Hela Kungsleden

Efter en tältnatt invid STF:s stuga Vakkotavare fortsatte vår vandring på Kungsleden i måndags 29 juli. Återigen en tvär uppförsbacke att knäcka efter frukost. Men skönt är att vi blivit så starka i benen att uppförsbackar inte längre känns lika tunga som förut. I backen upp längs kanten på fjället Urtticohkka kom molnen tyst svepande över oss och sen försvann dom lika snabbt. Det var en trolsk stämning på vägen upp och stundtals såg vi knappt handen framför oss.

Det var en ganska tråkig terräng att gå i under förmiddagen. Stenigt och inte mycket till växtlighet. Efter lunchrasten öppnades landskapet lite mer. I backen ner mot sjön Teusajaure var det vackra vyer med höga berg och djupa dalar.

Nere vid sjön var det en roddled som ingår i Kungsleden. Precis när vi kom ner till sjön blåste det upp och började regna. I med ryggsäckarna i båten och med viss svårighet fick vi ut roddbåten i den hårda sidvinden. En kilometer var det att ro över till Teusajaure stugan.

Vid strandkanten intill stugan pratade vi med några holländare som just kommit ner från Kungsleden där vi skulle upp. Vi frågade dom ifall det fanns någon bra tältplats på vägen uppför berget. Det gjorde det sa den ene mannen och visade oss vart vi skulle gå upp.

Efter en kilometer uppför backen fann vi ett fint nattläger och hann precis slå upp tältet innan nästa regnskur kom.

På tisdagsmorgonen kunde vi njuta av en fantastisk utsikt över sjön Teusajaure när vi åt frukost. Solen steg upp över bergen och spred ett vackert ljus över sjön och fjällen på andra sidan. Vi riggade kameran på stativ och filmade oss båda två tillsammans när vi åt frukost och plockade ihop lägret.

Filmarbetet under vandringen har varit svårare än jag trodde. Att både vara medverkande i filmen och vara producent är två roller som krockar en hel del med varandra. Efter nästan 50 dagar på vandring har vi fått en del rutiner kring filmarbetet men det är ändå svårt att kombinera dessa två roller. Filmningen tar också mycket tid i anspråk. Många gånger har jag haft svårt att ta tid till filmning då vi egentligen behöver trava på lite mer för att nå fram till slutmålet Treriksröset i tid.

Det material vi hittills har filmat har öppnat nya tankebanor kring filmens struktur och hur jag ska klippa filmen. Så är det alltid att arbeta med dokumentärfilm, det är det som gör arbetet så kreativt och spännande. Ett grundmanus finns att följa men utöver det sker det hela tiden oväntade möjligheter till situationer att filma,
människor att samtala med och miljöer att berätta om.

Jag ser verkligen framemot hösten när efterarbetet med filmen börjar. Fram till idag har jag ett mycket bra material att arbeta med och det ska bli kul att sätta mig i studion och börja klippa filmen.

Hela tisdagen hade vi en härlig vandring i ett perfekt vandringsväder. Soligt och molnigt i en lätt vind gjorde vandringen behaglig. Vid lunchtid rastade vi nere vid bron strax innan Kajtumjaurestugan. Där tvättade jag håret och Hasse rakade sig. Det gäller och passa på när vädret tillåtet denna lilla vardagslyx som nytvättat hår och nyrakade kinder.

I Kajtumjaurestugan fyllde vi på matförrådet för några dagar. Stugan ligger mycket vackert placerad en bit upp på bergskanten ovanför sjön Kajtumjaure. Utsikten från stugan med sjöns blåturkosa vatten mot de höga bergen var som en bild tagen från en resebroschyr.

Det har varit spännande att vandra vår sista sträcka på Kungsleden, en sträcka på åtta dagar mellan Saltoloukta och Abisko. Det är ett högalpint område med stora vattendrag och vackra dalar. Terrängen är lättvandrad på fina gräshedar utan större backar upp eller ner. Vi kan gå längre sträckor än förut och blir inte alls lika slitna i kroppen. Mycket behaglig tillvaro.

