Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Det här är sista blogginlägget innan vi far norrut för att börja vår två månaders långa fjällsommar. Det känns bra att det snart är dags. Planering i all ära, visst är det en del av resan, men nu när alla förberedelser är klara ser vi framemot att komma iväg och börja vandra och spela in filmen ”Där inga vägar finns”.

Skovax_liten

Det är viktigt att vara snäll mot kängorna och ge dem lite extra omsorg när de ska hålla i nio veckor och ca 80 mil i både torrt och blött väder. Vi har som vana att alltid smörja in kängorna med vax när vi använt dem så inte skinnet torkar och smörjer sen in kängorna på nytt när det är dags för en vandring.

Kängorna har fått sin första omgång vax och ska nu stå några dagar och suga in fettet. Sen smörjer vi in igen och kör med hårtorken på låg värme så vaxet smälter in i skinnet, ett tips vi fått av kunnig personal i butiken vi handlat kängorna hos. Under vandringen kommer vi vaxa in kängorna vid behov för att inte skinnet ska torkar och spricka.

Pia packar proviantlådor_liten

I söndags packade vi klart proviantlådorna som ska skickas i förväg med Bussgods till Ritsem och Abisko i Sverige och till Kilpisjärvi i Finland. Eftersom det inte finns så många ställen att handla mat på längs leden så har det varit mycket planerande med provianten i lådorna.

Ungefär var 14: dag kan vi fylla på så det blir periodvis ganska mycket mat att bära på. Men ju mer vi äter upp ju lättare blir ryggsäckarna, så det ska nog gå bra. Det finns ju inte så många andra alternativ.

Ryggsäckarna börjar också bli klara. Fortfarande är det en del saker som kanske är lite tveksamma ifall de ska med eller inte. Inga bra-att-ha-utifall-att-saker får packas ned, vi vill inte ha ett gram för mycket att bära. Att slutpacka ryggsäckarna är en angenäm syssla, det är då man verkligen känner att det snart är dags för avfärd.

Hasse packar_liten

Allt med filminspelningen och filmtekniken är klart och nedpackade sen en tid tillbaka. Nya solceller med större effekt och två nya batteripack är inhandlade och testade så det känns riktig bra att allt är klart med det tekniska.

Sommaren har anlänt här hemma i Södertälje med växlande väder i sol och regn, som en vanlig svensk sommar brukar vara. Norra Sverige har haft varmt ett par veckor så snösmältningen verkar vara igång ordentligt, det är bra.

Så nu återstår det några sköna dagar här hemma med tid för att bara vara och komma ner i varv innan vi far norrut. Tid att vara med familjen, leka i trädgården med vårt barnbarn och ta hand om huset och oss själva.

Liten hand_ liten

Under vandringen kommer vi rapportera här på bloggen vart vi är, hur vi har det och hur filmarbetet går. Inläggen kommer att publiceras så ofta vi kan när det finns täckning för mobilen. Ungefär var 14:e dag kommer vi kunna göra lite längre inlägg då vi är på fjällstationer.

För er som inte redan vet det så finns det på bloggens första sida ett fält där ni kan skriva in er e-postadress så får ni ett mail när ett nytt inlägg har publicerats.

Till sist, redan de gamla grekerna förstod nyttan av att vandra.

”Människans bästa medicin är att promenera”
(Hippokrates, läkekonstens fader, 460-370 f.Kr.)

 

Efter många års fjällvandring så vet vi av erfarenhet hur viktigt det är att vara lyhörd för väderförhållandena och ta kloka beslut därefter. Som säkert många av er har tagit del av via media så håller vintern sitt hårda grepp om Norrbotten. På många ställen är det full vinter och vårfloderna har ännu inte satts igång.

Vi har hela tiden varit medvetna om att det skulle kunna bli så här, både i normala förhållanden och som nu när vintern inte vill släppa sitt tag. Att ge sig iväg på vandring innan midsommar så pass norrut i fjällen kan verka vara optimistiskt men likaväl som att sommaren kan vara sen så kan den också vara tidig. Det sistnämnda hade vi hoppats på i år men så blev det inte.

