Mitt i vägen

Lägerplats vid Ekorrpasset
mellan Sylarna och Helags

Vi låg och läste och dåsade utanför tältet denna varma soliga förmiddag. Dagen innan hade vi gått långt och länge så vi tog oss en vilodag för att samla nya krafter.

Vårt läger låg i Ekorrpasset mellan Sylarna och Helgas. Omkring oss steg höga bergväggar, vi var alldeles ensamma, det var tyst och stilla. Men inte så länge till.

Ett mullrande ljud bryter plötsligen tystnaden. Jag tittade upp mot himlen, kanske det var ett flygplan som for förbi? Hasse satte sig också upp och lyssnade. Mullret tilltog i styrka och marken vibrerade mer och mer. Vi tittade undrande på varandra och reste oss upp.

Långt borta i den ena änden av passet såg vi en hjord renar komma mot vårt håll. Inget märkvärdigt med det tänkte vi, en flock renar på fjället är en vanlig syn. De kom allt närmre och ljudet av deras klövar mot den torra fjällmarken blev högre och högre. Vi insåg att det här var en mycket stor renflock som kom rakt mot oss. Nu steg spänningen i lägret. Vi rörde oss försiktigt och tog upp våra kameror och stod helt stilla.

Framför oss kommer i rasande fart ett par tusen renar i samlad flock med ledarrenen först i riktning mot vårt läger. Det var så många renar att hela passet fylldes av flocken. Ljudet av deras klövar var öronbedövande. Vi stod stilla och tysta för att se hur detta skådespel skulle sluta.

Plötsligt gör ledarrenen en tvärnit ca 20 meter framför oss. Hon har upptäckt oss. Bakom henne springer de andra renarna in i varandra, några trillar omkull i farten, de fastnar i varandra och det blir tumult i ledet. Tillslut stannar alla renarna och tittar åt vårt håll lite smått förvirrade. Vart ska vi nu då, såg det ut som de undrar?

Några renar dröjde sig kvar

Ledarrenen står länge och betraktar oss. Bakom henne trängs ett par tusen renar som otåligt väntar på order från sin ledare. Vi inser nu att vårt läger ligger mitt i vägen för deras färd genom det smala passet.

Plötsligt bestämmer hon sig och gör en helomvändning och springer tillbaka samma väg som de kom. De andra renar springer efter. I ett stort dammoln ser vi dom försvinna bort från oss. En mindre flock renar dröjde sig kvar. De drack vatten och betade en stund innan de drog vidare åt samma håll som sina kamrater.

Hasse och jag stod tysta en lång stund innan vi började prata med varandra igen. Vi kände oss överväldigade över vad vi hade fått varit med om. En del möten i livet stannar kvar längre än andra, det här var ett sådant möte. Jag blev så tagen av händelsen att jag inte tog så många foton, men det spelar ingen roll. Minnet finns kvar för alltid.

På tal om möten med djur. En vinterdag i början på mars för några år sedan mötte jag en varg då jag skidade ensam på fjället. Om det mötet ska jag berätta om en annangång.

2 thoughts on “Mitt i vägen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s