I blåsväder mellan Hemavan och Ammarnäs

Det kändes riktigt härligt att börja gå Kungsleden i söndags (7 juli). Men tyvärr började det dåliga vädret just den dagen och det kalla och enormt blåsiga vädret höll i sig sex dagar. Vindstyrkor på 20 sekundmeter mättes upp under tre nätter. Hällregn och temperaturer kring 4-5 grader. Inte det bästa vädret att vandra i. Nätterna blir också stökiga när det blåser så vilket stör sömnen och vilan som vi så väl behöver efter långa vandringsdagar.

Vi ligger efter fyra dagar i vår planering av turen på grund av det dåliga vädret. Även dagarna med kalvmärkningen i Ältsvattnet tog lite mer tid än vad vi trodde men det var det värt. Den upplevelsen vill vi inte vara utan. Varje dag tänker jag på vad vi fick uppleva där. Nu ska vi försöka gå ikapp dagarna så vi kan nå vårt mål Treriksröset. Fjällivet kan var lynnigt och vädret styr det mesta. Vi får se hur det går.

Vandringen på måndagen genom Syterskalet var en av de blåsigaste och kallaste dagarna. Vi lunchade i en raststuga med två trevliga skåningar Kent och Anders. Vi träffade dom vid flera tillfällen mellan Hemavan och Amnarnäs. Man träffar så mycket trevligt folk längs lederna.

Nattlägret i måndags blev på en udde vid Tärnasjöarna. Där sov vi i två nätter. Min 50-årsdag firades där på tisdagen 9 juli. En ledig dag utan vandring, fylld av vila och god mat och dryck. Det regnade småspik och blåste men i vårt tält var det fest hela dagen.

Hasse sjöng för mig på morgonen och jag fick Trisslotter i present, vilket jag vann 210 kr. Han hade tänkt ge mig en ring på födelsedagen men jag fick den innan vi reste istället.

Tältet pyntades med ballonger och ett rejält födelsedagsfika blev det. Hasse hade värmt upp det allt för kalla rödvinet i sin sovsäck hela dagen. Vinet serverades sen till middagen på kvällen. Det var en riktigt fin 50- årsdag.

Efter ännu en regnig och stökig stormnatt fortsatte vi på onsdagen vår vandringen på Kungsleden. Från nattlägret vid Tärnasjöarna gick leden genom mossor och björkskog. Det var lättvandrat trots blåsten och vid lunchtid var vi framme vid Tärnasjöstugan. Där åt vi lunch och solen tittade fram en liten stund.

Det var svårt att hitta en bra lägerplats i blåsten på kvällen. Men väster om Servestugan vid sjön Servvejävrne fann vi en liten gräsplätt mellan videsnåren som skyddade en del för vinden.

På torsdagen blåste det lika mycket. Frukost i tältet som alla andra mornar. Vi saknar verkligen en varm solig frukoststund utanför tältet, det kommer väl. Men experter har vi blivit på att snabbt sätta upp och plocka ned tältet i halv storm. Övning ger färdighet.

Vid lunchtid kom vi till Servestugan. Där träffade vi stugvärden Peter. Under förmiddagen filmade vi möten med vandrare och fina vyer ner mot Servestugan. När vi träffade Peter utanför stugan var kameran på och det blev en bra sekvens till filmen när han berättade om arbetet som stugvärd. Vid lunchen kom äntligen solen fram och vi fick en riktigt solig lunchrast och eftermiddagsvandring.

Filmningen har känts svårt de senaste dagarna. Vädret är en bidragande orsak till det. När det blåser som det har gjort fungerar det inte att filma. Utrustningen blåser helt enkelt iväg. Regn och fukt är ingen bra miljö för tekniken. Vi måste också prioritera oss själva och hålla oss varma och torra och då kan vi inte filma. Men i torsdags var det bättre väder och vi kunde filma vid Servestugan och möten med folk längs leden.

