Glada fötter

Fötterna får utstå en hård prövning vid fjällvandring. Att gå ett par mil varje dag i ojämn terräng frestar på både fotsulor, tår och vrister. På senaste vandringen i Padjelanta gav mina gamla kängor upp då ena kängan börja ta in vatten, trots vaxning.

Mina gamla trotjänare sen tio år tillbaka har nu fått gått i pension och ersätts av ett par nya i samma modell. Jag har smala vrister och vrickar lätt till fötterna i ojämn terräng så jag behöver ett par kängor som är stadiga runt vristen och foten med en rejäl sula. Om jag vaxar in kängorna kontinuerligt och har damasker när jag vandrar håller kängorna länge och läcker inte in vatten vid vad eller regnigt väder.

På vandringar slarvar jag aldrig med daglig fotvård. Jag tejpar hälarna i förebyggande syfte så jag inte får skoskav. Varje lunchrast åker strumpor och kängor av och fötterna får luftas en timma eller två. När vi slagit upp nattlägret tvättar jag alltid fötterna och masserar och smörjer in dom med en fet salva. Innan jag somnar så smörjer jag in fötterna en gång till. Sköter jag fotvården varje dag får jag pigga glada fötter som tar mig dit jag vill.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s