 

Jämtland- Storulvån 2012

Snöbollskastning i Jämtlandsfjällen, sommaren 2012

Så nu har vi tagit ett beslut om ändrade planer för de första veckorna på vandringen med utgångspunkt från rådande väderförhållanden i norra Sverige.

Våra första nio vandringsdagar på Nordkalottleden var tänkt att gå mellan Kvikkjokk och samevistet Staloluokta. Allra helst hade vi velat gå via norska Sulitelma och sen vidare upp till Staloluokta. Det finns också andra varianter att gå sträckan Kvikkjokk – Staloluokta men just den mot Norge har vi inte gått förut. Det hade vi sett framemot att få uppleva.

 

2012 Jämtland.SNöbollskastning

Över snöfält i Jämtland, sommaren 2012

 

Vi flyttar fram avresan en knapp vecka och reser som vi planerat till Kvikkjokk och stannar där några dagar för att filma och göra dagsturer i området. Eftersom det är svårt att gå därifrån till Staloluokta på grund av snö och mycket vatten i jokkarna har vi bokat plats på helikoptern som flyger dit.

I Staloluokta kommer vi vara som vi hade bestämt från början och vi är där i ett par dagar för att filma och träffa folk som bor där som jag har fått kontakt med i förhand. Därefter har vi en dagsvandring till samevistet Arasluokta norr om Staloluokta där vi ska stanna ett par dagar för att även där filma och träffa folk vi har bestämt träff med.

På så sätt undviker vi att vandra en dryg vecka i juni som var tänkt. Vi hoppas på att snön smälter undan och vattennivåerna sjunkit något så vi får en lättare och säkrare vandring när vi fortsätter på Nordkalottleden mot Ritsem i början av juli.

 

2010.Sjön Virihaure i Staloluokta samevisteJPG

Hasse hämtar vatten i sjön Virihaure vid samevistet Staloluokta, sommaren 2010

 

Dagarna vi kommer vara i Kvikkjokk, Staloluokta och Arasluokta hade vi redan från början bestämt som vandringsfria dagar men då skulle vi ha varit på vandring i nio dagar först. Nu blir det på ett annat sätt och det känns som det enda rätta, i de rådande väderförhållandena finns faktiskt inget annat val. Säkerheten går före allt och det är bara dumdristigt och oförsiktigt att göra på något annat sätt.

Istället blir det några extra dagar här hemma innan avresa och vi får njuta av det istället. Långa sommarfrukostar på verandan, lite trädgårdspyssel och möjlighet att få träffa familjen och vårt lilla älskade barnbarn lite mer innan vi far norrut.

Fjällvandring är utan undantag alltid på naturens villkor.

 

 

PS. Nu är höstens filmvisningar av ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent” bokningsbara på ticnet.se, Södertäljebyrån och Luna biljettkassa i Södertälje. Läs mer om visningarna på www.piazzafilm.se

 

 

Vi har fullt upp med att packa all film- och vandringsutrustning som ska med till sommarens fjälläventyr och filminspelning. Ett roligt arbete och nog så viktigt. Allt måste noggrant värderas, vägas och ha sin fulla rättighet att följa med i packningen. Inga onödiga saker bara nödvändiga får följa med.

Hasse packar_liten

Förra veckan packade vi grötpåsar till 59 dagar (av 70 dagar). Resterande frukostar blir på fjällstationer och vandrarhem. Grötpåsarna skickas med annan proviant upp till fyra olika platser i Sverige och Finland längs Nordkalottleden.

Grötpåsar_liten

I helgen så var det filmutrustningens tur att packas. All utrustning har jag för länge sedan plockat ihop men nu var det dags att göra den slutgiltiga packningen. När allt var utlagt på golvet så kände jag mig klart tveksam på om jag verkligen hade full kontroll på vad som ska med eller inte. Har jag glömt något? Är det något onödigt jag lagt fram? Hur många batterier behöver jag? I vilka väskor ska jag packa?

