Vi har lyssnat på tystheten

Våra dagar invid Kårsavagges vackra bergsluttning gav oss allt vi kunde önska och lite till. Den stora djupa dalen låg utsträckt långt nedanför våra fötter. På andra sidan dalen föll vattenfall ned som hårslingor längst berget. Vid slutet på dalen i väster bredde två majestätiska glaciärer ut sig som skiftade i blåvita toner beroende på solens ljus under dagen. I dalens östra del från vår lägerplats låg den grönturkosa glaciärsjön som en färgklick på en målarpalett och speglade bergssluttningarna i sitt stilla vatten.

Intill vårt tält brusade jokken som försvann ner i branten i ett virvlande vattenfall. Mellan de höga bergstopparna kring glaciärerna snurrade vilsna moln omkring och lekte tafatt. Molnen svepte runt som slöjor mellan bergen, de kom lika hastigt som de sen försvann och nya stod på kö. Vi satt på första parkett och förundrades över naturens magiska skådespel som aldrig verkar ha ett slut” (13 augusti).

Onsdagen den 7 augusti var ryggsäckarna packade för de tolv sista vandringsdagarna. Innan vi lämnade vilodagarna i Abisko åt vi frukost på fjällstationen, städade rummet och checkade ut. En kasse med kläder och mat lämnade vi i bagagerummet som vi hämtar när vi kommer tillbaka om tolv dagar. Allt för att slippa bära på onödiga saker.

Dagen innan skickade vi hem prylar, nästan fem kilo, med Bussgods för att lätta på packningen. Det har vi gjort på ett flertal ställen under turen. Kläder, kartor, filmmaterial, böcker med mera är saker som vi skickat hem för att få ner vikten i ryggsäckarna.

Etapp fyra fick en mjukstart. Vi åkte linbana en bit upp på berget Njulla och tog en förmiddagsfika på serveringen vid linbanans slut. Det regnade och blåste de fem kilometrarna vi gick fram till kvällens nattläger. En sen lunch i tältet och sen en lugn eftermiddag med bokläsning och en och annan tupplur. Där stannade vi i två nätter.

Ingen väckarklocka behövde väcka oss tidigt nästa dag så vi sov tills vi vaknade. Morgonen var kylig så det blev frukost i tältet. Tyvärr har det varit få frukostar utomhus på hela vandringen. Det har antingen varit för kallt eller för regnigt (oftast samtidigt) eller så har myggen och knotten hindrat oss.

Vi upptäckte att en av våra två nya gastuber hade läckt gas, den var nästan tom. Mycket märkligt. Det finns inte någonstans att handla gas under vandringen så Hasse erbjöd sig att gå tillbaka till Abisko och handla ny gas. Efter lunchen stack han iväg. Vädret var fint med växlande molnighet så jag passade på att filma jokken och bäcken vid lägret och gjorde en del ljudinspelningar. Resten av eftermiddag läste jag i solen utanför tältet och väntade på att Hasse skulle komma tillbaka.

Fredagsförmiddagen ägnade vi åt filminspelning. Riggade kameran på stativet och filmade oss tillsammans där vi pratade om våra tankar och funderingar kring fjällvandring, uteliv och hur vi tycker att allt känns just nu.

Vädret hade blivit kyligare efter gårdagens regn så vi åt lunch i tältet innan vi börja vandringen mot Låktatjåkka fjällstation, Sveriges högs belägna fjällstation på 1 230 m ö h. Halvvägs till stationen slog vi nattläger. På höga höjder kan det var svårt att hitta bra tältplatser på grund av stenigt underlag och brist på vatten. Så efter lite letande fann vi en bra plats intill en stor jokk innan vi kom på ännu högre höjder.

Det blev mer filmat den dagen. Vi riggade återigen kameran på stativ och tog bilder när vi vandrade tillsammans i långa sekvenser. Likadant gjorde vi när tältet skulle sättas upp och annat pyssel kring lägerplatsen, en riktigt bra filmdag blev det.

I fjällnaturen märks det att sommaren är mot sitt slut. Under den sista etappen är vi på höga höjder nästan hela tiden, över 1000 möh, så det i sig gör klimatet kyligare. Men det syns tydligt i fjällandskapet att en ny årstid är på väg. Vissnande blommor, kyligare nätter, inga mygg, gulnade fjällbjörkar och videsnår, färre fåglar och en höstkänsla i luften.

