Ingen väg är för lång

–  Vi ska på barnkalas, sa flickan med ett stort brett leende när vi mötte henne och hennes lillasyster och mamma på stigen upp på berget Stuor Dijdder, norr om samebyn Stáloluokta i Padjelanta väster om Sarek i Lappland.

Hasse och jag satt på bergsslänten och vilade efter en rejäl uppförsbacke från byn där vi övernattat. Familjen kom med raska steg uppför backen där vi satt och de stannade och pratade en stund. Vi fick veta att flickorna, som var i 8-10 årsåldern, bor i samebyn sommartid med sin familj. De är samer och deras släkt har haft sommarviste här i flera generationer tillbaka.

Samebyn Stáloluokta i Padjelanta
Samebyn Stáloluokta i Padjelanta

– Men var ska barnkalaset vara, undrade jag samtidigt som jag kikar ner på kartan framför mig. Inte en by i närheten.

– Vi ska till Árasluokta och gratta en kompis som fyller år idag. Jag tittade frågande på henne. Hennes mamma fyllde i att Árasluokta ligger på andra sidan berget ca åtta km enkel väg. Kalaset börjar klockan två så de hade tre timmar på sig att komma dit. Under färden skulle de stanna och äta lunch. När kalaset är slut några timmar senare ska de gå samma väg tillbaka hem.

Hur många gånger har jag inte själv följt mina barn till barnkalas, med bil. Knappast att jag gått nästan två mil till fots med barnen för att komma till ett kalas och sen hem igen. Här var inga avstånd för långa och flickorna tyckte inte det var något märkvärdigt med det. För barnen var det den mest naturliga sak. Är det kalas i närmsta grannby åtta km bort så går man dit. Svårare än så är det inte.

Efter lite mer småprat om samebyn och flickornas sommarlov vinkade de glatt och gick i väg med pigga ben uppför berget. Hasse och jag satt kvar en stund i tysthet. Jag tänkte, att så olika vi människor ser på saker och ting i vår vardag beroende på de förutsättningar som finns där vi bor.

Ovanför grannbyn Árasluokta

Senare under dagen passerade vi söder om byn Árasluokta. Jag tänkte när jag blickade ner över byn i dalen att kalaset höll nog på för fullt. Om några timmar går flickorna tillbaka hem med tårtfyllda magar och godispåse i handen. Precis som alla andra barn som varit på kalas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s