Utrustningen som ska med är HD-kameran, fyra kamerabatterier, batteriladdare, tre batteripack (en stor och två mindre), ett antal SD kort, solceller, en mikrofon med vindskydd, ljudkablar i två längder, två stativ och en del andra filmtillbehör. Allt packas i väskor och vattentäta påsar.

Osorterad utrustning_ liten

När allt var packat i sina väskor så blev den totala vikten för all filmutrustning på knappt åtta kilo och det var den gränsen jag hade satt upp som mål, inte över åtta kilo och så blev det. Så jag känner mig nöjd. Det enda jag måste ordna med är nya solceller, för den vi har ger för låg effekt för våra behov så det ska jag kolla upp under veckan.

packad utrustning_liten

För ett par veckor sedan träffade jag journalisten Moa Lindstedt från Länstidningen för en pratstund om sommarens filminspelning. Artikeln ”Fjällvandring genom en dokumentär lins” publicerades i Länstidningen den 18 maj och kan läsas här >>
(artikeln är bara läsbar på nätet om du är plus-prenumerant på Länstidningen).

Piazzafilm har också haft besök av Södertäljepostens journalist Stefan Lindström som gjorde en intervju med mig om filmprojektet och den artikeln ska publiceras i tidningens juninummer strax innan midsommar. I nästa inlägg kommer artikeln finnas länkad här på bloggen.

LT artikel_liten

En del marknadsföringsarbete har gjorts inför filmvisningarna i oktober av ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent”. Trailern är lämnad till biografen på Estrad så det är förberett tills den ska visas i höst innan filmvisningarna den 16 – 17 oktober. En trailer till Lokal TV har också levererats som kommer gå på kanalen från slutet av september och fram till visningarna.

Det har också blivit en runda med affischering på olika ställen i kommunen samt information på socialamedier och olika evenemangskalendrar om att filmen ska visas i oktober. Läs mer om filmvisningarna här >>

För er som vill beställa filmer av Piazzafilm är det bra att känna till att försäljning snart tar ett sommaruppehåll och därför måste ni göra er beställning senast den 6 juni. Mellan den 7 juni – 27 augusti är filmförsäljningen stängd.

Från den 28 augusti går det bra att beställa film igen. Filmerna beställer ni på www.piazzafilm.se

Som jag tidigare skrivit i andra blogginlägg så tycker jag mycket om den samiska poeten och slöjdaren Paulus Utsis texter. Strofen ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent” som min förra film fick som titeln, är tagen från hans dikt Fjällvind.

Följande textrad är från en av Paulus andra dikter, vilken vet jag tyvärr inte. Jag hittade detta utdrag på långvandraren Björn Johanssons blogg Deltidseremiten >>

Det är en vacker och målande text som väl formulerar det som känns så viktigt för mig, att hålla mig nära naturen, värna om den och vara i den och finna tröst och trygghet där.

”Så länge vi har vatten där fisken lever
Så länge vi har land där renen betar och vandrar
Så länge vi har marker där det vilda gömmer sig
har vi tröst på denna jord.”
Paulus Utsi

För mig är fjället en av de tryggaste platser jag vet.

Under våren har vi, filmteamet Pia och Hasse, gjort ett par dagsturer på Sörmlandsleden som en del i våra förberedelser inför den långa vandringen i sommar. Bland annat har Hasse en ny ryggsäck som behöver testas och ställas in så den sitter som den ska. Det känns också skönt att bara vara ute och gå i skogen och känna på utelivet som vi har framför oss.

 

Sörmlandsleden 2017_Hasse_liten

En dagstur i mars som erbjöd finare väder än under påskhelgen

En tredagars tältur på Sörmlandsleden stod också med i vårens kalender. Planerna var att under påskhelgen gå från Skottvångs gruvor till Mölnbo. Tyvärr kom vi inte så långt för jag trillade omkull och gjorde illa mig.

Att vädret skulle vara av den busigare sorten det visste vi, men snö, regn och blåst hindrade oss inte för att ge oss iväg. Efter lunchpausen första vandringsdagen var olyckan framme då jag for på näsan och slog i mitt vänsterknä riktigt ordentligt. Ett rejält skrubbsår, blåmärken och ett svullet knä gjorde att vi fick avbryta och ringa på skjuts hem.

