På väg till Ritsem

Torsdag 29 juni började vår första vandringsdag och som sällskap hade vi en klarblå himmel och strålande solsken hela dagen.

IMG_4312

Staloluokta lämnade vi med en varm och tacksam känsla i magen. Det har varit dagar fyllda av möten med nya människor, intressanta diskussioner och många trevliga timmar tillsammans med Katarina och Ronny. Vi önskar dom all lycka i världen med sin satsning att driva Parfa kiosken på en sån avlägsen plats som Staloluokta.

IMG_4422

Från samevistet går Padjelantaleden norrut mot Arasluokta. Det börjar med en lång uppförsbacke som vi fick belöning för när vi kom upp. Utsikten var bedårande vacker.

IMG_4423

På vägen upp i backen pekade Hasse på ett djurspår precis intill leden. Det var ett färskt björnspår som sen fortsatte upp bland björkarna. Björnen såg vi aldrig men förmodligen har han legat gömd och betraktat oss. Det är roligt att få se spåren av våra vilda djur i fjällen.

Det blev flera bra filmade sekvenser under förmiddagens vandring. Vi filmade lite prat oss emellan, om vart vi ska gå samt när vi fixade lunch.

IMG_4424

Lunchrasten hade vi vid kanten av berget Unna Dijdder ca tre kilometer norr om Staloluokta.
Göken flög förbi en bit bort och sen hörde vi hans koko under ett par timmar. Omkring 300 meter nedanför oss låg två stora älgar och slöade i solen.

IMG_4317

Vidare den dagen vandrade vi längst Padjelantaleden mot Arasluokta. Eftersom vi hade gott om tid till Ritsem gick vi bara en halvmil till den dagen och slog läger på Stuor Dijdder nordvästra sida.

IMG_4325

Huvudanledningen till tidigt nattläger var att få njuta ett tag till av den fina utsikten över sjön Virihaure innan vi kom fram till Arasluokta nästa dag.

IMG_4425

När vi låg i Kråkbärsriset och slöade efter eftermiddagskaffet såg vi två vandrare komma från Staloluokta hållet. De vinkade och såg jätteglada ut. Då såg vi vilka det var och det blev ett mycket kärt återseende.

IMG_4331

Det var de Schweizska ungdomarna Benny och Leonie som vi hade sällskap med på bussen från Gällivare och till Kvikkjokk. De bodde också på Kvikkjokks fjällstation där vi åt middag och frukost tillsammans. Det var länge sedan vi skrattat så mycket som i deras sällskap.

Nu berättade de för oss om sin tuffa vandring från Kvikkjokk till Staloluokta. De hade hamnat i ett riktigt dåliga väder och fått gjort andra vägval än vad de planerat.

De här två ungdomarna är vana vandrare som tagit kloka beslut och klarat av vandringen på ett bra och säkert sätt trots tuffa väderförhållanden med snö, istäckta sjöar, storm och dimma.

IMG_4328

Även romantiken kan slå ut i full blom på en fjällvandring. De berättade att på en bergstopp i midnattssolen hade Benny gått ned på knä och friat och de förlovade sig. Leonie var helt oförberedd till frieriet och de såg så lyckliga ut när de berättade om sin förlovning.

IMG_4346

Fredag den 30 juni var vädret lika fint som dagen innan. Det blev en vandringsdag med en hel del snöfält att gå över men annars ganska lättgående. Efter ca fem kilometer kom vi fram till samevistet Arasluokta.

IMG_4426

Sen tidigare hade vi planerat att stanna i Arasluokta ett par dagar och träffa folk och filma där. Stugvärden i Staloluokta, som kom vår sista dag där, berättade att det förmodligen inte skulle vara någon i Arasluokta innan den 3 juli.

På grund av den sena sommaren föddes kalvarna senare i år och måste få växa till sig lite mer innan kalvmärkningen kan köras igång.

IMG_4427

När vi passerade samevistet såg det helt folktomt ut så vi beslöt oss för att gå vidare. I den branta backen på berget Arras efter Arasluokta mötte vi en trött, mager och sliten tysk man med skadat knä.

IMG_4428

Han hade startat i Nordkap den 1 juni och skulle vandra till södra Italien och vara framme i januari 2018. 700 mil ska han gå. Plötsligt känns vår två månaders långa vandring som en söndagsutflykt.

IMG_4429

Nattlägret den dagen blev vi bron över jokken Miellädno.

