Kalvmärkning i Övre Ältsvattnet

Strålande solsken vaknade vi till i måndags (1 juli) efter ännu en natt i Hemavan. Förmiddagen gick åt till att packa om för tre dagar i Ältsvattnet. Vi smorde in kängorna och åt lunch innan vi beställde en taxi till Skafsbäcken. Trodde vi ja! Det fanns ingen taxi ledig förrän tidigast om två timmar, för det finns bara en taxi och den var på en långkörning. Snopet!

Ann och Jeanette på Hemavan Fjällcenter ordnade saken på engång. De ringde till sin kollega Micke som kom efter en stund och körde ut oss. Snacka om god service.

Vi hade fått tips av renskötaren Per- Mikael att bara följa deras fyrhjulingsspår till Ältsvattnet, så det gjorde vi. Tidigare på dagen hade flera renskötarfamiljer kört upp till samevistet så det fanns färska tydliga spår att följa.

De första sju kilometrarna (av drygt 20 km) var bara blöta mossor och myrar i uppförsbacke. Lägg sen till en stekhet sol, ingen vind och massor av flugor, stickmyggor och bromsar. Vi mätte upp 38 grader varmt på Hasses ryggsäck. Ja, det är verkligen härligt att gå i fjällen!

Vi gick halvvägs den dagen och slog upp vårt nattlägret vid Aurofjället. När vi vaknade vid femtiden på morgonen nästa dag hade vädret slagit om helt. En iskall vind, dimma och tunga regnmoln rullade in över fjällhedarna. Frukost i tältet och sen iväg i duggregnet. Efter en timmes vandring brakade ett riktigt oväder igång.

Vi vandrade i tät dimma och iskallt spöregn i vindar omkring 10-15 sekundmeter. Ovädret höll i sig under vår femtimmars vandring och fortsatte hela dagen och natten. Vid lunchtid kom vi fram till samevistet som låg inbäddad i tät dimma och hällregn.

Rekordsnabbt satte vi upp tältet vid Ältsån som rinner mellan samevistet och rengärdena. Jag lyckades skicka ett sms till Per-Mikael och säga att vi nu var här, sen försvann nätkontakten på min telefon. Vi skulle egentligen gått bort till hans stuga vid samevistet när vi kom men ovädret gjorde att vi satte upp tältet istället för att komma undan regnet. Om Per-Mikael fått mitt sms eller inte hade jag ingen aning om.

På med torra kläder och vi lagade till soppa och kaffe som snabbt gjorde oss varma igen. Efter lunchen kröp vi ner i dunsovsäckarna och somnade. Blir det någon kalvmärkning, var det så genomtänkt det här och ska vi verkligen gå samma dryga väg tillbaka imorgon?, tänkte jag innan jag somnade!

Eftersom ovädret fortfarande pågick i samma styrka hela kvällen och natten stannade vi i tältet och väntade ut det. Det var ingen idé att gå ut. Innan jag somnade på kvällen gick fortfarande tankarna runt i huvudet ifall vi skulle missa allt på grund av vädret.

En ny dag kom och erbjöd nya möjligheter. Ovädret var över och allt såg ljusare ut. Vi pratade med en man som kom körandes med fyrhjuling på vägen ovanför vår tältplats och frågade honom ifall det skulle bli någon kalvmärkning?
– Jovisst blir det kalvmärkning framåt kvällen och natten när vi samlat in renarna i två flockar med nästan 1000 renar i varje, svarade han.

Snabbt plockade vi ihop vår filmutrustning och gick bort genom samevistet till Per-Mikaels hus som låg nästan längst bort vid sjön. På vägen dit stannade vi till och pratade med folk vi mötte på bystigen. Ett flertal hus låg utspridd längs sjön och fjällsluttningen, barn var ute och lekte, det rök i kåtor och hus och folk satt i båtar och fiskade på sjön.

