Skogsliv i oktober

Skogen är som bäst i oktober då naturen är på väg att läggas i vintervila. Luften är hög, träden står i brand och det doftar gott om fuktig jord och fallna löv.

I helgen som var drog Hasse och jag ut till Sörmlandsskogarna för två tältnätter längs Sörmlandsleden.

Vi blev utkörda till Yngsviken sent på fredagseftermiddag och slog upp nattläger vid Stora Envättern. Sörmlandsledens sträcka från Yngsviken och mot Laxne är absolut min favorit sträcka. Orörd natur som får växa och dö som naturen själv vill och vackra vyer över Sörmlandssjöar från höga höjder. Delar av leden är som att gå i en John Bauer saga där mossbeklädda stenar och fallna trädstammar ger en magisk och trolsk känsla.

Målet för helgens vandring var att gå till Skottvångsgruvor men det blev inte så långt. På söndageftermiddag blev vi hämtade i Fredriksberg, strax norr om Laxne.

Vid sjön Stora Envättern finns det fina rastplatser, vi har varit där många gånger förut. På en sommarvandring när våra pojkar var små sov vi i vindskydd vid sjön. Hasse och jag har haft dagsvandringar hit på vårar och höstar. Fredagens nattläger blev på en udde vid sjön där det fanns eldstad och bra med tältplatser.

Efter en enkel middag och en stund vid lägerelden kröp vi till sängs. Himlen var stjärnklar och termometern stod på två grader varmt.

Vi vaknade på lördagsmorgonen till en strålande sol. Sjön låg som en spegel och höstnaturen skiftade i gula och röda nyanser. Det blev en härlig frukoststund på udden innan vi packade ihop alla saker och gav oss iväg norrut.

Lördagen bjöd på fint vädret och vi vandrade hela dagen med en timmes lunchrast vid Holmsjön. På håll hörde vi jägare och deras hundar. Då och då ekade ett skott i skogen en bit bort. Det är ju älgjakttider så det var ju inte så oväntat.

Tre raska gossar i 25- års åldern passerade oss i rasande högt tempo med ögonen ner i backen. Jag tror inte dom stannade lika ofta som vi och fotade eller beundra en vacker vy. De hade nog ett annat syfte med sin lördags vandring.

Vid lunchtid mötte vi ett glatt och högljud gäng som var ute på en dagstur och lunchade strax intill oss. De ursäktade sig för sin höga samtalston men oss störde det inte alls. Jag tror att dom inte hade setts på ett tag så det fanns nog mycket att prata om. Resten av helgen såg vi inte en människa.

Lördagens nattläger blev vid Stora Kvarnsjön. Vi slog läger tidigt, vi ville äta innan det blev kolsvart. Kvällens meny bestod av grilla Chorizokorv med potatismos och grönsaker. Till efterrätt serverades ostkaka som vi värmde i glöden.

När vi vandrar i fjällen blir det inga lägerbål om kvällarna, men det blir det på Sörmlandsleden. Både Hasse och jag gillar att fixa och dona med en brasa. Samla torrt granknaster, tälja fina torra spån och sen hugga upp en rejäl vedhög så brasan räcker länge. Det är ett trevlig arbete.

Att sitta vid en lägereld mitt i skogen vid en vacker sjö under en stjärnklar himmel är hur mysigt som helst. Grilla lite, lösa ett och annat världsproblem, lägga på lite ved till och bara sitta tysta och lyssna på den sprakande brasan.

Jag vet inte om det var dagens vandring som tröttade ut oss eller om det var den friska kyliga luften som gjorde att vi sov i elva timmar den natten. När vi vakande på söndagen regnade det lite från en jämngrå himmel. Regnet slutade efter ett tag men mulet blev det resten av den dagen. Vi fick en fin vandring på söndagen med vackra vyer över sjön Klämmingen och lunchrast vid sjön Glådran.

Den här helgvandringen ingår i våra förberedelser för långturen nästa sommar. Under våren från mars till maj kommer vi ha helgvandringar för att vänja kroppen med att bära ryggsäck och gå hela dagarna.

Nu framöver blir det mer fokus på löpträning och vad jag hoppas massor av skidträning i längdskidspåren.

Till sist några rader skrivna av Nils Aslak Valkeapää, en samisk konstnär, musiker och poet. Hans diktsamling ”Vidderna inom mig” är en av mina favoriter.

Nog vet jag
att man bör tala
allvarligt
Klokt

Men vem såg då
de förunderliga små gräsen?

2 thoughts on “Skogsliv i oktober

  • Jag blir så glad och inspirerad av dina fina foton och det du berättar!:-) . Det låter som att det är ”självaste livet” ….:-) . Jag blir riktigt sugen på att försöka mig på någon liten vandring med man o barn framöver. Kram/ Heléne

    • Heléne, vad glad jag blir att mina berättelser om vandring och fjälliv kan inspirera dig till att ge dig ut i skog och mark. För mig och Hasse har friluftslivet verkligen blivit en livsstil….ja, som du säger..självaste livet!
      Lycka till med dina vandringar!
      Kram Pia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s