Sörmlansleden_brasa_liten

Fikarast på Sörmlandsleden på en av dagsturerna under våren

Måste erkänna att jag är lite nojig för att slå mig eller få en kroppsskada på annat sätt. Det skulle vara så tråkigt om det hände något som gjorde att vi inte skulle kunna gå i sommar. Så visst tänker jag lite extra mycket på det men samtidigt så är det ju som det är. Händer det något så får vi väl bara tänka om. Uteliv till fjälls i två månader ska det bli och en film ska spelas in. Så är det bara.

Nu två veckor efter min lilla olycka så är allt bra med knät, bara ett skrubbsår kvar så det känns bra.

I maj ska jag göra färdigt det sista inför filminspelningen i sommar. Dels ska jag ge mig ut i skogen och filma med nya kameran och jag har ett nytt stativ och en del ljudutrustning som jag behöver bli lite mer hemtam med. Nu vet jag av erfarenhet att vartefter vi filmar, när väl filminspelningen är igång, så kommer tekniken och vi bli mer kompatibla med varandra, så det är inga större förberedelser som behövs.

En del arbete med intervjuerna har jag kvar att göra och läsa in mig lite mer på en del av områdena som vi kommer att passera på vandringen. Sen är det klart. Allt ska absolut inte planeras i förväg, det går inte och inte heller något jag strävar efter. Huvudsaken är att vi har några inspelningstillfällen som är planerade med vilka som vi ska träffa och var. Resten blir spontant och här och nu. Precis som det ska vara.

För en tid sedan hörde kommunala Pensionärsrådet i Södertälje kommun av sig till mig och ville boka en föreläsning med oss om vandringen 2013 och filmarbetet med ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent”. Självklart vill vi det och nu i dagarna blev bokningen klar.

Torsdag den 5 oktober föreläser vi, filmteamet Pia och Hans Johansson, vid två tillfällen under Äldredagen i Södertälje stadshus. Föreläsningarna är en del av programmet under Äldredagen som i år har temat “Bevara dig väl med guldkant på tillvaron”. Äldredagen arrangeras av kommunala Pensionärsrådet i Södertälje och vänder sig till alla över 65 år, dagen är gratis och ingen föranmälan krävs.

Under hösten är det också inbokat två biografvisningar av ”Låt fjällvind blåsa hjärtat rent” på Estrad i Södertälje stadshus.

affisch-a3-16e_och_17e_oktober

Måndag 16 oktober Kl.18.30 och tisdag 17 oktober kl.15:00 visas filmen. Hasse och jag och kommer att introducerar filmen och sen finnas kvar efter filmvisningen i Estrads foajé och svara på frågor om vandringen och filmprojektet.

I juni släpps biljetterna och då kan ni förköpa platser på ticnet.se, Luna biljettcentrum och Södertäljebyrån. Direktköp kan göras i Estrads biljettkassa 45 minuter innan filmen visas.

Läs mer om filmvisningarna och föreläsningarna på www.piazzafilm.se .
På Facebook finns filmvisningarna upplagda som evenemang som ni gärna får bjuda in era vänner till:
Filmvisning 16 oktober – Låt fjällvind blåsa hjärtat rent >>
Filmvisning 17 oktober – Låt fjällvind blåsa hjärtat rent >>

 

Almirida_liten

Mitt smultronställe Almyrida vid Soudabukten på Kreta

I början av maj flyttar jag Piazzafilms kontor till den lilla byn Almyrida på Kreta under en vecka. Det blir sol och vila på dagarna och skrivarbete på kvällarna. Jag behöver få lite stillhet och ro och tid för att jobba klart med det sista inför filminspelningen.

Till Almyrida har jag rest ett flertal gånger själv men också i sällskap med familjen. För mig har det blivit ett av mina smultronställen som jag ständigt återkommer till. Den här resan blir min sjätte soloresa dit och när jag kommer hem är det en månad kvar tills avresa norrut och då vill jag vara i balans i både kropp och själ… och den lilla by Almiyrida är en perfekt plats att just finna det.