När vi kom fram till Per-Mikaels hus möttes vi av honom och hans familj som bjöd in oss på kaffe och torkat renkött. Vi umgicks med familjen hela dagen.

När vi hade fikat följde vi med Per-Mikael och fiskade på sjön. Fiskelyckan var god då Hasse drog upp två rödingar och en öring och jag två fina rödingar. Det blev vårt bidrag till middagen med familjen och mättade tio personer. Fisken kokades och serverades med mandelpotatis och bröd. Smakade så gott!

Senare på dagen blev det fika igen och flera långa givande samtal om samisk kultur, renskötarlivet förr i tiden och hur det är att växa upp och leva som same och renskötare i Sverige idag. Per-Mikaels 80-åriga mamma hade mycket att berätta om hur renskötarlivet var när hon växte upp och hur det har förändrats fram tills nu. En del av samtalen filmade jag men inte alla.

Under hela dagen tillsammans med familjen hörde vi på kommunikationsradion vilken intensiv aktivitet som pågick för att samla in alla renarna till kalvmärkningen. Per-Mikael hade hela tiden kontakt med de andra renskötarna i samebyn. Han stack iväg en sväng med helikopter för att se var renhjordarna var samlade någonstans. Det är ett otroligt hårt arbete under en längre tid med att samla ihop alla renarna. Imponerande!

Familjens yngsta son Markus sju år, tog oss med ut på gården och visade hur man kastar töm (lasso). Det var en charmig kille som hade koll på det mesta.
– Det här ska jag kunna, för jag är same, sa han då han visade oss hur tömmen skulle ligga i handen. Det var inte så helt enkelt att göra rätt men efter några försök fick vi godkänt av vår unge lärare.

Vid åtta tiden på kvällen blev det plötsligt dags att snabbt ge sig ned till rengärdena. Per-Mikael fick veta via radio att nu var den första renhjorden påväg för att föras över Ältsån och in i rengärdena på andra sidan ån.

Nu fick Hasse och jag bråttom iväg till tältet. Vi hämtade varmare kläder och tog plats med filmkameran i videsnåren intill ån på bra avstånd för att inte störa deras arbete med att få in alla renarna i de två rengärdena. Två hjordar med omkring 800-900 renar i varje skulle i två omgångar föras in i gärdena.

Vi fick vara med om något alldeles speciellt som vi aldrig tidigare fått uppleva. Det kändes i luften i hela samebyn att något var på gång. De renskötare med familjer som inte var med i själva arbete med att föra renarna till gärdena, höll sig undan precis som vi.

På långt håll såg vi första hjorden komma över fjället. Ljudet av renskällor och tusentals klövar mot fjällheden kom närmare och närmare. Renskötarna på motorcyklar och deras hundar höll ihop hjorden och förde med stor skicklighet alla djuren mot gärdena. Vilket skådespel vi fick bevittna!

Första hjorden in i ena gärdet och sen kom nästa renhjord in i det andra gärdet på samma sätt. När alla djuren var på plats var det OK för oss att gå bort till gärdena. Det gjorde många andra också. Folk kom fram från alla håll och samlades familjevis intill gärdena vid eldar för att fika innan kalvmärkningen kom igång.

Kokkaffe, renkött och tunnbröd smakade gott. Alla vi tidigare mött i familjen samlades kring elden innan nattens arbete med kalvmärkningen började. Det var en så fin stämning omkring oss. Överallt brann eldar och familjer satt tillsammans, folk som inte setts på ett tag möttes och luften var fylld av glädje och förväntan.

Nu förstod jag ännu mer vad Per-Mikael menade med att kalvmärkningen varje år är något alldeles speciellt. Hasse och jag kände oss privilegierade att vi fick vara med i deras gemenskap och dela detta speciella tillfälle tillsammans med familjen.