Det har varit en fin upplevelse att följa sommarens skiftningar i naturen, från försommar till sensommar. Minns så väl alla vackra blommande ängar på fjällhedarna i juni, de nykläckta ripungarna och andra fåglar vi sett med sina ungar. Nu har renarnas kalvar vuxit till sig och göken vi hörde dagligen i juni har för länge sedan tystnat. Det finns ett vemod både i naturen och hos oss två, att sommaren och vårt fjälliv går mot sitt slut.

Vid halv ett på lördagsnatten var luften hög och klar. Himlen var molnfri och det låg en tunn frosthinna på tältduken, första frostnatten på vandringen. Skönt var det att krypa ner i varma dunsovsäckar och sova vidare och ingen av oss frös under natten fast det var minusgrader ute.

Lördagens frukost var den finaste vi haft på hela vandringen. En strålande varm sol på klarblå himmel höll oss sällskap hela dagen. Vi tog ingen brådska alls på morgonen. En lång vilsam frukoststund och slöande i den goa förmiddagssolen. Påtår på kaffet flera gånger om och tid för läsning och fotografering.

Innan frukosten gick jag själv ner till den stora jokken intill tältplatsen. Jag stod vid det brusande vattnet, blundade och bara kände in allt omkring mig. Det var tyst utom vattenbruset, solen värmde och vinden smekte snällt min kind. Känslorna tog helt över och tårarna kom. Inga ledsna tårar alls, bara en känsla av total lycka i stunden och en stark tacksamhet att jag har fått uppleva den här fjällsommaren tillsammans med Hasse. Att vi verkligen tog vår dröm på allvar och gav oss själva möjligheten att förverkliga den. Det känns stort. Det känns rätt!

Efter lunchen packade vi ihop och vandrade vidare. Det blev en stenig vandring genom Måndalen innan vi kom upp på ca 1350 m ö h. Fantastiska vyer med utsikt över sjön Torneträsk och höga kantiga fjälltoppar åt alla väderstreck. En helt annan fjällmiljö än vad vi tidigare gått i, roligt med omväxling.

Vi trodde att vi skulle kunna hitta tältplats innan Låktatjåkka fjällstation men det gjorde vi inte. För stenigt och blött för att tälta. Vid åtta tiden på kvällen kom vi fram till fjällstationen där vi slog upp tältet. Fjällstationens renskavsgryta med färskpotatis och kola-och lingonpaj till efterrätt mättade våra hungriga magar. Nyduschade kunde vi krypa in i tältet sent på kvällen, vilken vardagslyx vi fick den dagen.

Söndagsmorgonen (12 augusti) bjöd också på fint frukostväder. Ingen brådska idag heller. Vi satt länge och åt frukost vid tältet och sen en fika på fjällstationens soliga trappa i sällskap av personalen som arbetar där.
– Jag tror att alla människor, oavsett om de är intresserade av friluftsliv eller inte, skulle må bra av att vara ute och leva fjälliv, sa en av tjejerna med övertygande röst. Kan inget annat än att hålla med henne.

Vid tvåtiden lämnade vi fjällstationen och vandrade tillbaka en bit på leden vi kom ifrån dagen innan. Ett par kilometer bort på leden vek vi sen av för att fortsätta en annan mindre led. Målet för dagen var en bergssluttning mot Kårsavagge, en dal som vi fått tips om att det skulle finnas bra tältplatser på gräsängar med fantastiskt utsikt över dalen.

Efter en stenig vandring längs sjöar och över snöfält kom vi fram till dalen. Snötäckta höga fjäll med vattenfall och glaciärer var som en kuliss vid tältplatsen som vi hittade på en grässbeklädd sluttning på 1100 m ö h. Det här är den häftigaste nattlägerplats vi någonsin haft. Platser som denna ska man inte springa förbi så vi bestämde oss direkt för att stanna där i flera nätter.

Vi läste och dåsade i solen hela dagarna. Filmade och fotograferade omgivningen kring lägerplatsen och från några bergstoppar i närheten som vi gick upp på. Det fanns mycket tid för att inte göra någonting och vi kände båda två hur bra det var att vi gav oss själva den här möjligheten till vila istället för att gå till Treriksröset.