 

Planeringen med vandringen och filminspelningen fortlöper som det ska. Nu är jag klar med de förhandskontakter jag velat få med folk som vi ska träffa och filma under vandringen. Det kan eventuellt bli ett par personer till som jag har fått en inledande kontakt med som också kommer vara med i filmen, vi får se.

Jag ser verkligen framemot att träffa alla jag har haft kontakt med på telefon och e-post och få se platserna de bor på och ta del av deras liv och arbete. Därutöver kommer det bli spontana möten, samtal och inspelningssituationer som vi i förväg inte har en aning om. Precis som det ska vara.

Snart är mars månad slut och våren börjar göra sig synlig i naturen mer och mer. Solen värmer, fåglarna kvittrar, blåsippor och snödroppar blommar. Det känns bra. Jag är färdig med den klena vintern vi fick i år. Nu längtar jag efter mer ljus och värme, och jag längtar efter att komma iväg på vandringen och börja spela in filmen ”Där inga vägar finns”.

IMG_1243

Padjelantaleden sommaren 2010

Padjelantaleden i Padjelanta är en del av Nordkalottleden. En sommarled som sträcker sig i 16 mil mellan Kvikkjokk i söder och Ritsem i norr. Vi börjar vandra på Padjelantaleden med start i Kvikkjokk och sen följer vi leden fram till Tarrekaise. Leden viker sen av rakt norrut från Tarrekaise men vi fortsätter västerut mot Norge och Sulitelma området.

Se karta över Padjelantaleden >> (från Laponia.nu)

Efter en vecka kommer vi till Staloluokta och in på Padjelantaleden igen. I Staluokta ska vi stanna några dagar och filma innan vi fortsätter vidare längs Padjelantaleden och upp till Ritsem.

Följande fakta om Padjelanta/Bádjelánnda är hämtat från webbsidan: Länsstyrelsen i Norrbottens län >>

Bádjelánnda är lulesamiska och betyder ”det högre landet”. Så gott som hela parken ligger ovanför skogsgränsen och är ett värdefullt renbetesland. Samebyarna Sirkas, Jåhkågasska och Tuorpon har sommarbetesmarker för sina renar här.

Padjelanta bildades 1962 och är i storlek 1 984 kvadratkilometer – Sveriges största nationalpark. Nationalparken ligger mellan gränsen mot Norge och Sareks nationalpark i Jokkmokks kommun.

Padjelanta ingår i världsarvet Laponia och i EU:s nätverk av skyddade områden Natura 2000. Längs Padjelantaleden finns det stugor där man kan övernatta. Läs mer om stugorna på: www.padjelanta.com >>

I mitten av Padjelanta ligger två vidsträckta sjöar, Vastenjávrre (Vastenjaure) och Virihávrre (Virihaure). Padjelanta slättlandskap är en kontrast mot den dramatiska terrängen i Sarek. Kontrasterna förstärks av Padjelantas omfattande, mjuka ängsmarker och dess synnerligen rika flora. I floristiskt hänseende hör området till de rikaste i fjällvärlden. Här finns växter som man inte funnit på några andra håll i fjällen. Parken är även känd för sitt rika djurliv.

IMG_1192

Padjelantas blomstrande ängar

Botanikern och geologen Carl von Linné gjorde år 1732 en expedition genom Lappland, kallad Linnés Lapplandsresa. Den expeditionen var en viktig del av hans vetenskapliga karriär. På sin lapplandresa stannade han till i Kvikkjokk och det kommer jag berätta om i nästa inlägg.

 

 

Nio mil genom Laponia

I blogginläggen framöver ska jag berätta om olika områden och platser som vi kommer att vandrar genom längs Nordkalottleden. Padjelanta nationalpark, världsarvet Laponia och samevistena Staloluokta, Arasluokta och Ritsem är några av platserna och områdena som vi kommer att besöka.

I 14 dagar och nio mils vandring går vår färdväg genom världsarvet Laponias västra del där Nordkalottleden går parallellt med Padjelantaleden. I Staloluokta, Arasluokta och i Ritsem har jag fått kontakt med människor som vi ska träffa när vi kommer dit. Där ska vi stanna ett par dagar på varje plats för att filma, vila och fylla på proviant.

