46 mil till Kvikkjokk

Förra lördagen (13 juli) lämnade vi Ammarnäs och vandrade vidare på Kungsleden mot Jäckvik. Vädret var fint under dagen men på eftermiddag började det regna och blåsa igen, som vanligt. När ska det blir sommar här uppe i norr!

På söndagsmorgonen sken solen men temperaturen låg på tre grader varmt och blåsten fortsatte att slå följe med oss. Så har det varit hela den här veckan, av och på med regnkläder hela tiden och däremellan soligt och uppehåll.

Sträckan från Ammarnäs till Jäckvik tog fyra dagar att gå. Under dessa dagar passerade vi Bäverholmen och Adolfström. I Bäverholmen kom vi förbi ett värdshus som erbjöd både wienerbröd och våfflor. Det var en bra kolhydratsuppladdning för de närmsta dagarna som blev jobbiga och långa. Jag vet inte hur många branta stigar genom stenig fjällskog vi har gått uppför och nedför, det har slitit hårt på kroppen och jag är riktigt less på det.

Innan gofikat i Bäverholmen i måndags lunchade vi i raststugan vid Badasjåkkå. Det ösregnade hela dagen, så tack Länsstyrelsen i Norrbotten för att ni erbjuder oss vandrare tak över huvudet en regnig dag.

På tisdagskvällen checkade vi in på Fjällgården i Jäckvik. Skönt att sova på vandrarhem en natt. Under dagen hade vi en riktigt solig vandring men återigen mycket blåsig. Vinden mättes upp till 16 sekundmeter och mer än så i byarna. Jag tog snedsteg i blåsten över fjället ner till Jäckvik. På tisdagslunchen rastade vi vid en annan av Länsstyrelsens raststugor. Stugan låg i Pieljekaise nationalpark och vi kunde för första gången på turen njuta av en riktig solig lunchrast.

I Jäckvik handlade vi proviant för fem vandrings dagar till Kvikkjokk. Det finns inga stugor att handla mat i under dagarna mot Kvikkjokk så vi måste bära med oss allt.

I onsdags hade vi vår först riktiga sommardag. Vi vaknade till strålande solsken på klarblå himmel som höll i sig ända till kvällen. På första delen på Kungsleden från Jäckvik gick vi i en vacker blandskog längs sjön Jäggavrre. Vid en liten sandstrand kunde vi inte låta bli att slänga av oss alla kläder och ta ett snabbt dopp. Underbart skönt men enormt kallt, max 12 grader.

Ett par kilometer längre bort var det en roddled över Kungsleden. Tre båtar finns att tillgå varav det alltid ska vara minst en på varje sida. På den sidan vi kom fanns en båt så vi fick ro fram och tillbaka för att hämta och lämna båtar. På den andra sidan sjön lunchade vi i solen och njöt av sommarkänslan vi väntat länge på. Vid en myr fann vi solmogna hjortron som smakade gudomligt gott.

Vi försöker att gå ikapp de fyra dagarna vi ligger efter i vår grovplanering. Det har inneburit flera långa dagar i blåst och kyla i besvärlig terräng. Fram till idag har vi kommit ikapp två dagar. Men vi är mycket osäkra på om vi orkar komma i fas helt och hållet. Det sliter för hårt på våra kroppar att öka på takten mer.

Syftet med vår vandring är inte att ha bråttom och rusa igenom Kungsleden. Vi vill njuta och ha tid att uppleva naturen och det gör vi inte ifall fokus ligger på att gå så långt som möjligt varje dag för att nå Treriksröset. Vi får se framöver hur det blir.

I torsdags hade jag en riktigt jobbig dag. Det är första gången jag tyckte det är urtrist att vandra. Vårt nattläger var på en fin plats vid sjön Riebnes. Morgonen bjöd på vackert väder men det kunde jag inte ens njuta av.

Mitt humör var i botten hela dagen och jag var så trött på att vandra i björkskogen och upp och ner över stenar och rötter. I flera dagar hade vi haft det så. Jag var gnällig, sur, gråtig och ett riktigt tråkigt sällskap för Hasse. Han gjorde så gott han kunde för att pigga upp mig men fick bara vresiga svar.
-Du har kämpat på i flera långa vandringsdagar och nu behöver du vila. Nu stannar vi här på fjället och slår läger tidigare än vad vi tänkt. Mat och vila är vad vi behöver, sträckan vi inte gör färdigt idag löser vi senare, sa Hasse bestämt till mig när jag hängde över vandringsstav med tårfyllda ögon.