Jag har reflekterat över att vi de senaste dagar har vandrat ganska tysta i våra egna tankar. Det blir så ibland och det är ganska skönt. Nu känner vi två varandra mycket väl efter 27 år tillsammans så tystheten mellan oss är inte det minsta besvärande. Vi är tillsammans dygnet runt så vandring i tysthet i egna tankar är ett bra sätt att få en stund för sig själv.

Idag på eftermiddagen kom vi fram till Ammarnäs och bor i natt på vandrarhemmet. Det var härligt att tvätta både oss själva och våra kläder efter sex svettiga, kalla och blåsiga dagar. Lammfärsbiffar med ungnstekt potatis och rotfrukter till middag och till det en kall öl var inte heller helt fel.

Imorgon bär det iväg igen på Kungsleden. Nästa mål är Adolfström om fem dagar. Att leva fjälliv har blivit vår vardag efter 23 dagar på färd. Vi njuter av varje dag, trots vädret, och känner oss båda privilegierade att vi har möjlighet att få leva detta fjälliv en hel sommar.

20130713-000323.jpg

20130713-000413.jpg

20130713-000731.jpg

20130713-000954.jpg

20130713-001147.jpg

20130713-001317.jpg

20130713-001557.jpg

20130713-001753.jpg

20130713-002131.jpg

20130713-002346.jpg

20130713-002628.jpg

5 thoughts on “I blåsväder mellan Hemavan och Ammarnäs

  • Jag har läst din blogg fram och tillbaka och njutit av att återuppleva min egen vandring genom dina vackra beskrivningar! Men detta inlägg, jag bara älskar det!!! Ballonger, serpentiner och lagom tempererat vin; kan en fjällfödelsedag bli bättre än så! Underbart!!!

    • Hej Johanna,
      Det var verkligen en härlig födelsedag i fjällen och det bästa sättet att fira min 50-årsdag på. Vinet fick en perfekt temperatur efter Hasses dagslånga uppvärmning i sovsäcken…ja, det var mycket skratt den dagen!

      Roligt att du uppskattar mina berättelser från vandringen. Visst är det så att vi upplever vår egen färd genom att läsa om andras, det gör jag med när jag läst din blogg. Många platser, människor och annat känner jag igen i din beskrivning. Som våfflorna i Bäverholmen till exempel.

      Fjälliv är underbart!

      Hälsningar Pia

  • Hej Maggan,
    Vi har träffat många längs vägen som just berättat om att Syterskalet är ett riktigt blåshål och att det nästan alltid regnar där.

    Tyvärr har vi haft regniga och kalla dagar från Ammarnäs till Jäckvik förutom idag då solen skinit, men det har blåst kring 16 sekundmeter och max 15 grader varmt. Inatt bor vi på Fjällgården i Jäckvik och går imorgon vidare mot Kvikkjokk.
    Hälsningar Pia och Hasse

  • TACK för ytterligare ett fint inlägg! Härliga bilder, där jag kände igen mig. Men hu, vilket väder ni haft! Ni är verkliga kämpar! Jag har vandrat i Syterskalet fyra gånger. Och bara den sista (2010) hade jag vackert väder och fri sikt. Annars regn och blåst.
    50-årsdagar på fjället ska tydligen var lite våldsamma: Vi blev insnöade/inblåsta på Sylarna på min dag (fyller i april). Men det gick ju bra att vara inne på fjällstationen, jmf med er i tält. Håll ut till 60-årsdagen Pia! Då firade jag med skidtur i sol och kanonföre till Låktatjåkka och en brakmiddag där uppe.
    Du har hamnat i min ”tankebok” igen: Beskrivningen av tystnaden – så fint!
    Nu är ni på, för mig, okända marker. Mellan Hemavan och Kvikkjokk har jag aldrig vandrat. Lycka till!!
    Vemdalshälsningar från Maggan. Och Birger, som imponerades av gofikat på bemärkelsedagen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s