Det bor en klättrare i mig

Jag har alltid tyckt om att klättra. Träd eller berg spelar ingen roll. Som barn lekte jag ofta i träd och så fort det fanns en bergknalle att kliva upp på så var jag snabbt dit. När vi hälsade på släkten i Lysekil ville jag alltid till Stångehuvud och klättra bland bergen. Inget besök på västkusten utan några timmar i bergen och det gäller fortfarande. Allt får ett annat perspektiv på högre höjder och lönen för mödan är fantastiska vyer över vida landskap.

Jotunheimen sommaren 2009

I början av 80-talet gick jag en grundkurs i bergsklättring. Vi var några kompisar som klättrade i berg hemma omkring men jag utvecklade inte den sporten något mer än så.

Berg behövs ju inte nödvändigtvis klättras lodrätt med sele och annan utrustning. För mig duger det gott med toppbestigningar i fjällen utan klätterutrustning.

Den högsta bergsbestigningen jag gjort är på nordens högsta bergstopp Galdhöpiggen i Jotunheimen i Norge (2 469 m.ö.h.) som jag besteg på min 21- årsdag 1984.

25 år senare var Hasse och jag i Jotunheimen och vandrade. På grund av dåligt väder och trötta ben blev det ingen toppbestigning av Galdhöpiggen den gången, men mycket vandring i berg blev det.

Lägerplats vid Store Svuku

Sommaren 2008 vandrade Hasse och jag i Grövelsjöns fjällområde, en av många vandringar vi gjort där. Grövelsjön ligger i Dalarnas nordligaste hörn och sträcker sig både över de svenska och norska fjällen.

På den norska sidan finns berget Store Svuku som mäter 1416 m.ö.h. En toppbestigen på Store Svuku stod på dagordningen den sommaren.

Dagen innan vår topptur slog vi läger nedanför berget. Vi hade fantastiska vyer åt alla håll och naturen bjöd på strålande väder.

Efter frukosten dagen därpå vandrade vi upp på berget. Med en liten lätt dagryggsäck var det ingen svår bestigning och ganska snabbt var vi uppe på toppen. Ja, topp vet jag inte om det var. Mer som ett enormt stenröse med stora platta skifferstenar. Men vilken utsikt det var.

Store Svukus topp 1416 möh

Vi stannade länge på berget den dagen. Fotograferade, fikade och bara njöt av utsikten. Med kartan i hand försökte vi identifiera alla andra berg på både norska och svenska sidan. Det blev många timmar där uppe på Store Svuku.

På vandringen nästa sommar hoppas vi kunna göra några toppturer när längtan efter höga höjder infinner sig. Om tid och ork finns så ska vi försöka bestiga Sveriges högsta berg Kebnekaise (2 106 m ö.h.). Hur som helst så blir det säkert en och annan bergstopp i Store Svukus storlek.

Till sist: Skillnaden mellan ett berg och en mullvadshög är ditt perspektiv.
(Al Neuharth, amerikans publicist)

4 thoughts on “Det bor en klättrare i mig

  • Snubblade över denna blogg då jag egentligen sökte information om ”Damasker” 🙂 Mycket intressant läsning. Bor själv en bit upp i Sverige, och det är en skam att man inte har vandrat i fjällen ännu. Tack för väldigt mycket information!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s