Det var ett bra beslut, han såg vad jag behövde och jag själv var så trött att jag inte ens orkade ta några beslut. Efter flera vilotimmar i tältet och en rejäl middag mådde jag så mycket bättre.

Tyvärr har mina kängor gått sönder på innersömmarna på hälgreppet. Jag fick smått panik när jag upptäckte det. Med skoskavstejpen Leukoplast tejpade jag ihop de sömmar som släppt och det verkar fungera. Att kängorna, ryggsäckarna eller tältet går sönder är det sämsta som kan hända. Håller tummarna att min lagning håller i 30 dagar till.

Föresten, vi passerade Polcirkeln i torsdags 18 juli, 8 km norr om Vuonatjviken. Det fanns inte någon skylt på leden när vi passerade den och vi var inte uppmärksammade om det på kartan, så vi missade tyvärr det.

Filmat har vi gjort mycket och ofta under vandringsdagarna till Kvikkjokk. Flera sekvenser på vandring i olika terränger och scener på lägerlivet med vardagssysslor som packning och matlagning. Vi har också filmat samtal med folk längs leden, båtturer och vyer över fjällandskap. Några inslag där vi var och en berättar om vandringen, hur vi tycker fjällivet är efter en månad till fots har vi också filmat.

De tre senaste dagarna har varit kontrastrika både i väderlek, terräng och ork. Mycket björkskog men också fantastiska vyer över stora vida fjällområden. I fredags vandrade vi nästan hela dagen över fjället Barturtte som ligger norr om Vounatjviken. Betagna är bara förnamnet, otroligt vackert landskap som skiftade i alla färger i strålande solsken. En av våra absoluta bästa vandringsdagar trots en hård motvind hela dagen.

Idag söndag 21 juli kom vi fram till Kvikkjokk vid halv fem tiden. För att komma hit beställde vi båtskjuts den sista biten, det måste alla göra som går Kungsleden. Vi fick en härlig båttur och guidning om området kring sjön av Björn som körde båten. Hela dagen har vi filmat mycket och även båtturen och samtalen med Björn dokumenterades.

I Kvikkjokk ska vi sova två nätter. Vila, handla, tvätta kläder och packa om står på schemat. Känns skönt med vilotid efter 15 dagar till fots varje dag. Den här vilan behöver vi verkligen.

46 mil har vi gått sen 19 juni. En lång sträcka och vi har nästan lika mycket kvar. Det här livet har blivit en vardag och vi lever verkligen bara här och nu, en skön känsla att vara i. Allt praktiskt går lätt då det mesta går på rutin efter 32 dagar på tur. Livet därhemma känns mycket långt borta och något vi knappt tänker på.

Etapp två på turen är klar och vi ser fram emot etapp tre mot Abisko. Mer höga fjäll, fler stugor och folk längs leden och många nya naturupplevelser som väntar på oss.

20130721-235558.jpg

20130721-235824.jpg

20130722-000951.jpg

20130722-001106.jpg

20130722-001224.jpg

20130722-001338.jpg

20130722-001501.jpg

20130722-001633.jpg

20130722-002045.jpg

20130722-002220.jpg

20130722-002355.jpg

20130722-002540.jpg

20130722-002840.jpg

20130722-002935.jpg

20130722-003127.jpg

20130722-003308.jpg

2 thoughts on “46 mil till Kvikkjokk

  • Återigen stort TACK för att jag/vi alla får följa er vandring! Jag hänger med på kartan, kollar väderprognosen och håller tummarna för att det vackra vädret äntligen kommit för att stanna även uppe hos er. God tur!!
    Maggan

    • Hej Maggan, nog har sommaren kommit och det är vi glada för. Men du vet ju själv som vandrare att värmen kan vara ganska påfrestande på öppna landskap där ingen skugga finns. Men vi klagar inte, det är underbart med värmen och solen, hälsningar Pia och Hasse!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s