Längs sträckan finns det bara möjlighet att handla proviant i varannan stuga. Det är inte längre avstånd än 9-19 km mellan varje stuga så det fungerade bra med matinköpen. Det har inte funnits någon mobiltäckning så vi har varit mer avskurna från civilisationen än under andra sträckor.

Om tisdagen bjöd på det perfekta vandringsvädret erbjöd onsdagen den raka motsatsen. Under natten och tidig morgon blåste det ordentligt och regnet öste ner. Och så var det hela dagen och lite mer än så. Det här var det sämsta vädret vi vandrat i under hela turen. I en mycket stark och byig vind med regnet piskande över oss i massor vandrade vi hela dagen.

Vid lunchtid passade vi på att äta lunch inomhus i Singistugorna. I strid ström kom det in genomblöta och nerkylda vandrare till stugan. Singistugorna fick mer än fullbelagt den kvällen. Vi fick av några generösa vandrare i stugan lite smör. Det är verkligen högvaluta för oss så vi tog glada och tacksamt emot gåvan.

Vi valde att gå vidare en bit till i regnet och blåsten efter lunchrasten. När vi vandrat några timmar hittade vi lä för vinden i en svacka där vi slog upp tältet. Men innan nattlägret fick jag jobba hårt med en av mina rädslor till fjälls.

Jag har två rädslor jag måste övervinna och förhålla mig till när jag vandrar i fjällen. Det är kraftiga åskväder och större vattendrag som vi måste ta oss över. Ett rejält åskväder hade vi på leden efter Sitojaurestugan. När det dundrade och blixtrade som mest slog vi upp tältet och det känns alltid bättre än att vandra i det. Lite gott fika och en påse bilar kan till och med få en åskrädd Pia lugn.

Nu var det en översvämmad jokk och översköljd träbro som ställde till det för mig. Det sa precis tvärstopp för mig.
– Jag går inte över här, finns inte en chans att jag vågar det, sa jag till Hasse med lätt panik i rösten. Vattnet forsade under och över bron vi skulle ta oss över på. Hasse försökte med alla knep och ge mig mod att gå över.

Vid vattendraget var det bara sten och mossar så det fanns inte någon lägerplats att välja på den här sidan om jokken. Så jag var helt enkelt tvungen att ta mig över. Jag samlade mig själv och det lilla mod jag hade kvar.
– Nu går jag, sa jag högt för mig själv och klev rakt ut i det virvlande vattnet men med bra fotfäste på den blöta träbron. Kvickt kom jag över och på andra sidan stod Hasse och gav mig en stor tröstande kram. Jag var alldeles skakis efter.

Det var absolut inte farligt eller dumdristigt att gå över, det förstod jag. Men är man rädd för något så är man. En sak som inte alls ter sig otäckt för en person kan upplevas oövervinneligt för en annan.

När vi vaknade på torsdagsmorgonen efter ovädret var det lugnt och stilla med sol och blå himmel. Vi kunde torka alla blöta kläder innan vi vandrade vidare. Vädret höll i sig hela dagen och vi fick en fin vandring genom den vackra dalen Tjäktjavagge. På eftermiddagen gick vi upp genom Tjäktjapasset som är Kungsledens högsta punkt på 1 150 m ö h. Den utsikten vi fick från passet och ut över dalen går inte att beskriva, så vackert!

På förmiddagen tog vi mycket tid till filmning som resulterade i bra naturbilder och en del samtal med vandrare vi mötte. Vi pratade med en stugvärd från Nallostugan som nu var på väg hem efter sina tilldelade arbetsveckor i stugan. Hon hade sällskap på leden av två nyfunna vänner som varit gäster i Nallostugan, en svensk kvinna i 40-årsåldern och en ung tysk kille.
– Han ska också gå hela Kungsleden. Igår kväll på min sista kväll i stugan åt vi tillsammans och sjöng och spelade hela kvällen. Han bär med sig sin gitarr hela vägen, berättade hon med ett varmt leende.

Vi stod länge och pratade med detta gladlynta sällskap innan vi skildes åt. Fjällvandring bjuder verkligen på härliga möten med sköna människor.