-Ni kan stå mitt i gärdet och filma och titta på kalvmärkningen men stå inte längst ut vid stängslet för där måste renarna få springa ifred, sa Per-Mikael när han samlade ihop sin töm och tillsammans med alla andra renskötarna gick in i gärdet. Vi hängde på och plötsligt stod vi mitt i gärdet med nästan 1000 renar springandes omkring oss.

Alla renskötarna arbetade koncentrerat med att hitta sina vajor (honorna) för att på så sätt hitta kalvarna de skulle märka. Iväg med tömmen och sen fånga in kalven för att snitta sitt personliga renmärke i örat på kalven. Det var imponerande att se hur de kunde urskilja sina egna djur bland alla andra bara genom ett märke i örat, otroligt skickligt!

– Hur kan du hitta dina vajor, frågade jag Per-Mikael när han på knä satt och märkte en av sina kalvar.
– Vi bara ser, sa han hur självklart som helst när han släppte iväg kalven som på sprattliga ben sprang bort till sin mamma.

Att stå där mitt i gärdet i flera timmar och se och höra alla renarna och se hur renskötarna arbetade med att märka sina djur var en surrealistisk känsla. Det var en så stark och tydlig känsla av att vara här och nu, som om livet var satt på ett litet knapphålshuvud och ingenting annat fanns än just det vi upplevde nu. Jag kände en varm lyckokänsla och tacksamhet över att få vara med om detta och det blev verkligen ett minne för livet.

Helt plötsligt var klockan ett på natten och det var dags för en rast. Tiden hade bara försvunnit. Familjen samlades igen för en matpaus kring elden och konstaterade att i år blir det ett bra år med renarna. De många kalvarna var bevis på det. Förra året var det tvärtom på grund av en kall vår och många angrepp av rovdjur.

Ett lätt duggregn kom och vi packade ihop filmutrustningen. Efter rasten skulle familjen återigen gå in i gärdena och jobba några timmar till. Hasse och jag tackade för deras gästfrihet och sa hejdå till alla. En oförglömlig dag hade vi haft tillsammans med Per-Mikael och hans familj och jag är helt övertygad om att vi kommer ses igen. Det här är en plats att återkomma till!

Klockan var halv tre på natten när vi kröp ned i sovsäcken i tältet för att sova några timmar innan klockan skulle ringa vi sextiden på morgonen. Solen stod redan högt på himlen och fåglarna kvittrade. Långt borta hörde vi att arbetet fortsatte med kalvmärkningen. När vi trötta och fyllda av intryck somnade hade samerna flera timmars arbete kvar att göra.

Vi hade beställt en helikoptertransport på morgonen tillbaka till Hemavan, det hade vi bestämt dagen innan för det var alldeles för drygt att gå samma väg tillbaka. Jag satt framme hos piloten och Hasse satt intryckt i baksätet mellan våra två stora ryggsäckar och en kille till som följde med till Hemavan. Hasse såg nog inte mycket av färden men jag fick fina filmsekvenser över fjällandskapet vi flög över.

Nu är vi tillbaka i Hemavan för att vila, tvätta kläder, handla och packa om för fortsatta vandring. Kungsleden börjar i Hemavan och vi ser verkligen framemot att gå ledens drygt 43 mil.

Det blir en annan typ av vandring än den första etappen när vi nu ska följa leder, passerar stugor nästan varje mil och träffar mer folk. På tisdag nästa vecka ska vi fira min 50-årsdag någonstans på en fin ostörd plats innan Ammarnäs. Det är så jag vill ha det den dagen.

Till födelsedagen har vi Idag hämtat förbeställt vin hos Statoil i Hemavan. Egen marinerad torkad lövbiff med potatismos och kantarellsås blir det till middagen den dagen och ett rejält gofika ska också inhandlas till födelsedagen.

Sen vi kom tillbaka igår morse till Hemavan från kalvmärkning har vi pratat mycket om vad vi fick uppleva där. Hela tiden återkommer vi till vad Per-Mikaels sjuåriga son Markus sa till oss.
– Det här ska jag kunna, för jag är same! Han sa det så självklart och med sån stolthet i rösten innan han glatt sprang iväg och lekte.