IMG_4430

Lördag den 1 juli började vi vandra tidigt på morgon för vi visste att det skulle bli mycket snö att passera och gå över på grund av den sena sommaren i fjällen.

Det är bra att vandra tidigt på dagen då snön är kallare och hårdare än på eftermiddagen då den oftast är mjuk och porös och lätt att gå igenom. Senare på dagen är det också mer vatten i jokkarna som då har blivit fyllda av smältvatten från snö och is.

IMG_4431

En tre kilometer lång uppförsbacke mellan bergen Mulkka och Huornnasj inledde dagens vandring och efter ett par kilometer kom snöfälten allt tätare. Vi filmade en del av vandringen upp över snöfälten och de vattendränkta sluttningarna.

Vid en liten jokk stod en ensam liten tussilago och lyste upp den genomblöta fjällheden.

IMG_4350

När vi kom längst upp på platån Porka tog vi lunchrast i lä av stora stenar. Platån var helt vit av snö och bara några enstaka fläckar av barmark syntes mellan snöfälten. Vi fick rejäla problem att ta oss vidare den dagen.

IMG_4432

Det var livsfarligt att gå på vissa ställen där stora eller små vattenflöden gömde sig under snön. Vi fick lyssna efter ljudet av porlande eller forsande vatten och läsa av snöfälten ifall det var nedsänkta fält där djupa vattenflöden kunde finnas inunder.

IMG_4433

Vi beslutade att vända om när vi kom fram till ett omöjligt ställe att ta oss över. Det var plötsligt ett stort vattendrag som skar igenom snöfältet vi gick på med en dryg meters fåra och en snövägg på nästan två meter på varsin sida att ta sig ned och upp på.

IMG_4435

Så vi gick tillbaka en bit och drog oss ned i det lägre landskapet mot jokken Låddejåhkå där det fanns större fält av barmark som vi kunde passera emellan alla snöfälten.

IMG_4434

Dagens sträcka var åtta kilometer och det tog oss åtta timmar att gå den. Efter dagens sista snöfält tog vi en längre rast med benen i högläge. Det biter bra i benmusklerna att pulsa en hel arbetsdag i blötsnö upp till knäna.

IMG_4436

När vi kom ned en bit i dalen slog vi nattläger strax ovanför Låddejåhkåstugan.

Även söndag den 2 juli startade vi dagen med en lång brant uppförsbacke. Leden fortsatte över berget Loadasj och efter två kilometer kom vi fram till jokken Verttjajågåsj.

IMG_4439

Där forsade massor av vatten och det fanns bara en smal snöbrygga att ta sig över på. Den här övergången gillade jag inte.

IMG_4440

Men snöbryggan var tjock och låg stadigt över stora stenar så jag gick efter Hasse med snabba steg över snöbryggan med virvlande vatten under oss.

Under dagen hade vi ett antal snöfält att passera. Ett flertal svåra övergångar på snötäckta områden kunde vi gå runt. Längst Loadasj bergsluttningar tog vi oss sen ned mot samevistet Saluhavre där vi en bit ifrån slog upp vårt tält precis innan det började regna.

Den här var den första dagen vi inte filmat något. Det var skönt att inte behöva tänka på filmarbetet och bara fokusera på att ta oss fram över snöfält och jokkar.

IMG_4373

Måndag den 3 juli tog vi en välbehövd vilodag vid lägerplatsen en bit från samevistet Saluhavre. När vi dagen innan passerade Låddejåhkåstugan på morgonen berättade stugvärden där att de närmsta dagarna skulle bli regniga och framför allt på måndagen, så det passade bra att ta en vilodag.

IMG_4441

Hela natten ösregnade det. Det blev sovmorgon fram till strax efter nio och och en lång frukost. Så skönt att inte behöva gå den dagen. Vi var båda trötta i kropparna efter tre dagar pulsande i snö.

Ösregnet höll på hela dagen. På eftermiddagen riggade vi kameran i tältet och filmade några sekvenser där vi tillsammans pratade om de dagar som varit med alla snöfälten och hur vi ska gå framöver.

IMG_4443

Eventuellt måste vi lägga om vår planerade rutt från Ritsem till Abisko på grund av snöläget i de norska och svenska fjällen. Vi tar det avgörande beslutet om vägval när vi kommit till Ritsem.

Efter måndagens vilodagen var det dags att vandra igen tisdag den 4 juli. Regntunga moln och små glimtar av blå himmel och sol växlade av varandra under hela dagen.