Filmning tog en hel del tid så vi valde att gå en bit in på kvällen för att inte komma efter med vandringen. Två mil blev det den dagen och vi slog upp nattlägret vid klockan nio på kvällen.

I fredags fick vi en lika fin vandring i soligt väder. Lättvandrat i lagom takt med lång lunchrast i en solig slänt på leden mellan Tjäktastugan och Alesjaurestugan. I den sistnämnda stugan handlade vi senare på dagen mat för de två sista dagarna på Kungsleden. Fredagens nattläger blev två kilometer norr om stugan längs sjön Alesjaure.

Igår vandrade vi 28 km från Alesjaurestugan till nattlägret vid Abiskojåkka fyra kilometer innan Abisko. Vi gick hela förmiddagen genom höga videsnår på stenigt underlag. Videsnåren är favorittillhåll för knotten som besvärade oss rejält. Det var samtidigt helt vindstilla och hett med en stark sol. De blev jobbiga timmar fram till lunchen som vi åt intill bergets Girons branta sluttning. Där fläktade det skönt med en fin utsikt ner i dalen där Abiskojaurestugan låg fyra kilometer ner. Den sista stugan innan Abisko.

Efter lunchen fortsatte vi fram till tältplatsen intill jokken Abiskojåkka fyra kilometer innan Abisko. Vi slog upp tältet, tvättade oss, åt middag och somnade tidigt rejält trötta i kroppen efter vandringen längsta dagsetapp på 28 km.

Idag söndag 4 augusti är vi framme i Abisko. 28 dagar har vi vandrat hela Kungsledens 45 mil. Tre nätter ska vi sova på Abisko fjällstation och ha två hela vilodagar här. Det känns välbehövligt att inte bära ryggsäck på några dagar och ge kroppen tid för återhämtning.

Att vandra Kungsleden i ett sträck var mycket mer krävande än vi trodde. Vi känner oss stolta och nöjda över oss själva att vi har gått hela leden och det ska vi fira ikväll med en god middag på fjällstationen.

20130804-164956.jpg

20130804-165114.jpg

20130804-165237.jpg

20130804-165328.jpg

20130804-165411.jpg

20130804-165510.jpg

20130804-165600.jpg

20130804-165632.jpg

20130804-165724.jpg

20130804-165802.jpg

20130804-165931.jpg

20130804-170110.jpg

20130804-170143.jpg

20130804-170825.jpg

20130804-170915.jpg

20130804-170949.jpg

20130804-171056.jpg

20130804-171133.jpg

20130804-172814.jpg

20130804-172849.jpg

20130804-172928.jpg

20130804-173252.jpg

20130804-173339.jpg

20130804-173421.jpg

8 thoughts on “Hela Kungsleden

  • Abisko – fint att ni är framme där! Njut av vilodagarna, det är ni väl värda!! Som ni vandrat, jag är så imponerad! Härlig rapport som tidigare – tacktack.
    Lycka till på sista etapperna mot Treriksröset önskar
    Maggan o Birger

    PS till Pia: Jag känner igen mig, när du skriver om vadet. För mig är det skräckblandad förtjusning, med darrande ben och eufori efteråt (om det varit ett besvärligt vad alltså). Birger bara kliver rakt över… /M

    • Maggan, en god lång hotellfrukost inledde den första vilodagen, inget mer ansträngande än så blir det idag. Så skönt att inte bära ryggsäck ett par dagar och bara slappa.
      /Pia och Hasse

  • Jag gläds över att läsa er blogg. Du Pia har ett fantastiskt flyt i din skrivna text som gör det så lätt att läsa. Man känner sig nästan som man är en medvandrare. Lycka till med fortsättningen av er vandring.
    Bosse Arvidsson Örebro

    • Hej Bosse, tänk vad ett plötsligt möte på en fjällslutning vid Hemavan kan resultera i, roligt att du hittat till bloggen och funnit glädje att ta del av vårt liv på vandringen. Ha en fortsatt fin sommar, hälsningar Pia och Hasse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s