20130705-180445.jpg

20130705-180600.jpg

20130705-180740.jpg

20130705-180856.jpg

20130705-181445.jpg

20130705-181602.jpg

20130705-181728.jpg

20130705-181919.jpg

20130705-182438.jpg

20130705-182550.jpg

20130705-182658.jpg

20130705-183029.jpg

20130705-183330.jpg

20130705-183603.jpg

20130705-183705.jpg

20130705-183812.jpg

20130705-183912.jpg

20130705-184106.jpg

20130705-184258.jpg

20130705-184736.jpg

9 thoughts on “Kalvmärkning i Övre Ältsvattnet

  • Hej, jag blev så glad när jag såg reportaget i LT, så jag fick möjligheten att få följa ert äventyr på bloggen. Jag kan känna igen mig i mycket av vad ni upplevt o att få äta så färsk fisk är inte dumt. Hoppas att ni får en fortsatt bra vandring och ett stort Grattis till dig Pia på födelsedagen. Ha det gott! Hälsningar Lisa (från Mittådalens sameby)

    • Hej Lisa, vad roligt att höra ifrån dig och att du har hittar hit till våran blogg för vandringen och filmprojektet. Hoppas du får fin sommar, hälsningar Pia och Hasse

  • Hej. Det var mycket intressant att läsa om ditt senaste filmprojekt ”Vandraren”. Min fru och jag träffade er som hastigast vid vår fikastund på Kungsleden vid Hemavan. Lycka till med film plus vandringen ända till Treriksröset. Riktigt imponerande.
    Bosse & Margaretha från Örebro.

  • Pia!!
    TACK för en verkligt fin berättelse om kalvmärkningen. Du skriver så bra;
    om närheten med andra människor, om din varma lyckokänsla och tacksamhet!

    Jag har en anteckningsbok, där jag skriver ner tänkvärda ord om fjället (och havet). Du finns redan i den efter en intervju i LT för några år sedan: ”Jag gillar att vara ute på fjället eller på sjön, att se horisonten. Det karga tilltalar mig. Där hittar jag kraft”. Så sant! Nu hamnar du i boken igen. Och du är i gott sällskap (Linné, Dag Hammarskjöld, Karin Boye, Mikael Niemi, Sylvia Simma, Jon Östeng Hov och många okända, som älskar fjäll).

    Lycka till på Kungsleden och STORT GRATTIS 9/7!!!
    Maggan
    Birger hälsar till er båda så klart. Han blev riktigt imponerad av bilden med rödingarna

    • Hej Maggan, vilken ära för mig att stå med i din ”tankebok”. Vi är nu ca 20 km norr om Ammarnäs, snart blir det lunchpause. Det är kallt men soligt idag. Hälsningar Pia och Hasse

  • Så spännande! Man riktigt hör renhovarna i texten och känner deras ångande kroppar. Vilket äventyr! Ingrid Sjökvist

    • Hej Ingrid!
      Nog hade vi anat att det skulle bli en speciell upplevelse men det här var så mycket mer. Att vi fick möjlighet att vara med ett helt dygn, umgänget med familjen, fisket på sjön och måltiderna tillsammans och sen kalvmärkningen bidrog till den totala upplevelsen, verkligen ett minne för livet!
      Hälsningar Pia och Hasse!

  • Hej Ola, kul att du följer vårt fjälläventyr på bloggen. Det är roligt att del med oss av det vi upplever på vandring. Just nu vet jag inte vad som skulle kunna toppa det vi upplevde under dagarna i Ältsvattnet.

    Men det kommer flera upplevelser att berätta om, det här är bara början.
    Hälsningar Pia

  • Bra berättat Pia. Du kan inte bara filma utan skriver bra också. Det är roligt att följa äventyret här på bloggen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s