbaka men något senare än det vanligtvis brukar vara.

Simon kombinerar renskötsel och arbetet som artist för att kunna leva ett friare liv och få möjligheten att arbeta med det som betyder mest för honom. För samerna är jojken ett sätt att kommunicera, berätta och komma ihåg historier och att uttrycka känslor. Jojken ett av Europas äldsta sångsätt som många urfolk runt om i värden har gemensamt, men med lite olika uttrycksätt.

Ingen vandring är den andra lik och för oss blev det en fjällsommar fylld av intryck och värdefulla möten och samtal med samer och andra folk. En sommar som gav oss svar på många frågor och nya perspektiv på hur det är att vara same och tillhöra ett av världens urfolk som bott och levt sina liv här i tusentals år.

SAMEFOLK
en dokumentärfilm av Pia Johansson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s