Vi gick 13 km från Saluhavre till Kisurisstugan via Vuojatstugan. Ännu en dag med snöfält och istäckta vattendrag att ta sig över men inte lika ofta som de tidigare dagarna. Det tar tid att vandra när det är så här på lederna.

Hela tiden måste vi söka oss ifrån leden för att hitta säkra övergångar vid vattendragen. Snöfälten försöker vi gå runt när vi tror att det är forsande vatten under.

IMG_4396
Rosling

Naturen vaknar till liv mer och mer för varje dag. Fjällbjörken har slagit ut i skir grönska. Rosling och Lappspira sätter färg på fjällhedarna.

Fjällripan har fått ungar, vi hör ungarnas hungriga läten bland snåren intill leden. Havsörnar cirkulerar högt upp i luften mellan bergen och dalarna.

IMG_4388
Lappspira

Det är mycket arbete vid varje tillfälle vi ska filma och så måste det självklart få vara. Men det är också viktigt att då och då ta ledigt från filmandet och bara koncentrera oss på vandringen.
Vädret avgör också om vi kan filma eller inte. Den här dagen regnade det om vartannat så det blev en ledig dag från filmarbetet.

IMG_4377

När vi vandrade längs med sjön Kutjaure och såg det solbelysta snötäckta fjället Akka, 2015 möh, så stannade vi till vid ett flertal gånger och bara njöt av det vackra som omgav oss och en stor känsla av välbefinnande kände vi båda två.

IMG_4446

Det här var dag 13 av 60 dagar och vi kommer få många möjligheter till att få njuta av vackra naturupplevelser under vår långa fjällsommar.

Nattläger denna dag blev vid forsen nedanför Kisuristugan intill en snödriva. Vintern gör sig fortfarande påmind.

IMG_4447

Onsdag 5 juli vandrade vi 15 kilometer till Akkastugorna som ligget intill sjön Akkajaure. Det var lättvandrat hela dagen i både regn och lite sol.

Regnkläder på och av mellan solglimtar på himlen. Vinden var bitvis kylig och renhjorden vi passerade såg lite frusna ut dom också.

IMG_4384

När vi kom fram till stugorna bestämde vi oss för att sova inomhus, skönt att slippa sätta upp tältet i regnet den kvällen.

Vi fick en trevlig kväll i stugan tillsammans med Kalle och Birgitta från Pataholm. Jag tog fram kameran och filmade våra samtal och de berättade om deras vandringar och intresse av djurlivet i fjällen och mycket annat.

IMG_4392

Det är ljust hela nätterna så vi märker inte när kvällen kommer.  Vid midnatt är jag pigg som på dagen så även denna kväll blev sen.

Dagen efter tog vi båten från båtplatsen Änånjälme två kilometer från Akkastugorna. När vi kom fram till Ritsem och STF:s fjällstation tog vi in på vårt förbokade rum, packade upp, satte filmbatterier på laddning och körde igång en tvättmaskin.

I Ritsem ska vi stanna till söndag den 9 juli. Vi kan inte vandra Nordkalottleden i Norge för det är för mycket snö. Istället har vi nu bestämt oss för att ta bussen till Vakkotavare för att gå på Kungsleden till Abisko där vi ska var framme den 20 juli.

IMG_4448

2 thoughts on “På väg till Ritsem

  • Tack tack tack! Fantastiska bilder och härlig läsning. Det är rena julafton, när det kommer e-post från er. Jag följde med på vandringen med fjällkartan bredvid. Men ajajaj, vilka strapatser ni varit med om! Kämpigt och tungt med all snö och omvägar. Jag avskyr snöbryggor, är livrädd vid såna tillfällen. Ni måste ju vara riktigt trötta efter sträckan Stalo-Ritsem. Bra att ni är starka, vältränade och unga (i alla fall jmf med oss 70+are…). Hoppas på bättre tur framöver. Bra beslut att gå från Vakkotavare norrut. Det känns tryggt. Nu längtar jag redan efter nästa rapport (Abisko). Ha det och god tur!!!
    Maggan

    • Hej Margareta,
      Dagarna över snöfälten kändes i kroppen men efter en vilodag är man i form igen.

      Vi stortrivs med fjällivet och ser nu framemot att vandra igen efter vilodagar i Ritsem.

      Roligt att du följer vår vandring och dina hälsningar uppskattar vi mycket.

      Ha en fortsatt trevlig helg!

      Hälsningar Pia Och Hasse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s