 

pa-fjallet-stuor-dijdder-med-vy-ner-mot-arasloukta-sameviste-liten-jpg

På fjället Stugor Dijdder ovanför Arasluokta sameviste i Padjelanta nationalpark (Padjelantaleden sommaren 2010)

För större format, klicka på bilden

När vi sommaren 2010 vandrade Padjelantaleden mellan Kvikkjokk och Staloluokta tänkte jag inte så mycket på att det var en del av ett unikt världsarv. Nu har jag lite andra glasögon på mig och ju mer jag läser om området desto mer vill jag veta.

Genom att träffa människor som bor och arbetar i Laponia vill jag få mer kunskap om området. Med utgångspunkt från deras berättelser, erfarenheter och perspektiv vill jag i filmen berätta om Laponia som det unika område det är och varför det är så speciellt att det har utsetts till ett världsarv.

Hur ska det förbli ett världsarv, vilka förutsättningar krävs för det och vilken betydelse har det för framtida generationer? Det är några frågor av många som jag vill söka svar på. För oss kommer det att bli lärorika dagar i ett av Sveriges 15 världsarv.

skyltar_liten

För större format, klicka på bilden

Följande fakta om Laponia är hämtat från www.laponia.nu 

Ett världsarv är en plats, ort, miljö eller objekt som är så värdefull och unik att det är en angelägenhet för hela mänskligheten att skydda och bevara det. Det kan gälla naturvärden eller kulturella värden, ibland både och.

År 1996 utsågs Laponia till ett världsarv av FN-organet Unesco. Det betyder att området är viktigt för hela världen att vårda och skydda. Utnämningen grundar sig på kombinationen av den unika natur och de kulturella värden som finns i Laponia.

Det här är ett område som bär spår av jordens tidiga historia men också av människans. Landskapet har formats i samspel med en levande samisk tradition där man under lång tid har bedrivit renskötsel.

När Unesco bestämde att ta med Laponia bland världens världsarv var det för att det uppfyller vissa kriterier, som de kallar för ”Outstanding Universal Values”.

 

LaponiaCS5+infoV9

Karta över Padjelanta i Laponia (från laponia.nu)  

För större format, klicka på bilden

Laponia är 9 400 kvadratkilometer och ligger i Norrbottens län, i Jokkmokks och Gällivares kommuner. Samebyarna är Baste čearru, Unna tjerusj, Sirges, Jåhkågaska tjiellde, Tuorpon, Luokta-Mávas fjällsamebyar samt Udtja, Slakka och Gällivare skogsamebyar.

Nationalparker som ligger i Laponia är Padjelanta/Badjelánnda, Sarek, Muddus/Muttos och Stora Sjöfallet/Stuor Muorkke.

Naturreservaten Sjávnja och Stubbá samt områdena Tjuoldavuobme, Ráhpaäno suorgudahka (Lájtávrredeltat) och Sulidälbmá är också en del av Laponia.

Tjuottjodit är det lulesamiska ordet för att ta hand om något, att förvalta. Laponiatjuottjudus är förvaltare av världsarvet Laponia och är en lokalt förankrad organisation.

Laponiatjuottjudus tog över ansvaret för förvaltningen av Laponia från Länsstyrelsen i Norrbotten den 1 januari 2013 och arbetar nu fram ett nytt sätt att sätt att ta hand om världsarvet, tillsammans med de människor som lever i och kring området.

Världsarvet är en helhet, där de viktigaste grundstenarna är naturen, den samiska kulturen och rennäringen och det historiska arvet.

Laponiatjuottjudus är en ideell förening med kontor i Jokkmokk. I föreningen sitter representanter från de nio samebyarna i Laponia, Jokkmokk och Gällivare kommuner, Länsstyrelsen i Norrbottens län och Naturvårdsverket.

I styrelsen är de samiska representanterna i majoritet och alla beslut fattas i samtycke med alla parter.

