Skildra naturliv på film

Fyren på Landsort

Dokumentärfilmen Snön är alltid vit på Landsort producerade jag mellan åren 2000 -2004. Filmen handlar om livskvalité och skärgårdsliv med Roland och Ingrid Sjöblom-Persson som bor på Landsort i Stockholms skärgård. Filmen följer med under ett år i deras vardagsliv på ön där kontrasterna är tydliga både i det dagliga livet och i naturen när årstiderna skiftar.

Filmen om Landsort tog nästan fyra år att producera. Jag hade sökt samarbete med SVT men fick avslag, de trodde inte på min filmidé. Men det gjorde jag, det här var en film som var tvungen att göras. Förutsättningarna för att producera filmen blev att den fick ta längre tid då jag under hela projekttiden, både under inspelningen och redigeringen, arbetade med andra inkomstbringande projekt.

Tre-fyra dagar i månaden under inspelningsåret tog fotografen Jan M Forsell och jag skärgårdsbåten ut till ön från Ankarudden på Torö. Ett filmarbete ute i naturen är alltid lite speciellt. Filmtekniken måste fungera i alla väder och valet av inspelningsplatser kan snabbt ändras. Det blir mera improvisationer och snabba beslut vilket i sig inte alls gör filmen sämre, tvärt om. Det ligger ju i det dokumentära berättandets natur att inte kunna påverka allt i det som händer där vi är. Det är bara att hänga på.

Västerhamn i vinterskrud

Vi ville ha alla väderförhållanden med i filmen för att skildra livet på ön. Roland hade berättat för oss hur höststormarna kan slå till på ön och spola havsvågorna från östra sidan på ön till västra sidan.

Men det året blev det inga större stormar och var det någon så var vi inte där just då. Så det blev inga höststormar med på filmen. Inget fusk med regn- eller vindmaskiner här inte.

Under vintermånaderna var det också önskvärt att få med olika vinterväder på ön. Men vinterstormarna uteblev, vi fick vara nöjda med bilderna på en snötäckt ö i strålande sol från en klarblå himmel. Vi kunde inte göra några oplanerade turer till ön och filma när prognoserna lovade oväder. Det gick inte. Både fotografen och jag arbetade med andra projekt parallellt och vi kunde bara åka ut vid ett tillfälle varje månad. Hur som helst så fick vi i alla fall med några riktig gråmulna novemberdagar och ett sommaråskväder.

Inspelning i Österhamn
(Foto: Annika Rüffel)

Utan att från början ha tänkt på det har ett flertal av mina filmproduktioner handlat om människor som medvetet valt att arbeta och bo på mindre otillgängliga platser. Deras livsval har intresserat mig på många sätt och därför har jag velat berätta om deras liv.

Sommarens inspelning av filmen Vandraren är en utmaning för mig. Det är första gången jag producerar en film där jag själv är en av huvudpersonerna. Det är nytt för mig att delar av mitt liv ska skildras och att det kan bli ganska utlämnande. Det här har Hasse och jag pratat noggrant om för det blir samma sak för honom.

Vi förväntar oss inte att våra två månader till fots i fjällen kommer var en dans på rosor hela tiden. Det vet vi. Vi kommer ha dagar som känns mindre kul och vi kan stundtals bli less på varandra. När vi vistas ute i naturen under en längre tid kan det bli ganska kämpigt och så måste det få vara. Det som är intressant är hur vi känner, tänker och förhåller oss till det. Det vill jag berätta om i filmen.

Tillbaka till Landsortsfilmen. När filmen var färdigklippt kontaktade jag SVT igen och de köpte direkt visningsrättigheter till filmen. Det var det jag hade på känn och det förstärkte min egen övertygelse om att jag hade rätt känsla om filmen från början.

När jag år 2004 kontaktade SVT i Falun om samproduktion med min nästa film Upptäcktsresande Titti Strandberg fick jag ett ja på en gång.

Senare fick jag veta att det bland annat var filmen om Landsort som övertygade projektledarna på SVT  att satsa på filmprojektet och tro på mina förutsättningar att kunna producera filmen.

Att jag den gången inte gav upp min egen övertygelse om Landsortsfilmens potential på grund av utebliven samproduktion har styrkt mig i många andra projekt. Lita på min egna känsla och tro på den har blivit ett ledord för mig.

Den 17 juli 2004 såg ca 330 000 personer Landsortsfilmen på SVT.

Läs mer om filmen på Piazzafilm/Snön är alltid vit på Landsort

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s