En tidig morgon upptäckte vi en liten hjord renar beta ovanför oss. Det var åtta välväxta sarvar (hanar) med stora ståtliga horn. Några av renarna låg och vilade i gräset. Tyst och försiktigt riggade jag kameran för att inte skrämma iväg dom, det här tillfället ville jag verkligen fånga på film. Jag fick fina bilder på renarna som stundtals försvann i dimmolnen som kom och löstes upp om vartannat. Det var tyst och stilla med en trolsk stämning i luften där bara bruset av jokken och en nyvaken korp bröt morgontystnaden.

Det kändes på något sätt som den här platsen var målet för hela vår vandring, det fanns en mening med att vi skulle komma hit. Här fanns allt det vi söker i fjällnaturen, samlat på ett och samma ställe. En bra plats att under några vilsamma dagar samla våra tankar och reflektera över det vi har upplevt tillsammans i sommar.

På torsdagsmorgonen (15 augusti) bröt vi något motvilligt upp från vår vackra lägerplatsen, men nu var det dax att vandra vidare. I brant nedförsbacke gick vi ner mot Kårsavagges dalbotten. Nu fick vi se den vackra dalgången från ett annat lägre perspektiv.

Resten av veckan vandrade vi i lugn takt knappt en mil om dagen. Intill den stora glaciärsjön i dalen fann vi en fin äng att tälta på så där stannade vi i två nätter.

Idag lördag 17 augusti är vi tillbaka i Abisko. Det var tänkt att vi skulle ha tältat en natt intill leden åtta kilometer från Abisko och komma hit imorgon söndag. Men det har regnat hela dagen så vi valde att gå hela vägen fram till Abisko idag istället så vi kunde sova inomhus i natt.

På måndag tar vi bussen till Kiruna och tidigt på tisdagsmorgonen går flyget hem. Nu längtar vi båda två hem till våra pojkar och övriga familjen och allt det där andra som hör till livet därhemma.

Paulus Utsis vackra dikt Fjällvind får avsluta det sista blogginlägget från vandringen. Vårt långa sommarfjälliv är över och nu är det dags att fara hem.

Fjällvind
Låt fjällvind smeka kinden
Låt regn skölja ansiktet
Låt fjällvind blåsa hjärtat rent
Kom och se lekfulla ljuset
Och lysande himmelstöttan
Kom, lek med fjällvind.

Var inte rädd! Ge dig iväg långt!
Var inte rädd! Vind visar väg
Låt fjällvind smeka kinden
Kom!
(Paulus Utsi, samisk poet och slöjdare)

20130817-211351.jpg

20130817-211426.jpg

20130817-211522.jpg

20130817-211646.jpg

20130817-211724.jpg

20130817-211937.jpg

20130817-212054.jpg

20130817-212129.jpg

20130817-212200.jpg

20130817-212238.jpg

20130817-212317.jpg

20130817-212425.jpg

20130817-212733.jpg

20130817-212756.jpg

20130817-212858.jpg

20130817-212918.jpg

20130817-212944.jpg

20130817-212958.jpg

20130817-213014.jpg

20130817-213527.jpg

20130817-213546.jpg

20130817-213559.jpg

20130817-214035.jpg

20130817-214402.jpg

4 thoughts on “Vi har lyssnat på tystheten

    • Hej Eije,
      Vad roligt att du har följt vår vandring på bloggen. Imorse kom vi hem, det känns härligt att vara hemma igen men lite ovant att inte längre vandra varje dag.
      Hälsa Marianne, hälsningar Pia och Hasse

  • Hej!!
    Återigen tack för ett härligt inlägg med fin text och undersköna foton!!
    Pia, du skriver så vackert om känslor och tystnaden (tankeboken igen…).
    Nu känns det riktigt vemodigt, att er vandring är slut. Inga nya inlägg att vänta på. Men vilken resa ni gjort!!! Helt otroligt.
    Välkomna hem!
    Maggan och Birger

    • Hej Maggan och Birger,
      Det känns märkligt att lämna det här fjällivet, det har blivit en vana. Vi har dubbla känslor inför hemresan för vi längtar ju samtidigt hem.

      Jag kommer fortsätta göra inlägg på bloggen om både hur filmarbetet fortskrider och om saker vi upplevt under vandringen som jag inte har berättat om ännu.
      Varma hälsningar Pia och Hasse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s