Läs mer på www.laponia.nu >>

LaponiaCS5+infoV9

Karta över hela Laponia (från laponia.nu)

För större format, klicka på bilden

År 1997 registrerades Piazzafilm och i år fyller företaget 20 år. Det har varit innehållsrika år med både stora och små filmprojekt och andra uppdrag inom film och TV. Under åren har arbete löpt parallellt med frilansuppdrag i Piazzafilm och längre och kortare anställningar, frånsett fem år då jag frilansade på heltid i Piazzafilms regi.

Vad har hänt under de här 20 åren!

piazzafilm-20ar-emblem-vit_bakgrund-litet

Bland annat har jag arbetat som projektledare/producent i filmprojekt med ungdomar i Södertälje (1996 – 1998). Det har varit uppdrag på Utbildningsradion i Stockholm som TV – producent (1998 – 2000), som medieproducent på Lärarhögskolan (2000 – 2005) och som filmpedagog vid Kulturskolan i Södertälje (2009 – 2010).

2005 – 2009 satsade jag på heltidsarbete som frilansfilmare i Piazzafilm med diverse uppdrag och filmproduktioner. Att arbeta på heltid som frilans var en tuff tillvaro, det visste jag från dag ett. Men det var ett stort och viktigt steg för mig och min utveckling som filmare och egen företagare att stå på helt egna ben en längre tid.

pia-gunnar-hb-pa-isen

Filminspelning av dokumentärfilmen ”Upptäcktsresande Titti Strandberg” i Särna med fotografen Gunnar Zetterberg.

Under de fem år jag frilansade på heltid hade jag bland annat uppdrag som producent, filmpedagog och föreläsare. Piazzafilm producerade också under den tiden två längre dokumentärfilmer, varav en var TV dokumentären ”Upptäcktsresande Titti Strandberg” som Piazzafilm samproducerade med Sveriges Television i Falun. Parallellt med filmuppdrag i Piazzafilm studerade jag också grävande journalistik och tog min examen som kvalificerad researcher i december 2008.

Sen 2010 arbetar jag deltid som kulturhandläggare av scenkonstprogram och skolbio för barn och unga i Södertälje kommun. Övrig tid arbetar jag med egna filmproduktioner i Piazzafilm.

Läs mer: Filmografi – Pia Johansson >>

Det är just det här som jag uppskattar så mycket med mitt arbetsliv att det kan få se lite olika ut från år till år och att jag periodvis arbeta mer intensivt med längre filmproduktioner. Den arbetsformen passar mig som handen i handsken.

Jubileumsåret 2017 har kört igång med en hel del researcharbete för filmen ”Där inga vägar finns” och det känns riktigt kul att det rullar på i bra fart. Flera kontakter har jag knutit med folk som bor och arbetar längs Nordkalottleden och som vi kommer att träffa under vandringen och stanna till och filma hos.

Ju mer jag fördjupar mig i områdena längs Nordkalottleden ju mer spännande saker hittar jag som kan vara av intresse att filma under vandringen. Vi får se vart det landar tillslut, lärorikt är det hur som helst att fördjupa sig i ett område och ta del av människor liv och leverne tillbaka i tiden och i nutid.

 

2013-07-22-16-43-31

Forsen Kamajokk intill Kvikkjokk fjällstation där Nordkalottleden börjar.

Det är bara fem månader kvar tills vi ska fara norrut för att leva fjälliv i två månader. Flygbiljetterna är bokad och vi flyger till Gällivare i mitten av juni och sen vidare med buss till Kvikkjokk där vandringen ska börja. Hemresan får vara öppen men troligtvis blir det buss från norska Kautokeino (vandringens slutmål) till Alta kring den 20 augusti och sen vidare med flyg till Oslo och sen Stockholm.

Om några månader ska vi börja packa proviantlådorna som vi sen ska skicka upp till 3 – 4 platser längs Nordkalottleden. Vi har ju gjort det här några gånger nu så det går smidigt med vandringens planeringsarbete.

Men innan vi ska fara norrut så ska det vara vinter ett tag till och sen en vår. Nu känns det långt fram till mitten av juni, men plötsligt är vi där.

Så det är bara att arbeta vidare mot vårt mål!

%d bloggare gillar detta: