Till minne av min vän och filmkollega Jan ”Fisken” Forsell

Under mina 30 år i filmbranschen har jag haft många duktiga och kompetenta medarbetare i olika filmprojekt, både i arbetet med beställningsfilm och i egna filmproduktioner i Piazzafilms regi.

En av dessa kompetenta kollegor är filmfotografen och Södertäljebon Jan ”Fisken” Forsell. I ett år under perioden juni 2000 – juni 2001 spelade vi in filmen ”Snön är alltid vit på Landsort”. Dokumentärfilmen producerades av Piazzafilm och hade premiär 2004 och visades bland annat på Sveriges Television.

Till bloggen 14 dec 2017

En gång i månaden i ett års tid åkte vi ut till Landsort för att under 3-4 dagar följa öborna Roland och Ingrid Sjöblom-Persson i deras vardagsliv på ön. För Ingrid och Roland var det viktigt att göra saker tillsammans hela tiden, det var en förutsättning för att de ska klara av att leva tillsammans på ön. Att de båda hade en gemensam värdering på vad livskvalitet är var helt avgörande för ett liv som detta, för om inte det finns så fungerar det inte att bo och leva på en ö som Landsort.

Att jobba med Janne som fotograf var enkelt och tryggt. Jag visste att han varje inspelningsdag levererade bra bilder i både kvalitet och innehåll. Han var noggrann och tålmodig, han hade ögon i nacken och såg allt som hände runt omkring oss och han hade en finkänslig förmåga att fånga ögonblick och skildra det genom kameralinsen.

Arbetsdagarna med Janne var aldrig tråkiga för med sin härliga humor och inställning till livet och det han företar sig smittade av sig på mig och jag har nog aldrig skrattat så mycket på en filminspelning som jag gjorde under det filmarbetet.

Efter arbetet med Landsortsfilmen har vi kontinuerligt haft kontakt med varandra som filmkollegor och delat med oss av varandras erfarenheter kring filmteknik och redigering. Av Janne har jag fått bra tips om efterbearbetning av bilder, om ny filmteknik och mycket annat.

Han har också i 50 års tid varit min man Hasses bästa vän. De har känt varandra sen 12 års ålder då de börja orientera tillsammans i IFK Södertälje. När jag träffade Hasse för 30 år sedan så blev även jag god vän med Janne. För oss och för många andra vänner är han ”Fisken”, ett smeknamn som han fick av sina orienteringskompisar.

Jag känner stor sorg i hjärtat att Janne efter en tids sjukdom lämnat oss den 5 december och jag saknar honom som både god vän och filmkollega.

Janne och hans familj öppnade kärleksfullt upp sitt hem för vänner och familj så vi fick möjlighet att under två veckors tid ta farväl av Janne under hans sista tid i livet. På hans sängkant blev det en del filmsnack och många fina minnen dök upp om vårt filmarbete på Landsort och vad roligt det var att arbeta tillsammans.

En kväll tog jag med mig datorn och tittade igenom filmmaterialet jag filmat under sommarens inspelning av min nya film ”Fjällfolk” (arbetsnamn). Han gav mig som vanligt tips på hur jag kunde efterarbete några av filmsekvenserna och han tyckte att Hasse och jag hade gjort ett bra fotoarbete. Det betydde mycket för mig att han hann se filmmaterialet eftersom han inte kommer ha möjlighet att se den färdiga filmen.

Kameran jag köpt för denna film var han själv intresserad av att köpa men som hans sa till mig så var det ju inte så mycket att tänka på nu då han visste att han inte hade så lång tid kvar.

Fyren till höger

För att hedra min gode vän och filmkollega så kommer dokumentärfilmen ”Snön är alltid vit på Landsort” visas på Estrad i Södertälje måndag den 5 mars kl.18.30. En del av biljettintäkterna kommer att gå till Cancerfonden. Jag är på plats under filmvisningen och kommer att introducera filmen. Filmvisningen arrangeras av Piazzafilm i samarbete med Södertälje stadsscen.

Idag är det Jannes begravning och vi är många som kommer ta ett sista farväl av vår fina vän. En dag som denna så finns mina tankar allra mest hos hans fru Annika och sonen Erik och hans övriga familj.

 

Säg inte, att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft.
Om fjärilens kropp
måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar!
– Bo Setterlind

 

 

En reaktion till “Till minne av min vän och filmkollega Jan ”Fisken” Forsell

  • Hej Pia! Vilken underbar hyllning du skrivit till din vän. Ett fint minne. Jag blev så berörd, trots att jag inte kände Jan. Nu har jag bokat in 5/3 i almanackan.
    Nästa vecka åker vi hela familjen (nu tio pers) till fjällstugan för att fira jul och åka skidor.
    Hoppas du och Hasse har det bra. En God Jul och ett Gott Nytt År önskar vi er!
    Margareta o Birger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s